¹När han en gång uppehöll sig på ett ställe för att bedja och hade slutat sin bön, sade en av hans lärjungar till honom: »Herre, lär oss att bedja, såsom ock Johannes lärde sina lärjungar.»

¹Jesus rhugilaspe andek dies andek than, kana getosardia, iek anda leske disipluria phendia leske, "Devla, sichar amen te rhugisavas, sar o Iovano sichardia peske disiplon.

²Då sade han till dem: »När I bedjen, skolen I säga så: 'Fader, helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike;

²O Jesus phendia lenge, "Kana rhugin tume, mothon,'Amaro Dat, kai san ando rhaio, te avel cho anav ankerdo Swunto. Chi amperetsia te avel, chi voia te kerdiol pe phuv sar ando rhaio.

³vårt dagliga bröd giv oss var dag;

³De amen adies amaro manrho sar swako dies.

⁴och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåta var och en som är oss något skyldig; och inled oss icke i frestelse.'»

⁴Iertisar amare bezexa; sar vi ame iertis kodolen kai keren bezexa karing amende. Na mek ame te zhas ando zumaimos; numa skepisar ame katar o nasul iek.'"

⁵Ytterligare sade han till dem: »Om någon av eder har en vän och mitt i natten kommer till denne och säger till honom: 'Käre vän, låna mig tre bröd;

⁵Ai O Jesus phendia lenge, "Te zhas ka cho vortako ando lesko kher mashkar e riat, ai phenes leske, 'O Vortakona, de ma trin manrhe.

⁶ty en av mina vänner har kommit resande till mig, och jag har intet att sätta fram åt honom'

⁶Murho vortako phiravelpe ai terdilo ka murho kher, ai nai ma so dav les.'

⁷så svarar kanske den andre inifrån huset och säger: 'Gör mig icke omak; dörren är redan stängd, och både jag och mina barn hava gått till sängs; jag kan icke stå upp och göra dig något.'

⁷Ai andral anda pesko kher kodo vortako mothol leske, 'Na dzilar ma! O wudar vunzhe phandadolo, ai murhe shave ai me ando than sam, nashti wushtiav te dav tu manrho.'

⁸Men jag säger eder: Om han än icke, av det skälet att han är hans vän, vill stå upp och giva honom något, så kommer han likväl, därför att den andre är så påträngande, att stå upp och giva honom så mycket han behöver.

⁸Phenav tumenge, vi te na wushtela te del les, ke lesko vortako si, wushtela ke dziliarel les ai dela les so godi trobul les.

⁹Likaså säger jag till eder: Bedjen, och eder skall varda givet; söken, och I skolen finna; klappen, och för eder skall varda upplåtet.

⁹Ai me mothav tumenge, Mangen, avela tumende dino; roden, ai arakhena; maren, ai phutrena tumenge.

¹⁰Ty var och en som beder, han får; och den som söker, han finner; och för den som klappar skall varda upplåtet.

¹⁰Ke kon godi mangel lel, ai kodo kai rodel arakhel, ai phutren kodoleske kai marel.

¹¹Finnes bland eder någon fader, som när hans son beder honom om en fisk, i stallet för en fisk räcker honom en orm,

¹¹Savo anda tumende del bax peske shaves te mangela lestar manrho? Vai te del les sap te mangela lestar masho?

¹²eller som räcker honom en skorpion, när han beder om ett ägg?

¹²Vai te mangel anrho, dela les skorpionka?

¹³Om nu I, som ären onda, förstån att giva edra barn goda gåvor, huru mycket mer skall icke då den himmelske Fadern giva helig ande åt dem som bedja honom!»

¹³Tume kai san nasul, zhanen sar te den lashe dieli tumare glaten. Sode mai but tumaro Dat kai si ando rhaio dela O Swunto Duxo kodolen kai mangen lestar."

¹⁴Och han drev ut en ond ande som var dövstum. Och när den onde anden hade blivit utdriven, talade den dövstumme; och folket förundrade sig.

¹⁴O Jesus gonisardia le benges kai sas muto; ai kana o beng anklisto avri, o manush dia duma, ai o narodo chudisailo.

