¹Och en dag, då han undervisade folket i helgedomen och förkunnade evangelium, trädde översteprästerna och de skriftlärde, tillika med de äldste, fram

¹Y ACONTECIO un día, que enseñando él al pueblo en el templo, y anunciando el evangelio, llegáronse los príncipes de los sacerdotes y los escribas, con los ancianos;

²och talade till honom och sade: »Säg oss, med vad myndighet gör du detta? Och vem är det som har rivit dig sådan myndighet?»

²Y le hablaron, diciendo: Dinos: ¿con qué potestad haces estas cosas? ¿ó quién es el que te ha dado esta potestad?

³Han svarade och sade till dem: »Också jag vill ställa en fråga till eder; svaren mig på den.

³Respondiendo entonces Jesús, les dijo: Os preguntaré yo también una palabra; respondedme:

⁴Johannes' döpelse, var den från himmelen eller från människor?»

⁴El bautismo de Juan, ¿era del cielo, ó de los hombres?

⁵Då överlade de med varandra och sade: »Om vi svara: 'Från himmelen' så frågar han: 'Varför trodden I honom då icke?'

⁵Mas ellos pensaban dentro de sí, diciendo: Si dijéremos, del cielo, dirá: ¿Por qué, pues, no le creísteis?

⁶Men om vi svara: 'Från människor', då kommer allt folket att stena oss, ty de äro förvissade om att Johannes var en profet.»

⁶Y si dijéremos, de los hombres, todo el pueblo nos apedreará: porque están ciertos que Juan era profeta.

⁷De svarade alltså att de icke visste varifrån den var.

⁷Y respondieron que no sabían de dónde.

⁸Då sade Jesus till dem: »Så säger icke heller jag eder med vad myndighet jag gör detta.»

⁸Entonces Jesús les dijo: Ni yo os digo con qué potestad hago estas cosas.

⁹Och han framställde för folket denna liknelse: »En man planterade en vingård och lejde ut den åt vingårdsmän och för utrikes för lång tid.

⁹Y comenzó á decir al pueblo esta parábola: Un hombre plantó una viña, y arrendóla á labradores, y se ausentó por mucho tiempo.

¹⁰När sedan rätta tiden var inne, sände han en tjänare till vingårdsmännen, för att de åt denne skulle lämna någon del av vingårdens frukt. Men vingårdsmännen misshandlade honom och läto honom gå tomhänt bort.

¹⁰Y al tiempo, envió un siervo á los labradores, para que le diesen del fruto de la viña; mas los labradores le hirieron, y enviaron vacío.

¹¹Ytterligare sände han en annan tjänare. Också honom misshandlade och skymfade de och läto honom gå tomhänt bort.

¹¹Y volvió á enviar otro siervo; mas ellos á éste también, herido y afrentado, le enviaron vacío.

¹²Ytterligare sände han en tredje. Men också denne slogo de blodig och drevo bort honom.

¹²Y volvió á enviar al tercer siervo; mas ellos también á éste echaron herido.

¹³Då sade vingårdens herre: 'Vad skall jag göra? Jo, jag vill sända min älskade son; för honom skola de väl ändå hava försyn.'

¹³Entonces el señor de la viña dijo: ¿Qué haré? Enviaré mi hijo amado: quizás cuando á éste vieren, tendrán respeto.

¹⁴Men när vingårdsmannen fingo se honom, överlade de med varandra och sade: 'Denne är arvingen; låt oss dräpa honom, för att arvet må bliva vårt.'

¹⁴Mas los labradores, viéndole, pensaron entre sí, diciendo: Este es el heredero; venid, matémosle para que la heredad sea nuestra.

¹⁵Och de förde honom ut ur vingården och dräpte honom. »Vad skall nu vingårdens herre göra med dem?

¹⁵Y echáronle fuera de la viña, y le mataron. ¿Qué pues, les hará el señor de la viña?

¹⁶Jo, han skall komma och förgöra de vingårdsmännen och lämna vingården åt andra.» När de hörde detta, sade de: »Bort det!»

¹⁶Vendrá, y destruirá á estos labradores, y dará su viña á otros. Y como ellos lo oyeron, dijeron: ­Dios nos libre!

¹⁷Då såg han på dem och sade: »Vad betyder då detta skriftens ord: 'Den sten som byggningsmännen förkastade, den har blivit en hörnsten'?

¹⁷Mas él mirándolos, dice: ¿Qué pues es lo que está escrito: La piedra que condenaron los edificadores, Esta fué por cabeza de esquina?

¹⁸Var och en som faller på den stenen, han skall bliva krossad; men den som stenen faller på, honom skall den söndersmula.»

¹⁸Cualquiera que cayere sobre aquella piedra, será quebrantado; mas sobre el que la piedra cayere, le desmenuzará.

¹⁹Och de skriftlärde och översteprästerna hade gärna velat i samma stund gripa honom, men de fruktade för folket. Ty de förstodo att det var om dem som han hade talat i denna liknelse.

¹⁹Y procuraban los príncipes de los sacerdotes y los escribas echarle mano en aquella hora, porque entendieron que contra ellos había dicho esta parábola: mas temieron al pueblo.

²⁰Och de vaktade på honom och sände ut några som försåtligen skulle låtsa sig vara rättsinniga män, för att dessa skulle fånga honom genom något hans ord, så att de skulle kunna överlämna honom åt överheten, i landshövdingens våld.

²⁰Y acechándole enviaron espías que se simulasen justos, para sorprenderle en palabras, para que le entregasen al principado y á la potestad del presidente.

²¹Dessa frågade honom och sade: »Mästare, vi veta att du talar och undervisar rätt och icke har anseende till personen, utan lär om Guds väg vad sant är.

