¹En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

¹Cántico gradual. MUCHO me han angustiado desde mi juventud, Puede decir ahora Israel;

²mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

²Mucho me han angustiado desde mi juventud; Mas no prevalecieron contra mí.

³På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

³Sobre mis espaldas araron los aradores: Hicieron largos surcos.

⁴Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

⁴Jehová es justo; Cortó las coyundas de los impíos.

⁵De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

⁵Serán avergonzados y vueltos atrás Todos los que aborrecen á Sión.

⁶De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

⁶Serán como la hierba de los tejados, Que se seca antes que crezca:

⁷ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

⁷De la cual no hinchió segador su mano, Ni sus brazos el que hace gavillas.

⁸och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»

⁸Ni dijeron los que pasaban: Bendición de Jehová sea sobre vosotros; Os bendecimos en el nombre de Jehová.