1Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
1Haddaba xigmaddu sow ma dhawaaqin? Waxgarashaduna codkeedii sow kor uma qaadin?
2Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
2Waxay taagan tahay meelaha sarreeya Oo jidka agtiisa ah, meesha waddooyinku ku kulmaan.
3Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
3Oo waxay ka qaylisaa irdaha agtooda, Meesha magaalada laga soo galo, Iyo meesha albaabbada laga soo galoba.
4Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
4Nimanyahow, idinkaan idiin dhawaaqayaa, Oo codkayguna wuxuu u yeedhayaa binu-aadmiga.
5Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
5Garaadlaawayaashow, miyir lahaada, Nacasyadoy, waxgarasho qalbiga ku haysta.
6Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
6I maqla, waayo, waxaan ku hadlayaa waxyaalo wanaagsan, Oo waxaan bushimaha u kala qaadayaa waxyaalo qumman.
7Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
7Maxaa yeelay, afkaygu run buu ku hadlayaa; Oo bushimahayguna shar bay karhaan.
8Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
8Erayada afkayga oo dhammi waa xaq, Oo innaba wax qalloocan ama maroorsan lagama helo.
9De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
9Iyagu dhammaantood waa u cad yihiin kii wax garanaya, Oo waana u qumman yihiin kuwa aqoonta hela.
10Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
10Edbintayda qaata, lacagse ha qaadanina, Oo aqoontana ka hor doorta dahabka saafiga ah.
11Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
11Waayo, xigmaddu waa ka sii wanaagsan tahay luulka, Oo wax alla waxa la damci karo oo dhanna iyada lalama simi karo.
12Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
12Anigoo xigmad ahu, waxaan la fadhiyaa miyir, Oo waxaan helaa aqoon iyo digtoonaan.
13Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
13Rabbiga ka cabsashadiisu waa in sharka la naco. Kibirka, iyo madaxweynaanta, iyo jidka sharka, Iyo afka qalloocan ayaan anigu necbahay.
14Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
14Talo iyo xigmad anigaa iska leh, Oo waxaan ahay waxgarasho, xoogna waan leeyahay.
15Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
15Boqorradu gacantayday wax ku xukumaan, Oo amiirraduna amarkaygay garta ku gooyaan.
16Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
16Taliyayaasha iyo saraakiisha iyo weliba xaakinnada dunida oo dhammuna Anigay wax iigu taliyaan.
17Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
17Anigu kuwa i jecel waan jeclahay, Oo kuwa aad iyo aad ii doonaana way i heli doonaan.
18Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
18Anigaa iska leh taajirnimo iyo sharaf. Iyo weliba maal raagaya iyo xaqnimoba.
19Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
19Midhahaygu way ka sii wanaagsan yihiin dahab, haah, oo xataa dahab aad u wanaagsan way ka sii wanaagsan yihiin, Oo waxa ii kordhaana way ka sii wanaagsan yihiin lacag la doortay.
20På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
20Anigu waxaan ku socdaa jidka xaqnimada, Iyo waddooyinka garta dhexdooda,
21till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
21Si aan kuwa i jecel uga dhigo inay maal dhaxlaan, Oo aan khasnadahooda ugu buuxiyo.
22HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
22Rabbigu wuxuu i lahaan jiray bilowgii jidkiisa Iyo shuqulladiisii hore ka hor.
23Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
23Aniga aakhirada hore waa lay taagay, waxaan jiray bilowgii ugu horreeyey, Ama intaan dunidu jirin ka hor.
24Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
24Anigu waxaan dhashay intaan moolal jirin ka hor, Iyo intaanay jirin ilo biyo ka buuxaan.
25Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
25Intaan la qotomin buuraha Iyo kuraha ka hor ayaan anigu dhashay,
26när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
26Intaanuu isagu samayn dhulka iyo berrimmada, Amase ciiddii dunida ugu horraysay.
27När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
27Markuu samooyinka hagaajiyey anigu waan joogay, Markuu xariijinta ku wareejiyey moolka dushiisa,
28när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
28Markuu cirka sare taagay, Markii ilaha moolku xoog yeesheen,
29när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
29Markuu badda xad u yeelay Si aan biyuhu amarkiisa ugu xadgudbin, Markuu aasaaskii dhulka dhigay,
30då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
30Markaas anigu isagaan dhinac joogay, anigoo ah sidii hawlhoggaamiye, Oo anigu maalin kasta faraxiisaan ahaa, Oo mar kasta hortiisaan ku rayrayn jiray;
31jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
31Waxaan ku rayrayn jiray inta dhulkiisa la degay, Oo waxaan ku farxi jiray binu-aadmiga.
32Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
32Haddaba sidaas daraaddeed, wiilashoy, bal i maqla; Waayo, waxaa barakaysan kuwa jidadkayga xajiya.
33Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
33Edbinta dhegaysta, oo caqli yeesha, Oo ha diidina.
34Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
34Waxaa barakaysan ninka i maqla, Oo maalin kasta irdahayga igu dhawra, Oo albaabbadayda igu suga.
35Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
35Waayo, ku alla kii i helaa wuxuu helaa nolol, Oo Rabbiguna raalli buu ka ahaan doonaa.Laakiinse kii igu dembaabaa naftiisuu wax yeelaa, Kuwa aniga i neceb oo dhammu waxay jecel yihiin dhimasho.
36Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
36Laakiinse kii igu dembaabaa naftiisuu wax yeelaa, Kuwa aniga i neceb oo dhammu waxay jecel yihiin dhimasho.