¹Men Herren fick nu veta att fariséerna hade hört hurusom Jesus vann flera lärjungar och döpte flera än Johannes;

¹DE manera que como Jesús entendió que los Fariseos habían oído que Jesús hacía y bautizaba más discípulos que Juan,

²dock var det icke Jesus själv som döpte, utan hans lärjungar.

²(Aunque Jesús no bautizaba, sino sus discípulos),

³Då lämnade han Judeen och begav sig åter till Galileen.

³Dejó á Judea, y fuése otra vez á Galilea.

⁴Därvid måste han taga vägen genom Samarien.

⁴Y era menester que pasase por Samaria.

⁵Så kom han till en stad i Samarien som hette Sykar, nära det jordstycke som Jakob gav åt sin son Josef.

⁵Vino, pues, á una ciudad de Samaria que se llamaba Sichâr, junto á la heredad que Jacob dió á José su hijo.

⁶Och där var Jakobs brunn. Eftersom nu Jesus var trött av vandringen, satte han sig strax ned vid brunnen. Det var vid den sjätte timmen.

⁶Y estaba allí la fuente de Jacob. Pues Jesús, cansado del camino, así se sentó á la fuente. Era como la hora de sexta.

⁷Då kom en samaritisk kvinna för att hämta vatten. Jesus sade till henne: »Giv mig att dricka.»

⁷Vino una mujer de Samaria á sacar agua: y Jesús le dice: Dame de beber.

⁸Hans lärjungar hade nämligen gått in i staden för att köpa mat.

⁸(Porque sus discípulos habían ido á la ciudad á comprar de comer.)

⁹Då sade den samaritiska kvinnan till honom: »Huru kan du, som är jude, bedja mig, som är en samaritisk kvinna, om något att dricka?» Judarna hava nämligen ingen umgängelse med samariterna.

⁹Y la mujer Samaritana le dice: ¿Cómo tú, siendo Judío, me pides á mí de beber, que soy mujer Samaritana? porque los Judíos no se tratan con los Samaritanos.

¹⁰Jesus svarade och sade till henne: »Förstode du Guds gåva, och vem den är som säger till dig: 'Giv mig att dricka', så skulle i stället du hava bett honom, och han skulle då hava givit dig levande vatten.»

¹⁰Respondió Jesús y díjole: Si conocieses el don de Dios, y quién es el que te dice: Dame de beber: tú pedirías de él, y él te daría agua viva.

¹¹Kvinnan sade till honom: »Herre, du har ju intet att hämta upp vatten med, och brunnen är djup. Varifrån får du då det friska vattnet?»

¹¹La mujer le dice: Señor, no tienes con qué sacar la, y el pozo es hondo: ¿de dónde, pues, tienes el agua viva?

¹²Icke är du väl förmer än vår fader Jakob, som gav oss brunnen och själv med sina barn och sin boskap drack ur den?»

¹²¿Eres tú mayor que nuestro padre Jacob, que nos dió este pozo, del cual él bebió, y sus hijos, y sus ganados?

¹³Jesus svarade och sade till henne: »Var och en som dricker av detta vatten, han bliver törstig igen;

¹³Respondió Jesús y díjole: Cualquiera que bebiere de esta agua, volverá á tener sed;

¹⁴men den som dricker av det vatten som jag giver honom, han skall aldrig någonsin törsta, utan det vatten jag giver honom skall bliva i honom en källa vars vatten springer upp med evigt liv.»

¹⁴Mas el que bebiere del agua que yo le daré, para siempre no tendrá sed: mas el agua que yo le daré, será en él una fuente de agua que salte para vida eterna.

¹⁵Kvinnan sade till honom: »Herre, giv mig det vattnet, så att jag icke mer behöver törsta och komma hit för att hämta vatten.»

¹⁵La mujer le dice: Señor, dame esta agua, para que no tenga sed, ni venga acá á sacar la.

¹⁶Han sade till henne: »Gå och hämta din man, och kom sedan tillbaka.»

¹⁶Jesús le dice: Ve, llama á tu marido, y ven acá.

¹⁷Kvinnan svarade och sade: »Jag har ingen man.» Jesus sade till henne: »Du har rätt i vad du säger, att du icke har någon man.»

¹⁷Respondió la mujer, y dijo: No tengo marido. Dícele Jesús: Bien has dicho, No tengo marido;

¹⁸Ty fem män har du haft, och den du nu har är icke din man; däri sade du sant.

¹⁸Porque cinco maridos has tenido: y el que ahora tienes no es tu marido; esto has dicho con verdad.

¹⁹Då sade kvinnan till honom: »Herre, jag ser att du är en profet.

