1De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
1Y CESARON estos tres varones de responder á Job, por cuanto él era justo en sus ojos.
2Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
2Entonces Eliú hijo de Barachêl, Bucita, de la familia de Ram, se enojó con furor contra Job: enojóse con furor, por cuanto justificaba su vida más que á Dios.
3och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.
3Enojóse asimismo con furor contra sus tres amigos, porque no hallaban qué responder, aunque habían condenado á Job.
4Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
4Y Eliú había esperado á Job en la disputa, porque eran más viejos de días que él.
5Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
5Empero viendo Eliú que no había respuesta en la boca de aquelllos tres varones, su furor se encendió.
6Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
6Y respondió Eliú hijo de Barachêl, Buzita, y dijo: Yo soy menor de días y vosotros viejos; He tenido por tanto miedo, y temido declararos mi opinión.
7Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»
7Yo decía: Los días hablarán, Y la muchedumbre de años declarará sabiduría.
8Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
8Ciertamente espíritu hay en el hombre, E inspiración del Omnipotente los hace que entiendan.
9Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
9No los grandes son los sabios, Ni los viejos entienden el derecho.
10Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
10Por tanto yo dije: Escuchadme; Declararé yo también mi sabiduría.
11Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
11He aquí yo he esperado á vuestras razones, He escuchado vuestros argumentos, En tanto que buscabais palabras.
12Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
12Os he pues prestado atención, Y he aquí que no hay de vosotros quien redarguya á Job, Y responda á sus razones.
13Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»
13Porque no digáis: Nosotros hemos hallado sabiduría: Lanzólo Dios, no el hombre.
14Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
14Ahora bien, Job no enderezó á mí sus palabras, Ni yo le responderé con vuestras razones.
15Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
15Espantáronse, no respondieron más; Fuéronseles los razonamientos.
16Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
16Yo pues he esperado, porque no hablaban, Antes pararon, y no respondieron más.
17Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
17Por eso yo también responderé mi parte, También yo declararé mi juicio.
18Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
18Porque lleno estoy de palabras, Y el espíritu de mi vientre me constriñe.
19Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
19De cierto mi vientre está como el vino que no tiene respiradero, Y se rompe como odres nuevos.
20Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
20Hablaré pues y respiraré; Abriré mis labios, y responderé.
21Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
21No haré ahora acepción de personas, Ni usaré con hombre de lisonjeros títulos.
22Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
22Porque no sé hablar lisonjas: De otra manera en breve mi Hacedor me consuma.