¹⁵Men några av dem sade: »Det är med Beelsebul, de onda andarnas furste, som han driver ut de onda andarna.»

¹⁵Numa uni phenanas, "Wo gonil le bengen katar o Beelzebub, o baro le bengengo.

¹⁶Och några andra ville sätta honom på prov och begärde av honom ett tecken från himmelen.

¹⁶Ai uni te zumaven les, mangenas lestar te sikavel lenge vari so kai avel anda rhaio.

¹⁷Men han förstod deras tankar och sade till dem: »Vart rike som har kommit i strid med sig självt bliver förött, så att hus faller på hus.

¹⁷Numa O Jesus zhanelas lenge ginduria, ai phendia lenge, "Swako amperetisa kai si xuladi pe peste si te xaiil, swako foro vai niamon(familia) kai si xulade pe peste chi ashena.

¹⁸Om nu Satan har kommit i strid med sig själv, huru kan då hans rike hava bestånd? I sägen ju att det är med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna.

¹⁸Teala o beng gonil le benges, won si xulade pe peste, sar rhivdila ai ashela leski amperetsia? Numa tume phenen ke goniv le bengen katar o Beezebub.

¹⁹Men om det är med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna, med vem driva då edra egna anhängare ut dem? De skola alltså vara edra domare.

¹⁹Ai te goniva me le bengen katar e putiera kai o Beelzebub del tumare shave, katar len won e putiera te gonin le bengen?

²⁰Om det åter är med Guds finger som jag driver ut de onda andarna, så har ju Guds rike kommit till eder. --

²⁰Numa te goniva me le bengen katar o Swunto Duxo le Devlesko, antunchi e amperetsia le Devleski avilo pe tumende.

²¹När en stark man, fullt väpnad, bevakar sin gård, då äro hans ägodelar fredade.

²¹Kana iek manush zuralo si les e armia te arakhel peske kher, lesko manjin kai si les arakhado lo.

²²Men om någon som är starkare än han angriper honom och övervinner honom, så tager denne ifrån honom alla vapnen, som han förtröstade på, och skiftar ut bytet efter honom.

²²Numa te avela iek mai zuralo lestar, ai marel les, lel lestar sa e armia kai wo jinelas pe late, ai xulavel so si les.

²³Den som icke är med mig, han är emot mig, och den som icke församlar med mig, han förskingrar.

²³Kodo kai nai pe murhi rig chi zhutil ma, numa kerel nasul karing mande; ai kodo kai chi chidel mansa xulavel.

²⁴När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar han omkring i ökentrakter och söker efter ro. Men då han icke finner någon, säger han: 'Jag vill vända tillbaka till mitt hus, som jag gick ut ifrån.'

²⁴Kana o bi vuzho anklisto avri anda manush, zhal ande pusta te rodel than te hodinil ai chi arakhel, ai mothol, 'Zhava palpale ande murho kher katar anklistem.'

²⁵Och när han kommer dit och finner det fejat och prytt,

²⁵Ai kana aresel ande pesko kher, arakhel vuzhimos ai lashardo.

²⁶då går han åstad och tager med sig sju andra andar, som äro värre än han själv, och de gå ditin och bo där; och så bliver för den människan det sista värre än det första.»

²⁶Antunchi zhal, ai o beng anel aver efta beng mai sasul lestar; ai sa zhan te traiin ande kodo manush. Antunchi mai nasul leske de sar mai anglal.

²⁷När han sade detta, hov en kvinna in folkhopen upp sin röst och ropade till honom: »Saligt är det moderssköte som har burit dig, och de bröst som du har diat.»

²⁷Kana O Jesus phenelas kodo divano, iek zhuvli dia duma mashkar o narodo, ai phendia leske, "Raduime te avel o ji kai ankerdia tu, ai le chucha kai pravarde tu."

²⁸Men han svarade: »Ja, saliga är de som höra Guds ord och gömma det.»

²⁸Ai O Jesus phendia, "Raduime mai bini kodola kai ashunen E Vorba le Devleski, ai kai garaven la."

