¹När han nu såg folket, gick han upp på berget; och sedan han hade satt sig ned, trädde hans lärjungar fram till honom.

¹Y VIENDO las gentes, subió al monte; y sentándose, se llegaron á él sus discípulos.

²Då öppnade han sin mun och undervisade dem och sade:

²Y abriendo su boca, les enseñaba, diciendo:

³»Saliga äro de som äro fattiga i anden, ty dem hör himmelriket till.

³Bienaventurados los pobres en espíritu: porque de ellos es el reino de los cielos.

⁴Saliga äro de som sörja, ty de skola bliva tröstade.

⁴Bienaventurados los que lloran: porque ellos recibirán consolación.

⁵Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden.

⁵Bienaventurados los mansos: porque ellos recibirán la tierra por heredad.

⁶Saliga äro de som hungra och törsta efter rättfärdighet, ty de skola bliva mättade.

⁶Bienaventurados los que tienen hambre y sed de justicia: porque ellos serán hartos.

⁷Saliga äro de barmhärtiga, ty dem skall vederfaras barmhärtighet.

⁷Bienaventurados los misericordiosos: porque ellos alcanzarán misericordia.

⁸Saliga äro de renhjärtade, ty de skola se Gud.

⁸Bienaventurados los de limpio corazón: porque ellos verán á Dios.

⁹Saliga äro de fridsamma, ty de skola kallas Guds barn.

⁹Bienaventurados los pacificadores: porque ellos serán llamados hijos de Dios.

¹⁰Saliga äro de som lida förföljelse för rättfärdighets skull, ty dem hör himmelriket till.

¹⁰Bienaventurados los que padecen persecución por causa de la justicia: porque de ellos es el reino de los cielos.

¹¹Ja, saliga ären I, när människorna för min skull smäda och förfölja eder och sanningslöst säga allt ont mot eder.

¹¹Bienaventurados sois cuando os vituperaren y os persiguieren, y dijeren de vosotros todo mal por mi causa, mintiendo.

¹²Glädjens och fröjden eder, ty eder lön är stor i himmelen. Så förföljde man ju ock profeterna, som voro före eder.

¹²Gozaos y alegraos; porque vuestra merced es grande en los cielos: que así persiguieron á los profetas que fueron antes de vosotros.

¹³I ären jordens salt; men om saltet mister sin sälta, varmed skall man då giva det sälta igen? Till intet annat duger det än till att kastas ut och trampas ned av människorna.

¹³Vosotros sois la sal de la tierra: y si la sal se desvaneciere ¿con qué será salada? no vale más para nada, sino para ser echada fuera y hollada de los hombres.

¹⁴I ären världens ljus. Icke kan en stad döljas, som ligger uppe på ett berg?

¹⁴Vosotros sois la luz del mundo: una ciudad asentada sobre un monte no se puede esconder.

¹⁵Ej heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljusstaken, så att det lyser för alla dem som äro i huset.

¹⁵Ni se enciende una lámpara y se pone debajo de un almud, mas sobre el candelero, y alumbra á todos los que están en casa.

¹⁶På samma sätt må ock edert ljus lysa inför människorna, så att de se edra goda gärningar och prisa eder Fader, som är i himmelen.

¹⁶Así alumbre vuestra luz delante de los hombres, para que vean vuestras obras buenas, y glorifiquen á vuestro Padre que está en los cielos.

¹⁷I skolen icke mena att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har icke kommit för att upphäva, utan för att fullborda.

¹⁷No penséis que he venido para abrogar la ley ó los profetas: no he venido para abrogar, sino á cumplir.

¹⁸Ty sannerligen säger jag eder: Intill dess himmel och jord förgås, skall icke den minsta bokstav, icke en enda prick av lagen förgås, förrän det allt har fullbordats.

¹⁸Porque de cierto os digo, que hasta que perezca el cielo y la tierra, ni una jota ni un tilde perecerá de la ley, hasta que todas las cosas sean hechas.

¹⁹Därför, den som upphäver ett av de minsta bland dessa bud och lär människorna så, han skall räknas för en av de minsta i himmelriket; men den som håller dem och lär människorna så, han skall räknas för stor i himmelriket.

