¹Och en man vid namn Lasarus låg sjuk; han var från Betania, den by där Maria och hennes syster Marta bodde.

¹ESTABA entonces enfermo uno llamado Lázaro, de Bethania, la aldea de María y de Marta su hermana.

²Det var den Maria som smorde Herren med smörjelse och torkade hans fötter med sitt hår. Och nu låg hennes broder Lasarus sjuk.

²(Y María, cuyo hermano Lázaro estaba enfermo, era la que ungió al Señor con ungüento, y limpió sus pies con sus cabellos)

³Då sände systrarna bud till Jesus och läto säga: »Herre, se, han som du har så kär ligger sjuk.»

³Enviaron, pues, sus hermanas á él, diciendo: Señor, he aquí, el que amas está enfermo.

⁴När Jesus hörde detta, sade han: »Den sjukdomen är icke till döds, utan till Guds förhärligande, så att Guds Son genom den bliver förhärligad.»

⁴Y oyéndolo Jesús, dijo: Esta enfermedad no es para muerte, mas por gloria de Dios, para que el Hijo de Dios sea glorificado por ella.

⁵Och Jesus hade Marta och hennes syster och Lasarus kära.

⁵Y amaba Jesús á Marta, y á su hermana, y á Lázaro.

⁶När han nu hörde att denne låg sjuk, stannade han först två dagar där han var;

⁶Como oyó pues que estaba enfermo, quedóse aún dos días en aquel lugar donde estaba.

⁷men därefter sade han till lärjungarna: »Låt oss gå tillbaka till Judeen.»

⁷Luego, después de esto, dijo á los discípulos: Vamos á Judea otra vez.

⁸Lärjungarna sade till honom: »Rabbi, nyligen ville judarna stena dig, och åter går du dit?»

⁸Dícenle los discípulos: Rabbí, ahora procuraban los Judíos apedrearte, ¿y otra vez vas allá?

⁹Jesus svarade: »Dagen har ju tolv timmar; den som vandrar om dagen, han stöter sig icke, ty han ser då denna världens ljus.

⁹Respondió Jesús: ¿No tiene el día doce horas? El que anduviere de día, no tropieza, porque ve la luz de este mundo.

¹⁰Men den som vandrar om natten, han stöter sig, ty han har då intet som lyser honom.»

¹⁰Mas el que anduviere de noche, tropieza, porque no hay luz en él.

¹¹Sedan han hade talat detta, sade han ytterligare till dem: »Lasarus, vår vän, har somnat in; men jag går för att väcka upp honom ur sömnen.»

¹¹Dicho esto, díceles después: Lázaro nuestro amigo duerme; mas voy á despertarle del sueño.

¹²Då sade hans lärjungar till honom: »Herre, sover han, så bliver han frisk igen.»

¹²Dijeron entonces sus discípulos: Señor, si duerme, salvo estará.

¹³Men Jesus hade talat om hans död; de åter menade att han talade om vanlig sömn.

¹³Mas esto decía Jesús de la muerte de él: y ellos pensaron que hablaba del reposar del sueño.

¹⁴Då sade Jesus öppet till dem: »Lasarus är död.

¹⁴Entonces, pues, Jesús les dijo claramente: Lázaro es muerto;

¹⁵Och för eder skull, för att I skolen tro, gläder jag mig över att jag icke var där. Men låt oss nu gå till honom.»

¹⁵Y huélgome por vosotros, que yo no haya estado allí, para que creáis: mas vamos á él.

¹⁶Då sade Tomas, som kallades Didymus, till de andra lärjungarna: »Låt oss gå med, för att vi må dö med honom.»

¹⁶Dijo entonces Tomás, el que se dice el Dídimo, á sus condiscípulos: Vamos también nosotros, para que muramos con él.

¹⁷När så Jesus kom dit, fann han att den döde redan hade legat fyra dagar i graven.

¹⁷Vino pues Jesús, y halló que había ya cuatro días que estaba en el sepulcro.

¹⁸Nu låg Betania nära Jerusalem, vid pass femton stadier därifrån,

¹⁸Y Bethania estaba cerca de Jerusalem, como quince estadios;

¹⁹och många judar hade kommit till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras broder.

¹⁹Y muchos de los Judíos habían venido á Marta y á María, á consolarlas de su hermano.

²⁰Då nu Maria fick höra att Jesus kom, gick hon honom till mötes; men Maria satt kvar hemma.

²⁰Entonces Marta, como oyó que Jesús venía, salió á encontrarle; mas María se estuvo en casa.

²¹Och Marta sade till Jesus: »Herre, hade du varit här, så vore min broder icke död.

