¹Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.

¹HE AQUI que todas estas cosas han visto mis ojos, Y oído y entendido de por sí mis oídos.

²Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.

²Como vosotros lo sabéis, lo sé yo; No soy menos que vosotros.

³Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.

³Mas yo hablaría con el Todopoderoso, Y querría razonar con Dios.

⁴Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.

⁴Que ciertamente vosotros sois fraguadores de mentira; Sois todos vosotros médicos nulos.

⁵Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.

⁵Ojalá callarais del todo, Porque os fuera sabiduría.

⁶Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.

⁶Oid ahora mi razonamiento, Y estad atentos á los argumentos de mis labios.

⁷Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?

⁷¿Habéis de hablar iniquidad por Dios? ¿Habéis de hablar por él engaño?

⁸Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?

⁸¿Habéis de hacer acepción de su persona? ¿Habéis de pleitear vosotros por Dios?

⁹Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?

⁹¿Sería bueno que él os escudriñase? ¿Os burlaréis de él como quien se burla de algún hombre?

¹⁰Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.

¹⁰El os reprochará de seguro, Si solapadamente hacéis acepción de personas.

¹¹Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.

¹¹De cierto su alteza os había de espantar, Y su pavor había de caer sobre vosotros.

¹²Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.

¹²Vuestras memorias serán comparadas á la ceniza, Y vuestros cuerpos como cuerpos de lodo.

¹³Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.

¹³Escuchadme, y hablaré yo, Y véngame después lo que viniere.

¹⁴Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.

¹⁴¿Por qué quitaré yo mi carne con mis dientes, Y pondré mi alma en mi mano?

¹⁵Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.

¹⁵He aquí, aunque me matare, en él esperaré; Empero defenderé delante de él mis caminos.

¹⁶Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.

¹⁶Y él mismo me será salud, Porque no entrará en su presencia el hipócrita.

¹⁷Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.

¹⁷Oid con atención mi razonamiento, Y mi denunciación con vuestros oídos.

¹⁸Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.

¹⁸He aquí ahora, si yo me apercibiere á juicio, Sé que seré justificado.

¹⁹Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.

¹⁹¿Quién es el que pleiteará conmigo? Porque si ahora yo callara, fenecería.

²⁰Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:

²⁰A lo menos dos cosas no hagas conmigo; Entonces no me esconderé de tu rostro:

²¹din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.

²¹Aparta de mí tu mano, Y no me asombre tu terror.

²²Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.

²²Llama luego, y yo responderé; O yo hablaré, y respóndeme tú.

²³Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.

²³¿Cuántas iniquidades y pecados tengo yo? Hazme entender mi prevaricación y mi pecado.

²⁴Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?

²⁴¿Por qué escondes tu rostro, Y me cuentas por tu enemigo?

²⁵Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?

²⁵¿A la hoja arrebatada has de quebrantar? ¿Y á una arista seca has de perseguir?

²⁶Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;

²⁶¿Por qué escribes contra mí amarguras, Y me haces cargo de los pecados de mi mocedad?

²⁷du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.

²⁷Pones además mis pies en el cepo, y guardas todos mis caminos, Imprimiéndolo á las raíces de mis pies.

²⁸Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!

²⁸Y el cuerpo mío se va gastando como de carcoma, Como vestido que se come de polilla.