²¹Los cuales le preguntaron, diciendo: Maestro, sabemos que dices y enseñas bien, y que no tienes respeto á persona; antes enseñas el camino de Dios con verdad.

²²Är det lovligt för oss att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»

²²¿Nos es lícito dar tributo á César, ó no?

²³Men han märkte deras illfundighet och sade till dem:

²³Mas él, entendiendo la astucia de ellos, les dijo: ¿Por qué me tentáis?

²⁴»Låten mig se en penning. Vems bild och överskrift bär den?» De svarade: »Kejsarens.»

²⁴Mostradme la moneda. ¿De quién tiene la imagen y la inscripción? Y respondiendo dijeron: De César.

²⁵Då sade han till dem: »Given alltså kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»

²⁵Entonces les dijo: Pues dad á César lo que es de César; y lo que es de Dios, á Dios.

²⁶Och de förmådde icke fånga honom genom något hans ord inför folket, utan förundrade sig över hans svar och tego.

²⁶Y no pudieron reprender sus palabras delante del pueblo: antes maravillados de su respuesta, callaron.

²⁷Därefter trädde några sadducéer fram och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse. Dessa frågade honom

²⁷Y llegándose unos de los Saduceos, los cuales niegan haber resurrección, le preguntaron,

²⁸och sade: »Mästare, Moses har givit oss den föreskriften, att om någon har en broder som är gift, men dör barnlös, så skall han taga sin broders hustru till akta och skaffa avkomma åt sin broder.

²⁸Diciendo: Maestro, Moisés nos escribió: Si el hermano de alguno muriere teniendo mujer, y muriere sin hijos, que su hermano tome la mujer, y levante simiente á su hermano.

²⁹Nu voro här sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men dog barnlös.

²⁹Fueron, pues, siete hermanos: y el primero tomó mujer, y murió sin hijos.

³⁰Då tog den andre i ordningen henne

³⁰Y la tomó el segundo, el cual también murió sin hijos.

³¹och därefter den tredje; sammalunda alla sju. Men de dogo alla, utan att någon av dem lämnade barn efter sig.

³¹Y la tomó el tercero: asimismo también todos siete: y muerieron sin dejar prole.

³²Slutligen dog ock hustrun.

³²Y á la postre de todos murió también la mujer.

³³Vilken av dem skall då vid uppståndelsen få kvinnan till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru.»

³³En la resurrección, pues, ¿mujer de cuál de ellos será? porque los siete la tuvieron por mujer.

³⁴Jesus svarade dem: »Med den nuvarande tidsålderns barn är det så, att män taga sig hustrur, och hustrur givas åt män;

³⁴Entonces respondiendo Jesús, les dijo: Los hijos de este siglo se casan, y son dados en casamiento:

³⁵men de som bliva aktade värdiga att få del i den nya tidsåldern och i uppståndelsen från de döda, med dem är det så, att varken män tag sig hustrur, eller hustrur givas män.

³⁵Mas los que fueren tenidos por dignos de aquel siglo y de la resurrección de los muertos, ni se casan, ni son dados en casamiento:

³⁶De kunna ju ej heller mer dö ty de äro lika änglarna och äro, Guds söner, eftersom de hava blivit delaktiga av uppståndelsen.

³⁶Porque no pueden ya más morir: porque son iguales á los ángeles, y son hijos de Dios, cuando son hijos de la resurrección.

³⁷Men att de döda uppstå, det har ock Moses, på det ställe där det talas om törnbusken, givit till känna, när han kallar Herren 'Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud';

³⁷Y que los muertos hayan de resucitar, aun Moisés lo enseñó en el pasaje de la zarza, cuando llama al Señor: Dios de Abraham, y Dios de Isaac, y Dios de Jacob.

³⁸Och han är en Gud icke för döda, utan för levande, ty för honom leva alla.»

³⁸Porque Dios no es Dios de muertos, mas de vivos: porque todos viven á él.

³⁹Då svarade några av de skriftlärde och sade: »Mästare, du har talat rätt.»

³⁹Y respondiéndole unos de los escribas, dijeron: Maestro, bien has dicho.

⁴⁰De dristade sig nämligen icke att vidare ställa någon fråga på honom.

⁴⁰Y no osaron más preguntarle algo.

⁴¹Men han sade till dem: »Huru kan man säga att Messias är Davids son?

⁴¹Y él les dijo: ¿Cómo dicen que el Cristo es hijo de David?

⁴²David själv säger ju i Psalmernas bok: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,

⁴²Y el mismo David dice en el libro de los Salmos: Dijo el Señor á mi Señor: Siéntate á mi diestra,

⁴³till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.'

⁴³Entre tanto que pongo tus enemigos por estrado de tus pies.

⁴⁴David kallar honom alltså 'herre'; huru kan han då vara hans son?»

⁴⁴Así que David le llama Señor: ¿cómo pues es su hijo?

⁴⁵Och han sade till sina lärjungar, så att allt folket hörde det:

⁴⁵Y oyéndole todo el pueblo, dijo á sus discípulos:

⁴⁶»Tagen eder till vara för de skriftlärde, som gärna gå omkring i fotsida kläder och gärna vilja bliva hälsade på torgen och gärna sitta främst i synagogorna och på de främsta platserna vid gästabuden --

⁴⁶Guardaos de los escribas, que quieren andar con ropas largas, y aman las salutaciones en las plazas, y las primeras sillas en las sinagogas, y los primeros asientos en las cenas;

⁴⁷detta under det att de utsuga änkors hus, medan de för syns skull hålla långa baner. Del skola få en dess hårdare dom.»

⁴⁷Que devoran las casas de las viudas, poniendo por pretexto la larga oración: éstos recibirán mayor condenación.