²¹Y Marta dijo á Jesús: Señor, si hubieses estado aquí, mi hermano no fuera muerto;

²²Men jag vet ändå att allt vad du beder Gud om, det skall Gud giva dig.»

²²Mas también sé ahora, que todo lo que pidieres de Dios, te dará Dios.

²³Jesus sade till henne: »Din broder skall stå upp igen.»

²³Dícele Jesús: Resucitará tu hermano.

²⁴Marta svarade honom: »Jag vet att han skall stå upp, vid uppståndelsen på den yttersta dagen.»

²⁴Marta le dice: Yo sé que resucitará en la resurrección en el día postrero.

²⁵Jesus svarade till henne: »Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör;

²⁵Dícele Jesús: Yo soy la resurrección y la vida: el que cree en mí, aunque esté muerto, vivirá.

²⁶och var och en som lever och tror på mig, han skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?»

²⁶Y todo aquel que vive y cree en mí, no morirá eternamente. ¿Crees esto?

²⁷Hon svarade honom: »Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma i världen.»

²⁷Dícele: Sí Señor; yo he creído que tú eres el Cristo, el Hijo de Dios, que has venido al mundo.

²⁸När hon hade sagt detta, gick hon bort och kallade på Maria, sin syster, och sade hemligen till henne: »Mästaren är här och kallar dig till sig.»

²⁸Y esto dicho, fuése, y llamó en secreto á María su hermana, diciendo: El Maestro está aquí y te llama.

²⁹När hon hörde detta, stod hon strax upp och gick åstad till honom.

²⁹Ella, como lo oyó, levántase prestamente y viene á él.

³⁰Men Jesus hade ännu icke kommit in i byn, utan var kvar på det ställe där Marta hade mött honom.

³⁰(Que aun no había llegado Jesús á la aldea, mas estaba en aquel lugar donde Marta le había encontrado.)

³¹Då nu de judar, som voro inne i huset hos Maria för att trösta henne, sågo att hon så hastigt stod upp och gick ut, följde de henne, i tanke att hon gick till graven för att gråta där.

³¹Entonces los Judíos que estaban en casa con ella, y la consolaban, como vieron que María se había levantado prestamente, y había salido, siguiéronla, diciendo: Va al sepulcro á llorar allí.

³²När så Maria kom till det ställe där Jesus var och fick se honom, föll hon ned för hans fötter och sade till honom: »Herre, hade du varit där, så vore min broder icke död.»

³²Mas María, como vino donde estaba Jesús, viéndole, derribóse á sus pies, diciéndole: Señor, si hubieras estado aquí, no fuera muerto mi hermano.

³³Då nu Jesus såg henne gråta och såg jämväl att de judar, som hade kommit med henne, gräto, upptändes han i sin ande och blev upprörd

³³Jesús entonces, como la vió llorando, y á los Judíos que habían venido juntamente con ella llorando, se conmovió en espíritu, y turbóse,

³⁴och frågade: »Var haven I lagt honom?» De svarade honom: »Herre, kom och se.» Och Jesus grät.

³⁴Y dijo: ¿Dónde le pusisteis? Dicenle: Señor, ven, y ve.

³⁵Då sade judarna: »Se huru kär han hade honom!»

³⁵Y lloró Jesús.

³⁶Men somliga av dem sade:

³⁶Dijeron entonces los Judíos: Mirad cómo le amaba.

³⁷»Kunde icke han, som öppnade den blindes ögon, ock hava så gjort att denne icke hade dött?»

³⁷Y algunos de ellos dijeron: ¿No podía éste que abrió los ojos al ciego, hacer que éste no muriera?

³⁸Då upptändes Jesus åter i sitt innersta och gick bort till graven. Den var urholkad i berget, och en sten låg framför ingången.

³⁸Y Jesús, conmoviéndose otra vez en sí mismo, vino al sepulcro. Era una cueva, la cual tenía una piedra encima.

³⁹Jesus sade: »Tagen bort stenen.» Då sade den dödes syster Marta till honom: »Herre, han luktar redan, ty han har varit död i fyra dygn.»

³⁹Dice Jesús: Quitad la piedra. Marta, la hermana del que se había muerto, le dice: Señor, hiede ya, que es de cuatro días.

⁴⁰Jesus svarade henne: »Sade jag dig icke, att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet?»

⁴⁰Jesús le dice: ¿No te he dicho que, si creyeres, verás la gloria de Dios?

⁴¹Då togo de bort stenen. Och Jesus lyfte upp sina ögon och sade: »Fader, jag tackar dig för att du har hört mig.

