¹Därefter tog Job till orda och sade:

¹Y RESPONDIO Job, y dijo:

²Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?

²Ciertamente yo conozco que es así: ¿Y cómo se justificará el hombre con Dios?

³Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.

³Si quisiere contender con él, No le podrá responder á una cosa de mil.

⁴Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;

⁴El es sabio de corazón, y poderoso en fortaleza, ¿Quién se endureció contra él, y quedó en paz?

⁵honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;

⁵Que arranca los montes con su furor, Y no conocen quién los trastornó:

⁶honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;

⁶Que remueve la tierra de su lugar, Y hace temblar sus columnas:

⁷honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;

⁷Que manda al sol, y no sale; Y sella las estrellas:

⁸honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;

⁸El que extiende solo los cielos, Y anda sobre las alturas de la mar:

⁹honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;

⁹El que hizo el Arcturo, y el Orión, y las Pléyadas, Y los lugares secretos del mediodía:

¹⁰honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?

¹⁰El que hace cosas grandes é incomprensibles, Y maravillosas, sin número.

¹¹Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.

¹¹He aquí que él pasará delante de mí, y yo no lo veré; Y pasará, y no lo entenderé.

¹²Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»

¹²He aquí, arrebatará; ¿quién le hará restituir? ¿Quién le dirá, Qué haces?

¹³Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;

¹³Dios no tornará atrás su ira, Y debajo de él se encorvan los que ayudan á los soberbios.

¹⁴huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?

¹⁴¿Cuánto menos le responderé yo, Y hablaré con él palabras estudiadas?

¹⁵Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.

¹⁵Que aunque fuese yo justo, no responderé; Antes habré de rogar á mi juez.

¹⁶Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.

¹⁶Que si yo le invocase, y él me respondiese, Aun no creeré que haya escuchado mi voz.

¹⁷Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.

¹⁷Porque me ha quebrado con tempestad, Y ha aumentado mis heridas sin causa.

¹⁸Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.

¹⁸No me ha concedido que tome mi aliento; Mas hame hartado de amarguras.

¹⁹Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»

¹⁹Si habláremos de su potencia, fuerte por cierto es; Si de juicio, ¿quién me emplazará?

²⁰Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.

²⁰Si yo me justificare, me condenará mi boca; Si me dijere perfecto, esto me hará inicuo.

²¹Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.

²¹Bien que yo fuese íntegro, no conozco mi alma: Reprocharé mi vida.

²²Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.

²²Una cosa resta que yo diga: Al perfecto y al impío él los consume.

²³Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.

²³Si azote mata de presto, Ríese de la prueba de los inocentes.

²⁴Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?

²⁴La tierra es entregada en manos de los impíos, Y él cubre el rostro de sus jueces. Si no es él, ¿quién es? ¿dónde está?

²⁵Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;

²⁵Mis días han sido más ligeros que un correo; Huyeron, y no vieron el bien.

²⁶de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.

²⁶Pasaron cual navíos veloces: Como el águila que se arroja á la comida.

²⁷Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,

²⁷Si digo: Olvidaré mi queja, Dejaré mi aburrimiento, y esforzaréme:

²⁸Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.

²⁸Contúrbanme todos mis trabajos; Sé que no me darás por libre.

²⁹Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?

²⁹Yo soy impío, ¿Para qué trabajaré en vano?

³⁰Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,

³⁰Aunque me lave con aguas de nieve, Y limpie mis manos con la misma limpieza,

³¹så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.

³¹Aun me hundirás en el hoyo, Y mis propios vestidos me abominarán.

³²Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;

³²Porque no es hombre como yo, para que yo le responda, Y vengamos juntamente á juicio.

³³ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.

³³No hay entre nosotros árbitro Que ponga su mano sobre nosotros ambos.

³⁴Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;

³⁴Quite de sobre mí su vara, Y su terror no me espante.

³⁵då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.

³⁵Entonces hablaré, y no le temeré: Porque así no estoy en mí mismo.