¹Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.

¹Y HABLO David á Jehová las palabras de este cántico, el día que Jehová le había librado de la mano de todos sus enemigos, y de la mano de Saúl.

²Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,

²Y dijo: Jehová es mi roca, y mi fortaleza, y mi libertador;

³Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!

³Dios de mi roca, en él confiaré: Mi escudo, y el cuerno de mi salud, mi fortaleza, y mi refugio; Mi salvador, que me librarás de violencia.

⁴HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.

⁴Invocaré á Jehová, digno de ser loado. Y seré salvo de mis enemigos.

⁵Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,

⁵Cuando me cercaron ondas de muerte, Y arroyos de iniquidad me asombraron,

⁶dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.

⁶Me rodearon los dolores del infierno, Y me tomaron descuidado lazos de muerte.

⁷Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.

⁷Tuve angustia, invoqué á Jehová, Y clamé á mi Dios: Y él oyó mi voz desde su templo; Llegó mi clamor á sus oídos.

⁸Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.

⁸La tierra se removió, y tembló; Los fundamentos de los cielos fueron movidos, Y se estremecieron, porque él se airó.

⁹Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.

⁹Subió humo de sus narices, Y de su boca fuego consumidor, Por el cual se encendieron carbones.

¹⁰Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.

¹⁰Y abajo los cielos, y descendió: Una oscuridad debajo de sus pies.

¹¹Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar

¹¹Subió sobre el querubín, y voló: Aparecióse sobre las alas del viento.

¹²Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.

¹²Puso tinieblas alrededor de sí á modo de pabellones; Aguas negras y espesas nubes.

¹³Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.

¹³Del resplandor de su presencia Se encendieron ascuas ardientes.

¹⁴HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.

¹⁴Jehová tronó desde los cielos, Y el Altísimo dió su voz;

¹⁵Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.

¹⁵Arrojó saetas, y desbaratólos; Relampagueó, y consumiólos.

¹⁶Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.

¹⁶Entonces aparecieron los manantiales de la mar, Y los fundamentos del mundo fueron descubiertos, A la reprensión de Jehová, Al resoplido del aliento de su nariz.

¹⁷Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.

¹⁷Extendió su mano de lo alto, y arrebatóme, Y sacóme de copiosas aguas.

¹⁸Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.

¹⁸Libróme de fuertes enemigos, De aquellos que me aborrecían, los cuales eran más fuertes que yo.

¹⁹De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.

¹⁹Asaltáronme en el día de mi calamidad; Mas Jehová fué mi sostén.

²⁰Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.

²⁰Sacóme á anchura; Libróme, porque puso su voluntad en mí.

²¹HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.

²¹Remuneróme Jehová conforme á mi justicia: Y conforme á la limpieza de mis manos, me dió la paga.

²²Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;

²²Porque yo guardé los caminos de Jehová; Y no me aparté impíamente de mi Dios.

²³nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.

²³Porque delante de mí tengo todas sus ordenanzas; Y atento á sus fueros, no me retiraré de ellos.

²⁴Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.

²⁴Y fuí íntegro para con él, Y guardéme de mi iniquidad.

²⁵Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.

²⁵Remuneróme por tanto Jehová conforme á mi justicia, Y conforme á mi limpieza delante de sus ojos.

²⁶Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.

²⁶Con el bueno eres benigno, Y con el íntegro te muestras íntegro;

²⁷Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.

²⁷Limpio eres para con el limpio, Mas con el perverso eres rígido.

²⁸och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.

²⁸Y tú salvas al pueblo humilde; Mas tus ojos sobre los altivos, para abatirlos.

²⁹Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.

²⁹Porque tú eres mi lámpara, oh Jehová: Jehová da luz á mis tinieblas.

³⁰Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.

³⁰Porque en ti romperé ejércitos, Y con mi Dios saltaré las murallas.

³¹Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.

³¹Dios, perfecto su camino: La palabra de Jehová purificada, Escudo es de todos los que en él esperan.

³²Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?

³²Porque ¿qué Dios hay sino Jehová? ¿O quién es fuerte sino nuestro Dios?

³³Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,

³³Dios es el que con virtud me corrobora, y el que despeja mi camino;

³⁴du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,

³⁴El que hace mis pies como de ciervas, Y el que me asienta en mis alturas;

³⁵du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!

³⁵El que enseña mis manos para la pelea, y da que con mis brazos quiebre el arco de acero.

³⁶Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,

³⁶Tú me diste asimismo el escudo de tu salud, Y tu benignidad me ha acrecentado.

³⁷du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.

³⁷Tú ensanchaste mis pasos debajo de mí, Para que no titubeasen mis rodillas.

³⁸Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.

³⁸Perseguiré á mis enemigos, y quebrantarélos; Y no me volveré hasta que los acabe.

³⁹Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.

³⁹Los consumiré, y los heriré, y no se levantarán; Y caerán debajo de mis pies.

⁴⁰Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.

⁴⁰Ceñísteme de fortaleza para la batalla, Y postraste debajo de mí los que contra mí se levantaron.

⁴¹Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.

⁴¹Tú me diste la cerviz de mis enemigos, De mis aborrecedores, y que yo los destruyese.

⁴²De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.

⁴²Miraron, y no hubo quien los librase; A Jehová, mas no les respondió.

⁴³Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.

⁴³Yo los desmenuzaré como polvo de la tierra; Hollarélos como á lodo de las plazas, y los disiparé.

⁴⁴Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.

⁴⁴Tú me libraste de contiendas de pueblos: Tú me guardaste para que fuese cabeza de gentes: Pueblos que no conocía, me sirvieron.

⁴⁵Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.

⁴⁵Los extraños titubeaban á mí: En oyendo, me obedecían.

⁴⁶Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.

⁴⁶Los extraños desfallecían, Y temblaban en sus escondrijos.

⁴⁷HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!

⁴⁷Viva Jehová, y sea bendita mi roca; Sea ensalzado el Dios, la roca de mi salvamento:

⁴⁸Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;

⁴⁸El Dios que me ha vengado, Y sujeta los pueblos debajo de mí:

⁴⁹du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!

⁴⁹Y que me saca de entre mis enemigos: Tu me sacaste en alto de entre los que se levantaron contra mi: Librásteme del varón de iniquidades.

⁵⁰Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.

⁵⁰Por tanto yo te confesaré entre las gentes, oh Jehová, Y cantaré á tu nombre.

⁵¹Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.

⁵¹El que engrandece las saludes de su rey, Y hace misericordia á su ungido, A David, y á su simiente, para siempre.