¹En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,

¹Cántico gradual. ACUÉRDATE, oh Jehová, de David, Y de toda su aflicción;

²han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;

²Que juró él á Jehová, Prometió al Fuerte de Jacob:

³»Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,

³No entraré en la morada de mi casa, Ni subiré sobre el lecho de mi estrado;

⁴jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,

⁴No daré sueño á mis ojos, Ni á mis párpados adormecimiento.

⁵förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»

⁵Hasta que halle lugar para Jehová, Moradas para el Fuerte de Jacob.

⁶Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.

⁶He aquí, en Ephrata oímos de ella: Hallamósla en los campos del bosque.

⁷Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.

⁷Entraremos en sus tiendas; Encorvarnos hemos al estrado de sus pies.

⁸Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.

⁸Levántate, oh Jehová, á tu reposo; Tú y el arca de tu fortaleza.

⁹Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.

⁹Tus sacerdotes se vistan de justicia, Y regocíjense tus santos.

¹⁰För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.

¹⁰Por amor de David tu siervo No vuelvas de tu ungido el rostro.

¹¹HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.

¹¹En verdad juró Jehová á David, No se apartará de ellos: Del fruto de tu vientre pondré sobre tu trono.

¹²Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.

¹²Si tus hijos guardaren mi alianza, Y mi testimonio que yo les enseñaré, Sus hijos también se sentarán sobre tu trono para siempre.

¹³Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.

¹³Porque Jehová ha elegido á Sión; Deseóla por habitación para sí.

¹⁴Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.

¹⁴Este es mi reposo para siempre: Aquí habitaré, porque la he deseado.

¹⁵Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.

¹⁵A su mantenimiento daré bendición: Sus pobres saciaré de pan.

¹⁶Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.

¹⁶Asimismo vestiré á sus sacerdotes de salud, Y sus santos darán voces de júbilo.

¹⁷Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.

¹⁷Allí haré reverdecer el cuerno de David: He prevenido lámpara á mi ungido.

¹⁸Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.»

¹⁸A sus enemigos vestiré de confusión: Mas sobre él florecerá su corona.