⁴¹Entonces quitaron la piedra de donde el muerto había sido puesto. Y Jesús, alzando los ojos arriba, dijo: Padre, gracias te doy que me has oído.

⁴²Jag visste ju förut att du alltid hör mig; men för folkets skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de skola tro att det är du som har sänt mig.»

⁴²Que yo sabía que siempre me oyes; mas por causa de la compañía que está alrededor, lo dije, para que crean que tú me has enviado.

⁴³När han hade sagt detta, ropade han med hög röst: »Lasarus, kom ut.»

⁴³Y habiendo dicho estas cosas, clamó á gran voz: Lázaro, ven fuera.

⁴⁴Och han som hade varit död kom ut, med händer och fötter inlindade i bindlar och med ansiktet inhöljt i en duk. Jesus sade till dem: »Lösen honom, och låten honom gå.»

⁴⁴Y el que había estado muerto, salió, atadas las manos y los pies con vendas; y su rostro estaba envuelto en un sudario. Díceles Jesús: Desatadle, y dejadle ir.

⁴⁵Många judar, som hade kommit till Maria och hade sett vad Jesus hade gjort, trodde då på honom.

⁴⁵Entonces muchos de los Judíos que habían venido á María, y habían visto lo que había hecho Jesús, creyeron en él.

⁴⁶Men några av dem gingo bort till fariséerna och omtalade för dem vad Jesus hade gjort.

⁴⁶Mas algunos de ellos fueron á los Fariseos, y dijéronles lo que Jesús había hecho.

⁴⁷Då sammankallade översteprästerna och fariséerna en rådsförsamling och sade: »Vad skola vi taga oss till? Denne man gör ju många tecken.

⁴⁷Entonces los pontífices y los Fariseos juntaron concilio, y decían: ¿Qué hacemos? porque este hombre hace muchas señales.

⁴⁸Om vi skola låta honom så fortfara, skola alla tro på honom, och romarna komma då att taga ifrån oss både land och folk.»

⁴⁸Si le dejamos así, todos creerán en él: y vendrán los Romanos, y quitarán nuestro lugar y la nación.

⁴⁹Men en av dem, Kaifas, som var överstepräst för det året, sade till dem: »I förstån intet,

⁴⁹Y Caifás, uno de ellos, sumo pontífice de aquel año, les dijo: Vosotros no sabéis nada;

⁵⁰och I besinnen icke huru mycket bättre det är för eder att en man dör för folket, än att hela folket förgås.»

⁵⁰Ni pensáis que nos conviene que un hombre muera por el pueblo, y no que toda la nación se pierda.

⁵¹Detta sade han icke av sig själv, utan genom profetisk ingivelse, eftersom han var överstepräst för det året; ty Jesus skulle dö för folket.

⁵¹Mas esto no lo dijo de sí mismo; sino que, como era el sumo pontífice de aquel año, profetizó que Jesús había de morir por la nación:

⁵²Ja, icke allenast »för folket»; han skulle dö också för att samla och förena Guds förskingrade barn.

⁵²Y no solamente por aquella nación, mas también para que juntase en uno los hijos de Dios que estaban derramados.

⁵³Från den dagen var deras beslut fattat att döda honom.

⁵³Así que, desde aquel día consultaban juntos de matarle.

⁵⁴Så vandrade då Jesus icke längre öppet bland judarna, utan drog sig undan till en stad som hette Efraim, på landsbygden, i närheten av öknen; där stannade han kvar med sina lärjungar.

⁵⁴Por tanto, Jesús ya no andaba manifiestamente entre los Judíos; mas fuése de allí á la tierra que está junto al desierto, á una ciudad que se llama Ephraim: y estábase allí con sus discípulos

⁵⁵Men judarnas påsk var nära, och många begåvo sig då, före påsken, från landsbygden upp till Jerusalem för att helga sig.

⁵⁵Y la Pascua de los Judíos estaba cerca: y muchos subieron de aquella tierra á Jerusalem antes de la Pascua, para purificarse;

⁵⁶Och de sökte efter Jesus och sade till varandra, där de stodo i helgedom: »Vad menen I? Skall han då alls icke komma till högtiden?»

⁵⁶Y buscaban á Jesús, y hablaban los unos con los otros estando en el templo. ¿Qué os parece, que no vendrá á la fiesta?

⁵⁷Och översteprästerna och fariséerna hade utfärdat påbud om att den som finge veta var han fanns skulle giva det till känna, för att de måtte kunna gripa honom.

⁵⁷Y los pontífices y los Fariseos habían dado mandamiento, que si alguno supiese dónde estuviera, lo manifestase, para que le prendiesen.