¹⁹De manera que cualquiera que infringiere uno de estos mandamientos muy pequeños, y así enseñare á los hombres, muy pequeño será llamado en el reino de los cielos: mas cualquiera que hiciere y enseñare, éste será llamado grande en el reino de los cielos.

²⁰Ty jag säger eder, att om eder rättfärdighet icke övergår de skriftlärdes och fariséernas, så skolen I icke komma in i himmelriket.

²⁰Porque os digo, que si vuestra justicia no fuere mayor que la de los escribas y de los Fariseos, no entraréis en el reino de los cielos.

²¹I haven hört att det är sagt till de gamle: 'Du skall icke dräpa; och den som dräper, han är hemfallen åt Domstolens dom.'

²¹Oísteis que fué dicho á los antiguos: No matarás; mas cualquiera que matare, será culpado del juicio.

²²Men jag säger eder: Var och en som vredgas på sin broder, han är hemfallen åt Domstolens dom; men den som säger till sin broder: 'Du odåga', han är hemfallen åt Stora rådets dom; och den som säger: 'Du dåre', han är hemfallen åt det brinnande Gehenna.

²²Mas yo os digo, que cualquiera que se enojare locamente con su hermano, será culpado del juicio; y cualquiera que dijere á su hermano, Raca, será culpado del concejo; y cualquiera que dijere, Fatuo, será culpado del infierno del fuego.

²³Därför, om du kommer med din gåva till altaret, och där drager dig till minnes att din broder har något emot dig,

²³Por tanto, si trajeres tu presente al altar, y allí te acordares de que tu hermano tiene algo contra ti,

²⁴så lägg ned din gåva där framför altaret, och gå först bort och förlik dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva.

²⁴Deja allí tu presente delante del altar, y vete, vuelve primero en amistad con tu hermano, y entonces ven y ofrece tu presente.

²⁵Var villig till snar förlikning med din motpart, medan du ännu är med honom på vägen, så att din motpart icke drager dig inför domaren, och domaren överlämnar dig åt rättstjänaren, och du bliver kastad i fängelse.

²⁵Concíliate con tu adversario presto, entre tanto que estás con él en el camino; porque no acontezca que el adversario te entregue al juez, y el juez te entregue al alguacil, y seas echado en prisión.

²⁶Sannerligen säger jag dig: Du skall icke slippa ut därifrån, förrän du har betalt den yttersta skärven.

²⁶De cierto te digo, que no saldrás de allí, hasta que pagues el último cuadrante.

²⁷I haven hört att det är sagt: 'Du skall icke begå äktenskapsbrott.'

²⁷Oísteis que fué dicho: No adulterarás:

²⁸Men jag säger eder: Var och en som med begärelse ser på en annans hustru, han har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.

²⁸Mas yo os digo, que cualquiera que mira á una mujer para codiciarla, ya adulteró con ella en su corazón.

²⁹Om nu ditt högra öga är dig till förförelse, så riv ut det och kasta det ifrån dig; ty det är bättre för dig att en av dina lemmar fördärvas, än att hela din kropp kastas i Gehenna.

²⁹Por tanto, si tu ojo derecho te fuere ocasión de caer, sácalo, y échalo de ti: que mejor te es que se pierda uno de tus miembros, que no que todo tu cuerpo sea echado al infierno.

³⁰Och om din högra hand är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig; ty det är bättre för dig att en av dina lemmar fördärvas, än att hela din kropp kommer till Gehenna.

³⁰Y si tu mano derecha te fuere ocasión de caer, córtala, y échala de ti: que mejor te es que se pierda uno de tus miembros, que no que todo tu cuerpo sea echado al infierno.

³¹Det är ock sagt: 'Den som vill skilja sig från sin hustru han skall giva henne skiljebrev.'

³¹También fué dicho: Cualquiera que repudiare á su mujer, déle carta de divorcio:

³²Men jag säger eder: Var och en som skiljer sig från sin hustru för någon annan saks skull än för otukt, han bliver orsak till att äktenskapsbrott begås med henne. Och den som tager en frånskild kvinna till hustru, han begår äktenskapsbrott.

