¹Då tog Job till orda och sade:

¹Y RESPONDIO Job y dijo:

²Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!

²Oh si pesasen al justo mi queja y mi tormento, Y se alzasen igualmente en balanza!

³Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.

³Porque pesaría aquél más que la arena del mar: Y por tanto mis palabras son cortadas.

⁴Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.

⁴Porque las saetas del Todopoderoso están en mí, Cuyo veneno bebe mi espíritu; Y terrores de Dios me combaten.

⁵Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?

⁵¿Acaso gime el asno montés junto á la hierba? ¿Muge el buey junto á su pasto?

⁶Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?

⁶¿Comeráse lo desabrido sin sal? ¿O habrá gusto en la clara del huevo?

⁷Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.

⁷Las cosas que mi alma no quería tocar, Por los dolores son mi comida.

⁸Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!

⁸Quién me diera que viniese mi petición, Y que Dios me otorgase lo que espero;

⁹O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!

⁹Y que pluguiera á Dios quebrantarme; Que soltara su mano, y me deshiciera!

¹⁰Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.

¹⁰Y sería aún mi consuelo, Si me asaltase con dolor sin dar más tregua, Que yo no he escondido las palabras del Santo.

¹¹Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?

¹¹¿Cuál es mi fortaleza para esperar aún? ¿Y cuál mi fin para dilatar mi vida?

¹²Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?

¹²¿Es mi fortaleza la de las piedras? ¿O mi carne, es de acero?

¹³Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.

¹³¿No me ayudo cuanto puedo, Y el poder me falta del todo?

¹⁴Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,

¹⁴El atribulado es consolado de su compañero: Mas hase abandonado el temor del Omnipotente.

¹⁵Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,

¹⁵Mis hermanos han mentido cual arroyo: Pasáronse como corrientes impetuosas,

¹⁶som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,

¹⁶Que están escondidas por la helada, Y encubiertas con nieve;

¹⁷men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.

¹⁷Que al tiempo del calor son deshechas, Y en calentándose, desaparecen de su lugar;

¹⁸Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.

¹⁸Apártanse de la senda de su rumbo, Van menguando y piérdense.

¹⁹Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;

¹⁹Miraron los caminantes de Temán, Los caminantes de Saba esperaron en ellas:

²⁰men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.

²⁰Mas fueron avergonzados por su esperanza; Porque vinieron hasta ellas, y halláronse confusos.

²¹Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.

²¹Ahora ciertamente como ellas sois vosotros: Que habéis visto el tormento, y teméis.

²²Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,

²²¿Os he dicho yo: Traedme, Y pagad por mí de vuestra hacienda;

²³att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?

²³Y libradme de la mano del opresor, Y redimidme del poder de los violentos?

²⁴Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.

²⁴Enseñadme, y yo callaré: Y hacedme entender en qué he errado.

²⁵Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?

²⁵Cuán fuertes son las palabras de rectitud! Mas ¿qué reprende el que reprende de vosotros?

²⁶Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?

²⁶¿Pensáis censurar palabras, Y los discursos de un desesperado, que son como el viento?

²⁷Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!

²⁷También os arrojáis sobre el huérfano, Y hacéis hoyo delante de vuestro amigo.

²⁸Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.

²⁸Ahora pues, si queréis, mirad en mí, Y ved si miento delante de vosotros.

²⁹Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!

²⁹Tornad ahora, y no haya iniquidad; Volved aún á considerar mi justicia en esto.

³⁰Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?

³⁰¿Hay iniquidad en mi lengua? ¿No puede mi paladar discernir las cosas depravadas?