¹Så kommo de över till gerasenernas land, på andra sidan sjön.

¹Ai aresle pe kaver rig le paieske, ando them kai bushol Gadarenes.

²Och strax då han hade stigit ur båten, kom en man, som var besatt av en oren ande, emot honom från gravarna där;

²Ai kana anklisto avri anda chuno, strazo ek manush anklisto avri andal kaplitsi kai sas les ek bi vuzho ande leste.

³han hade nämligen sitt tillhåll bland gravarna. Och icke ens med kedjor kunde man numera fängsla honom;

³Kado manush beshelas andel kaplitsi; ai khonik nashti phandel les le lansuriansa.

⁴ty väl hade han många gånger blivit fängslad med fotbojor och kedjor, men han hade slitit itu kedjorna och brutit sönder fotbojorna, och ingen kunde få makt med honom.

⁴Ke butivar le manush phandesas les lantsonsa ai sastrensa pel punrhe, numa wo pharhadia le lantsuria ai le sastri kai sas pel punrhe ai vas. Khonik nashtil te aterdiol les ke sas les pra but zor.

⁵Och han vistades alltid, dag och natt, bland gravarna och på bergen och skriade och sargade sig själv med stenar.

⁵Swako riat ai swako dies phirelas andel kaplitsi ai po plaia, tsipilas, ai shinelaspe le baxensa.

⁶När denne nu fick se Jesus på avstånd, skyndade han fram och föll ned för honom

⁶Kana o manush kai sas les ek bi vuzho ande leste dikhlian O Jesus dur lestar, nashlia ai dia le changa angle leste.

⁷och ropade med hög röst och sade: »Vad har du med mig att göra, Jesus, du Guds, den Högstes, Son? Jag besvär dig vid Gud, plåga mig icke.»

⁷Ai tsipisardia zurales, ai phendias, "So manges mandar, Jesus, tu, Shav le Devlesko? Phushav tut ando anav le Devlesko, na chinuisar ma."

⁸Jesus skulle nämligen just säga till honom: »Far ut ur mannen, du orena ande.»

⁸Ke O Jesus phenelas leske, "Tu, bi vuzho, ankles avri anda leste."

⁹Då frågade han honom: »Vad är ditt namn?» Han svarade honom: »Legion är mitt namn, ty vi äro många.»

⁹O Jesus phushlia le bi vuzhesko, "Sar bushos?" Wo dia atweto, phenel, "Le Legion, ke but sam."

¹⁰Och han bad honom enträget att icke driva dem bort ifrån den trakten.

¹⁰Ai wo rhugilaspe ka Jesus te na tradel le bi vuzhe avri anda them.

¹¹Nu gick där vid berget en stor svinhjord i bet.

¹¹Nas dur but bale kai xanas.

¹²Och de bådo honom och sade: »Sänd oss åstad in i svinen; låt oss få fara in i dem.»

¹²Le beng rhugisaile ka Jesus, "Te gonisa ame avri trade ame andel bale."

¹³Och han tillstadde dem det. Då gåvo sig de orena andarna åstad och foro in i svinen. Och hjorden, vid pass två tusen svin, störtade sig utför branten ned i sjön och drunknade i sjön.

¹³O Jesus phendia lenge te zhan andel bale, ai le bi vuzhe ankliste avri ai gele andel bale. Ai sa le bale shudepe pai xar ande maria, ai tasule ando pai. Sas pashte dui mi bale.

¹⁴Men de som vaktade dem flydde och berättade härom i staden och på landsbygden; och folket gick åstad för att se vad det var som hade skett.

¹⁴Le manush kai lenas sama katar le bale sigo gele ando foro ai avrial le gave, ai phende so kerdilia. Ai sa le manush avile te dikhen so kerdilia.

¹⁵När de då kommo till Jesus, fingo de se den som hade varit besatt, mannen som hade haft legionen i sig, sitta där klädd och vid sina sinnen; och de betogos av häpnad.