²⁹Men när folket strömmade till tog han till orda och sade: »Detta släkte är ett ont släkte Det begär ett tecken, men intet annat tecken skall givas det än Jonas' tecken.

²⁹Sar but narodo avelas, O Jesus phendia, "Ferdi ek vitsa kai si nasul ai kai nai chachimasa le Devlesa mangen semno, numa chi iek chi avela dino, ferdi so kerdiliape ka profet o Jonah.

³⁰Ty såsom Jonas blev ett tecken för nineviterna, så skall ock Människosonen vara ett tecken för detta släkte.

³⁰Ke sar o Jonahas sas iek semno le manushengo kai sas ande foro Ninevah; sakadia O Shav le Manushesko avela le manushenge adies.

³¹Drottningen av Söderlandet skall vid domen träda fram tillsammans med detta släktes män och bliva dem till dom. Ty hon kom från jordens ända för att höra Salomos visdom; och se, har är vad som är mer än Salomo.

³¹E amperetisaika andai Sheba te wushtel o dies la krisako kadala vitsasa kai kris te dosharel len; woi avili dural te ashunel ka Solomon. Ke de sa gojaver sas ai akana si iek mai baro katar o Solomon katse!

³²Ninevitiska män skola vid domen träda fram tillsammans med detta släkte och bliva det till dom. Ty de gjorde bättring vid Jonas' predikan; och se, här är vad som är mer än Jonas.

³²Le manush andai Nineveh si te wushten kadala vitsasa kai kris te dosharen len; ke kana o Jonah dia duma pa Del lenge won keisaile, ai akana iek mai baro katar o Jonah si katse!

³³Ingen tänder ett ljus och sätter det på en undangömd plats eller under skäppan, utan man sätter det på ljusstaken, för att de som komma in skola se skenet.

³³Khonik chi del iag ek lampo, ai te garavel les telai skafidi, numa thol les opral pe skafidi te del vediara savorhen kai si ando kher.

³⁴Ditt öga är kroppens lykta. När ditt öga är friskt, då har ock hela din kropp ljus; men när det är fördärvat, då är ock din kropp höljd i mörker.

³⁴Che iakha si sar ek lampo le statosko. Kana che iakha dikhen mishto sa cho stato pherdi la vediaraki; numa kana che iakha chi dikhen mishto sa cho stato si ando tuniariko.

³⁵Se därför till, att ljuset som du har i dig icke är mörker.

³⁵Le sama, e vediara kai si ande tute te na avel tuniariko.

³⁶Om så hela din kropp får ljus och icke har någon del höljd i mörker, då har den ljus i sin helhet, såsom när en lykta lyser dig med sitt klara sken.»

³⁶Te si sa cho stato pherdi la vediaraki, ai nai kanch ando tuniariko, avela sa cho stato ande vediara, sar ek lampo strefial pe tute la vediarasa."

³⁷Under det att han så talade, inbjöd en farisé honom till måltid hos sig; och han gick ditin och tog plats vid bordet.

³⁷Sar O Jesus delas duma, ek Farisi manglia les te xal leste, gelo ai thodiape kai skafidi.

³⁸Men när fariséen såg att han icke tvådde sig före måltiden, förundrade han sig.

³⁸O Farisi chudisailo kana dikhlia ke O Jesus chi xaladia mai anglal sar te xal.

³⁹Då sade Herren till honom: »I fariséer, I gören nu det yttre av bägaren och fatet rent, medan edert inre är fullt av rofferi och ondska.

³⁹Numa o Devla phendia leske, "Tume Farizeanuria xalaven e kuchi ai o tiari avrial, numa andral tume san pherdo nasulimasko ai chorimasko.

⁴⁰I dårar, har icke han som har gjort det yttre också gjort det inre?

⁴⁰Prosto san! Pate O Del kai kerdia le avrial, chi kerdia vi andral?

⁴¹Given fastmer såsom allmosa vad inuti kärlet är; först då bliver allt hos eder rent.

⁴¹Numa den so si ande che kuchi ai tiari kal chorhe, ai swako diela avela vuzhi tumenge.

⁴²Men ve eder, I fariséer, som given tionde av mynta och ruta och alla slags kryddväxter, men icke akten på rätten och på kärleken till Gud! Det ena borden I göra, men icke underlåta det andra.