¹⁹Dícele la mujer: Señor, paréceme que tú eres profeta.

²⁰Våra fäder hava tillbett på detta berg, men I sägen att i Jerusalem den plats finnes, där man bör tillbedja.»

²⁰Nuestros padres adoraron en este monte, y vosotros decís que en Jerusalem es el lugar donde es necesario adorar.

²¹Jesus sade till henne: »Tro mig, kvinna: den tid kommer, då det varken är på detta berg eller i Jerusalem som I skolen tillbedja Fadern.

²¹Dícele Jesús: Mujer, créeme, que la hora viene, cuando ni en este monte, ni en Jerusalem adoraréis al Padre.

²²I tillbedjen vad I icke kännen, vi tillbedja vad vi känna -- ty frälsningen kommer från judarna --

²²Vosotros adoráis lo que no sabéis; nosotros adoramos lo que sabemos: porque la salud viene de los Judíos.

²³men den tid skall komma, ja, den är redan inne, då sanna tillbedjare skola tillbedja Fadern i ande och sanning; ty sådana tillbedjare vill Fadern hava.

²³Mas la hora viene, y ahora es, cuando los verdaderos adoradores adorarán al Padre en espíritu y en verdad; porque también el Padre tales adoradores busca que adoren.

²⁴Gud är ande, och de som tillbedja måste tillbedja i ande och sanning.»

²⁴Dios es Espíritu; y los que le adoran, en espíritu y en verdad es necesario que adoren.

²⁵Kvinnan sade till honom: »Jag vet att Messias skall komma, han som ock kallas Kristus; när han kommer, skall han förkunna oss allt.»

²⁵Dícele la mujer: Sé que el Mesías ha de venir, el cual se dice el Cristo: cuando él viniere nos declarará todas las cosas.

²⁶Jesus svarade henne: »Jag, som talar med dig, är den du nu nämnde.»

²⁶Dícele Jesús: Yo soy, que hablo contigo.

²⁷I detsamma kommo hans lärjungar; och de förundrade sig över att han talade med en kvinna. Dock frågade ingen vad han ville henne, eller varför han talade med henne.

²⁷Y en esto vinieron sus discípulos, y maravilláronse de que hablaba con mujer; mas ninguno dijo: ¿Qué preguntas? ó, ¿Qué hablas con ella?

²⁸Men kvinnan lät sin kruka stå och gick in i staden och sade till folket:

²⁸Entonces la mujer dejó su cántaro, y fué á la ciudad, y dijo á aquellos hombres:

²⁹»Kommen och sen en man som har sagt mig allt vad jag har gjort. Månne icke han är Messias?»

²⁹Venid, ved un hombre que me ha dicho todo lo que he hecho: ¿si quizás es éste el Cristo?

³⁰Då gingo de ut ur staden och kommo till honom.

³⁰Entonces salieron de la ciudad, y vinieron á él.

³¹Under tiden bådo lärjungarna honom och sade: »Rabbi, tag och ät.»

³¹Entre tanto los discípulos le rogaban, diciendo: Rabbí, come.

³²Men han svarade dem: »Jag har mat att äta som I icke veten om.»

³²Y él les dijo: Yo tengo una comida que comer, que vosotros no sabéis.

³³Då sade lärjungarna till varandra: »Kan väl någon hava burit mat till honom?»

³³Entonces los discípulos decían el uno al otro: ¿Si le habrá traído alguien de comer?

³⁴Jesus sade till dem: »Min mat är att göra dens vilja, som har sänt mig, och att fullborda hans verk.»

³⁴Díceles Jesús: Mi comida es que haga la voluntad del que me envió, y que acabe su obra.

³⁵I sägen ju att det ännu är fyra månader innan skördetiden kommer. Men se, jag säger eder: Lyften upp edra ögon, och sen på fälten, huru de hava vitnat till skörd.

³⁵¿No decís vosotros: Aun hay cuatro meses hasta que llegue la siega? He aquí os digo: Alzad vuestros ojos, y mirad las regiones, porque ya están blancas para la siega.

³⁶Redan nu får den som skördar uppbära sin lön och samla in frukt till evigt liv; så kunna den som sår och den som skördar tillsammans glädja sig.

³⁶Y el que siega, recibe salario, y allega fruto para vida eterna; para que el que siembra también goce, y el que siega.

³⁷Ty här sannas det ordet, att en är den som sår och en annan den som skördar.

³⁷Porque en esto es el dicho verdadero: Que uno es el que siembra, y otro es el que siega.