¹⁵Avile ka Jesus ai dikhle o manush kai sas les but beng ande leste, ai beshelas tele, ai vuriardo, ai leske goji vorta; ai daraile.

¹⁶Och de som hade åsett händelsen förtäljde för dem vad som hade vederfarits den besatte, och vad som hade skett med svinen.

¹⁶Kudola kai dikhle les, phende le manush so kerdilia pa o manush kai sas le beng ande leste, ai vi pa le bale.

¹⁷Då begynte folket bedja honom att han skulle gå bort ifrån deras område.

¹⁷Ai phushle les te zhaltar anda lengo them.

¹⁸När han sedan steg i båten, bad honom mannen som hade varit besatt, att han skulle få följa honom.

¹⁸Ai kana O Jesus anklisto ando chuno, o manush kai sas les le beng ande leste manglia te zhal lesa.

¹⁹Men han tillstadde honom det icke, utan sade till honom: »Gå hem till de dina, och berätta för dem huru stora ting Herren har gjort med dig, och huru han har förbarmat sig över dig.»

¹⁹Numa O Jesus chi meklia les te zhal, ai phendia leske, "Zha khere ai phenes lenge so godi kerdia tuke O Del, ai sar sas les mila pe tute."

²⁰Då gick han åstad och begynte förkunna i Dekapolis huru stora ting Jesus hade gjort med honom; och alla förundrade sig.

²⁰Kodo manush gelotar ai phendia sa le manush ande Decapolis so godi kerdia leske O Jesus; ai sa le manush chudisaile.

²¹Och när Jesus hade farit över i båten, tillbaka till andra stranden, församlade sig mycket folk omkring honom, där han stod vid sjön.

²¹Antunchi O Jesus gelo palpale inchal e maria ando chuno, ai but narodo chidinisaile angla leste: ai wo sas po berego.

²²Då kom en synagogföreståndare, vid namn Jairus, dit; och när denne fick se honom, föll han ned för hans fötter

²²Ai, eta, iek baro andai synagogue avilo kai busholas Jairus, ai kana dikhlia O Jesus, shudiape kal punrhe,

²³och bad honom enträget och sade: »Min dotter ligger på sitt yttersta. Kom och lägg händerna på henne, så att hon bliver hulpen och får leva.»

²³ai dia duma zurales leske, phenel, "Murhi shei merel akana; aidi ai tho cho vas pe late, te avela sasti ai woi traiila.

²⁴Då gick han med mannen; och honom följde mycket folk, som trängde sig inpå honom.

²⁴O Jesus gelo lesa; ai but manush lenaspe pala leste, ai pashonas pasha leste katar swako rig.

²⁵Nu var där en kvinna som hade haft blodgång i tolv år,

²⁵Sas ek zhuvli kai xasarelas pesko rat de desh u dui bersh,

²⁶och som hade lidit mycket hos många läkare och kostat på sig allt vad hon ägde, utan att det hade varit henne till något gagn; snarare hade det blivit värre med henne.

²⁶ai chinuisardia but. Geli ka but dokxturia, xaliasas sa peske love, numa chi iek chi sastiardia la, ai mai nasul sas.

²⁷Hon hade fått höra om Jesus och kom nu i folkhopen, bakom honom, och rörde vid hans mantel.

²⁷Kana ashundia pa Jesus, avili palal pala Jesus ai azbadia e tivala leske raxamaki.

²⁸Ty hon tänkte: »Om jag åtminstone får röra vid hans kläder, så bliver jag hulpen.»

²⁸Ke phendiape, "Te sai azbava leske tsalia avava sasti."

²⁹Och strax uttorkade hennes blods källa, och hon kände i sin kropp att hon var botad från sin plåga.

²⁹Ai strazo o rat kai xasarelas aterdilo; ai woi zhanglia ke sastilisas katar o naswalimos.