⁴²"Nasul tumenge, Farizeanuria! Ke tume den ka Del desh anda ek shel e partia kai trobun te den andai mai tsinorhi dieli Mint, Rue, ai Herb, numa chi keren so si mai baro ando zakono, so si vorta, mila ai pachamos.

⁴³Ve eder, I fariséer, som gärna viljen sitta främst i synagogorna och gärna viljen bliva hälsade på torgen!

⁴³"Nasul tumenge, Farizeanuria! Ke drago tumenge te beshen anglal pel skamina ande synagoguria, ai te phenen droboi tu le manushenge ande bazari.

⁴⁴Ve eder, I som ären lika gravar som ingen kan märka, och över vilka människorna gå fram utan att veta det!»

⁴⁴"Nasul tumenge, le Gramnoturia ai le Farizeanuria, tume manush kai ankerdion so chi san! Ke sar le mumunturia san kai chi dichon, ai le manush phiren pe lende ai chi dikhen le.

⁴⁵Då tog en av de lagkloke till orda och sade till honom: »Mästare, när du så talar, skymfar du också oss.»

⁴⁵Ek ablokato dia atweto, ai phendia leske, "Gazda, kai des duma kadia vi amende rimos."

⁴⁶Han svarade: »Ja, ve ock eder, I lagkloke, som på människorna läggen bördor, svåra att bära, men själva icke viljen med ett enda finger röra vid de bördorna!

⁴⁶Ai O Jesus phendia, "Nasul tumenge ablakaturia! Ke thon but chino po narodo te ankeren tume chi tumare naiesa chi ankeren.

⁴⁷Ve eder, I som byggen upp profeternas gravar, deras som edra fäder dräpte!

⁴⁷Nasul tumenge! Ke tume thon le mumunturia le profetonge, kai tumare dada mudarde.

⁴⁸Så bären I då vittnesbörd om edra fäders gärningar och gillen dem; ty om de dräpte profeterna, så byggen I upp deras gravar.

⁴⁸Tume san marturia anda so kerde tumare dada, ke won mudarde le profeton, ai tume keren la mumunturia.

⁴⁹Därför har ock Guds vishet sagt: 'Jag skall sända till dem profeter och apostlar, och somliga av dem skola de dräpa, och andra skola de förfölja.

⁴⁹"Anda kodia, e goji le Devleski phendia, 'Tradava lenge profeturia ai Apostles, ai mudarena unen ai chinuin avren.'

⁵⁰Och så skall av detta släkte utkrävas alla profeters blod, allt det som är utgjutet från världens begynnelse,

⁵⁰Kai o rat le profetongo, kai sas shordo de sar kerdilia e lumia, avela nanglo te pochinen kado narodo.

⁵¹ända ifrån Abels blod intill Sakarias' blod, hans som förgjordes mellan altaret och templet.' Ja, jag säger eder: Det skall utkrävas av detta släkte.

⁵¹De katar o rat le pervone manushesko kai sas o Abel zhi ka rat le profetosko kai busholas Zacharias, kai mudarde mashkar o altari ai mashkar e tampla; chachimasa, mothav tumenge, 'Avela nanglo te pochinen kado narodo.'

⁵²Ve eder, I lagkloke, som haven tagit bort nyckeln till kunskapen! Själva haven I icke kommit ditin och för dem som ville komma dit haven I lagt hinder.»

⁵²"Nasul tumenge ablakaturia! Ke lian e chaia kai phutrelas o vudar la gojako; chi dian andre tume, ai aterdiardian kodolen kai mangenas."

⁵³När han inför allt folket sade detta till dem, blevo fariséerna och de lagkloke mycket förbittrade och gåvo sig i strid med honom om många stycken;

⁵³Sar O Jesus zhalas kotsar, le Gramnoturia ai Farizeanuria xolailesas pe leste ai phushena lestar but dieli;

⁵⁴de sökte nämligen efter tillfälle att kunna anklaga honom.

⁵⁴Zumavenas te peraven les, te zumaven te sai mothol vari so kai nai vorta.