¹Vid Babels floder, där sutto vi och gräto, när vi tänkte på Sion.

¹JUNTO á los ríos de Babilonia, Allí nos sentábamos, y aun llorábamos, Acordándonos de Sión.

²I pilträden som där voro hängde vi upp våra harpor.

²Sobre los sauces en medio de ella Colgamos nuestras arpas.

³Ty de som höllo oss fångna bådo oss där att sjunga, och våra plågare bådo oss vara glada: »Sjungen för oss en av Sions sånger.»

³Y los que allí nos habían llevado cautivos nos pedían que cantásemos, Y los que nos habían desolado nos pedían alegría, diciendo:

⁴Huru skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i främmande land?

⁴Cantadnos algunos de los himnos de Sión. ¿Cómo cantaremos canción de Jehová En tierra de extraños?

⁵Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem, så förgäte min högra hand sin tjänst.

⁵Si me olvidare de ti, oh Jerusalem, Mi diestra sea olvidada.

⁶Min tunga låde vid min gom, om jag upphör att tänka på dig, om jag icke låter Jerusalem vara min allra högsta glädje.

⁶Mi lengua se pegue á mi paladar, Si de ti no me acordare; Si no ensalzare á Jerusalem Como preferente asunto de mi alegría.

⁷Tänk, HERRE, på Jerusalems dag, och straffa Edoms barn, dem som ropade: »Riven ned, riven ned det ända till grunden.»

⁷Acuérdate, oh Jehová, de los hijos de Edom En el día de Jerusalem; Quienes decían: Arrasadla, arrasadla Hasta los cimientos.

⁸Dotter Babel, du ödeläggelsens stad, säll är den som får vedergälla dig allt vad du har gjort oss.

⁸Hija de Babilonia destruída, Bienaventurado el que te diere el pago De lo que tú nos hiciste.

⁹Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.

⁹Bienaventurado el que tomará y estrellará tus niños Contra las piedras.