³⁰Men strax då Jesus inom sig förnam vilken kraft som hade gått ut ifrån honom, vände han sig om i folkhopen och frågade: »Vem rörde vid mina kläder?»

³⁰Ai O Jesus, strazo zhanelaspe kai putiera ankliste avri anda leste, amboldiape ai phendia ka le manush, "Kon azbadia murhe tsalia?"

³¹Hans lärjungar sade till honom: »Du ser huru folket tränger på, och ändå frågar du: 'Vem rörde vid mig?'»

³¹Leske disipluria phende leske, "Tu dikhes but narodo pashon pasha tute katar swako rig, ai tu mothos, "Kon azbadia ma?"

³²Då såg han sig omkring för att få se den som hade gjort detta.

³²O Jesus amboldiape ai dikhlia pe late kai azbadia leske tsalia.

³³Men kvinnan fruktade och bävade, ty hon visste vad som hade skett med henne; och hon kom fram och föll ned för honom och sade honom hela sanningen.

³³Numa e zhuvli daralas ai izdralas, zhanelas so kerdia O Jesus lake, avili ai dia le changa angla leste, ai phendia leske sa o chachimos.

³⁴Då sade han till henne: »Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid, och var botad från din plåga.»

³⁴Ai phendia lake, "Murhi shei, cho pachamos sastiardia tu; zha pachasa, sasti san katar cho naswalimos."

³⁵Medan han ännu talade, kommo några från synagogföreståndarens hus och sade: »Din dotter är död; du må icke vidare göra mästaren omak.»

³⁵Sar delas duma inker, avile manush katar o kher le baresko andai synagogue ai phende, "Chi sheiorhi muli. Sostar mai dziliares o gazda?"

³⁶Men när Jesus märkte vad som talades, sade han till synagogföreståndaren: »Frukta icke, tro allenast.»

³⁶Kana O Jesus ashundia kadala vorbi, phendia le baresko andai synagogue, "Na dara, ferdi pacha tu."

³⁷Och han tillstadde ingen att följa med, utom Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs broder.

³⁷Ai O Jesus chi meklia khonik te zhal lesa, ferdi o Petri, ai Iakov, ai Iovano o phral le Iakovosko.

³⁸Så kommo de till synagogföreståndarens hus, och han fick där se en hop människor som höjde klagolåt och gräto och jämrade sig högt.

³⁸Aresle ka kher le baresko andai synagogue, ai O Jesus dikhlia baro narodo buntuime, but mui kerenas, ai rovenas. Wo gelo andre ai phushlia le,

³⁹Och han gick in och sade till dem: »Varför klagen I och gråten? Flickan är icke död, hon sover.»

³⁹"Sostar keren kadia, ai roven? E sheiorhi nai muli, numa sovel!"

⁴⁰Då hånlogo de åt honom. Men han visade ut dem allasammans; och han tog med sig allenast flickans fader och moder och dem som hade fått följa med honom, och gick in dit där flickan låg.

⁴⁰Won asaie lestar, kana gonisardia le narodos, wo angerdia o dat ai e dei la sheiake, ai won kai sas lesa, ai gele ande soba kai pashliolas.

⁴¹Och han tog flickan vid handen och sade till henne: »Talita, kum» (det betyder: »Flicka, jag säger dig, stå upp»).

⁴¹Ai lia la vastestar, ai phendia lake, "Talitha cumi" kai si "Sheiorhio, phenav tuke, Wushti opre."

⁴²Och strax stod flickan upp och begynte gå omkring (hon var nämligen tolv år gammal); och de blevo strax uppfyllda av stor häpnad.

⁴²Ai strazo e sheiorhi wushtili, ai phiradia. Desh u dui bershengi sas. Ai chudisaile but!

⁴³Men han förbjöd dem strängeligen att låta någon få veta vad som hade skett. Därefter tillsade han att man skulle giva henne något att äta.

⁴³Wo dias le trad te na mothon kanikaske; ai phendia lenge, "De la vari so te xal."