³⁸Jag har sänt eder att skörda, där I icke haven arbetat. Andra hava arbetat, och I haven fått gå in i deras arbete.»

³⁸Yo os he enviado á segar lo que vosotros no labrasteis: otros labraron, y vosotros habéis entrado en sus labores.

³⁹Och många samariter från den staden kommo till tro på honom för kvinnans ords skull, då hon vittnade att han hade sagt henne allt vad hon hade gjort.

³⁹Y muchos de los Samaritanos de aquella ciudad creyeron en él por la palabra de la mujer, que daba testimonio, diciendo: Que me dijo todo lo que he hecho.

⁴⁰När sedan samariterna kommo till honom, både de honom att stanna kvar hos dem. Så stannade han där i två dagar.

⁴⁰Viniendo pues los Samaritanos á él, rogáronle que se quedase allí: y se quedó allí dos días.

⁴¹Och långt flera kommo då till tro för hans egna ords skull.

⁴¹Y creyeron muchos más por la palabra de él.

⁴²Och de sade till kvinnan: »Nu är det icke mer för dina ords skull som vi tro, ty vi hava nu själva hört honom, och vi veta nu att han i sanning är världens Frälsare.»

⁴²Y decían á la mujer: Ya no creemos por tu dicho; porque nosotros mismos hemos oído, y sabemos que verdaderamente éste es el Salvador del mundo, el Cristo.

⁴³Men efter de två dagarna gick han därifrån till Galileen.

⁴³Y dos días después, salió de allí, y fuése á Galilea.

⁴⁴Ty Jesus vittnade själv att en profet icke är aktad i sitt eget fädernesland.

⁴⁴Porque el mismo Jesús dió testimonio de que el profeta en su tierra no tiene honra.

⁴⁵När han nu kom till Galileen, togo galiléerna vänligt emot honom, eftersom de hade sett allt vad han hade gjort i Jerusalem vid högtiden. Också de hade nämligen varit där vid högtiden.

⁴⁵Y como vino á Galilea, los Galileos le recibieron, vistas todas las cosas que había hecho en Jerusalem en el día de la fiesta: porque también ellos habían ido á la fiesta.

⁴⁶Så kom han åter till Kana i Galileen, där han hade gjort vattnet till vin. I Kapernaum fanns då en man i konungens tjänst, vilkens son låg sjuk.

⁴⁶Vino pues Jesús otra vez á Caná de Galilea, donde había hecho el vino del agua. Y había en Capernaum uno del rey, cuyo hijo estaba enfermo.

⁴⁷När han nu hörde att Jesus hade kommit från Judeen till Galileen, begav han sig åstad till honom och bad att han skulle komma ned och bota hans son; ty denne låg för döden.

⁴⁷Este, como oyó que Jesús venía de Judea á Galilea, fué á él, y rogábale que descendiese, y sanase á su hijo, porque se comenzaba á morir.

⁴⁸Då sade Jesus till honom: »Om I icke sen tecken och under, så tron I icke.»

⁴⁸Entonces Jesús le dijo: Si no viereis señales y milagros no creeréis.

⁴⁹Mannen sade till honom: »Herre, kom ned, förrän mitt barn dör.»

⁴⁹El del rey le dijo: Señor, desciende antes que mi hijo muera.

⁵⁰Jesus svarade honom: »Gå, din son får leva.» Då trodde mannen det ord som Jesus sade till honom, och gick.

⁵⁰Dícele Jesús: Ve, tu hijo vive. Y el hombre creyó á la palabra que Jesús le dijo, y se fué.

⁵¹Och medan han ännu var på vägen hem, mötte honom hans tjänare och sade: »Din son kommer att leva.»

⁵¹Y cuando ya él descendía, los siervos le salieron á recibir, y le dieron nuevas, diciendo: Tu hijo vive.

⁵²Då frågade han dem vid vilken timme det hade blivit bättre med honom. De svarade honom: »I går vid den sjunde timmen lämnade febern honom.»

⁵²Entonces él les preguntó á qué hora comenzó á estar mejor. Y dijéronle: Ayer á las siete le dejó la fiebre.

⁵³Då märkte fadern att det hade skett just den timme då Jesus sade till honom: »Din son får leva.» Och han kom till tro, så ock hela hans hus.

⁵³El padre entonces entendió, que aquella hora era cuando Jesús le dijo: Tu hijo vive; y creyó él y toda su casa.

⁵⁴Detta var nu åter ett tecken, det andra i ordningen som Jesus gjorde, sedan han hade kommit från Judeen till Galileen.

⁵⁴Esta segunda señal volvió Jesús á hacer, cuando vino de Judea á Galilea.