³²Mas yo os digo, que el que repudiare á su mujer, fuera de causa de fornicación, hace que ella adultere; y el que se casare con la repudiada, comete adulterio.

³³Ytterligare haven I hört att det är sagt till de gamle: 'Du skall icke svärja falskt' och 'Du skall hålla din ed inför Herren.'

³³Además habéis oído que fué dicho á los antiguos: No te perjurarás; mas pagarás al Señor tus juramentos.

³⁴Men jag säger eder att I alls icke skolen svärja, varken vid himmelen, ty den är 'Guds tron',

³⁴Mas yo os digo: No juréis en ninguna manera: ni por el cielo, porque es el trono de Dios;

³⁵ej heller vid jorden, ty den är 'hans fotapall', ej heller vid Jerusalem, ty det är 'den store Konungens stad';

³⁵Ni por la tierra, porque es el estrado de sus pies; ni por Jerusalem, porque es la ciudad del gran Rey.

³⁶ej heller må du svärja vid ditt huvud, ty du kan icke göra ett enda hår vare sig vitt eller svart;

³⁶Ni por tu cabeza jurarás, porque no puedes hacer un cabello blanco ó negro.

³⁷utan sådant skall edert tal vara, att ja är ja, och nej är nej. Vad därutöver är, det är av ondo.

³⁷Mas sea vuestro hablar: Sí, sí; No, no; porque lo que es más de esto, de mal procede.

³⁸I haven hört att det är sagt: 'Öga för öga och tand för tand.'

³⁸Oísteis que fué dicho á los antiguos: Ojo por ojo, y diente por diente.

³⁹Men jag säger eder att I icke skolen stå emot en oförrätt; utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd ock den andra till åt honom;

³⁹Mas yo os digo: No resistáis al mal; antes á cualquiera que te hiriere en tu mejilla diestra, vuélvele también la otra;

⁴⁰och om någon vill gå till rätta med dig för att beröva dig din livklädnad, så låt honom få manteln med;

⁴⁰Y al que quisiere ponerte á pleito y tomarte tu ropa, déjale también la capa;

⁴¹och om någon tvingar dig att till hans tjänst gå med en mil, så gå två med honom.

⁴¹Y á cualquiera que te cargare por una milla, ve con él dos.

⁴²Giv åt den som beder dig, och vänd dig icke bort ifrån den som vill låna av dig.

⁴²Al que te pidiere, dale; y al que quisiere tomar de ti prestado, no se lo rehuses.

⁴³I haven hört att det är sagt: 'Du skall älska din nästa och hata din ovän.'

⁴³Oísteis que fué dicho: Amarás á tu prójimo, y aborrecerás á tu enemigo.

⁴⁴Men jag säger eder: Älsken edra ovänner, och bedjen för dem som förfölja eder,

⁴⁴Mas yo os digo: Amad á vuestros enemigos, bendecid á los que os maldicen, haced bien á los que os aborrecen, y orad por los que os ultrajan y os persiguen;

⁴⁵och varen så eder himmelske Faders barn; han låter ju sin sol gå upp över både onda och goda och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga.

⁴⁵Para que seáis hijos de vuestro Padre que está en los cielos: que hace que su sol salga sobre malos y buenos, y llueve sobre justos é injustos.

⁴⁶Ty om I älsken dem som älska eder, vad lön kunnen I få därför? Göra icke publikanerna detsamma?

⁴⁶Porque si amareis á los que os aman, ¿qué recompensa tendréis? ¿no hacen también lo mismo los publicanos?

⁴⁷Och om I visen vänlighet mot edra bröder allenast, vad synnerligt gören I därmed? Göra icke hedningarna detsamma?

⁴⁷Y si abrazareis á vuestros hermanos solamente, ¿qué hacéis de más? ¿no hacen también así los Gentiles?

⁴⁸Varen alltså I fullkomliga, såsom eder himmelske Fader är fullkomlig.»

⁴⁸Sed, pues, vosotros perfectos, como vuestro Padre que está en los cielos es perfecto.