1För sångmästaren; av Koras söner; en sång.
1Al Músico principal: de los hijos de Coré: Masquil. OH Dios, con nuestros oídos hemos oído, nuestros padres nos han contado, La obra que hiciste en sus días, en los tiempos antiguos.
2Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.
2Tú con tu mano echaste las gentes, y los plantaste á ellos; Afligiste los pueblos, y los arrojaste.
3Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.
3Porque no se apoderaron de la tierra por su espada, Ni su brazo los libró; Sino tu diestra, y tu brazo, y la luz de tu rostro, Porque te complaciste en ellos.
4Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
4Tú, oh Dios, eres mi rey: Manda saludes á Jacob.
5Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.
5Por medio de ti sacudiremos á nuestros enemigos: En tu nombre atropellaremos á nuestros adversarios.
6Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.
6Porque no confiaré en mi arco, Ni mi espada me salvará.
7Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;
7Pues tú nos has guardado de nuestros enemigos, Y has avergonzado á los que nos aborrecían.
8nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.
8En Dios nos gloriaremos todo tiempo, Y para siempre loaremos tu nombre. (Selah.)
9Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. Sela.
9Empero nos has desechado, y nos has hecho avergonzar; Y no sales en nuestros ejércitos.
10Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.
10Nos hiciste retroceder del enemigo, Y saqueáron nos para sí los que nos aborrecían.
11Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.
11Pusístenos como á ovejas para comida, Y esparcístenos entre las gentes.
12Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.
12Has vendido tu pueblo de balde, Y no pujaste en sus precios.
13Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.
13Pusístenos por vergüenza á nuestros vecinos, Por escarnio y por burla á los que nos rodean.
14Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
14Pusístenos por proverbio entre las gentes, Por movimiento de cabeza en los pueblos.
15Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.
15Cada día mi vergüenza está delante de mí, Y cúbreme la confusión de mi rostro,
16Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,
16Por la voz del que me vitupera y deshonra, Por razón del enemigo y del que se venga.
17när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.
17Todo esto nos ha venido, y no nos hemos olvidado de ti; Y no hemos faltado á tu pacto.
18Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.
18No se ha vuelto atrás nuestro corazón, Ni tampoco se han apartado nuestros pasos de tus caminos.
19Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,
19Cuando nos quebrantaste en el lugar de los dragones, Y nos cubriste con sombra de muerte,
20så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.
20Si nos hubiésemos olvidado del nombre de nuestro Dios, O alzado nuestras manos á dios ajeno,
21Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,
21¿No demandaría Dios esto? Porque él conoce los secretos del corazón.
22månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?
22Empero por tu causa nos matan cada día; Somos tenidos como ovejas para el matadero.
23Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.
23Despierta; ¿por qué duermes, Señor? Despierta, no te alejes para siempre.
24Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.
24¿Por qué escondes tu rostro, Y te olvidas de nuestra aflicción, y de la opresión nuestra?
25Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?
25Porque nuestra alma está agobiada hasta el polvo: Nuestro vientre está pegado con la tierra.
26Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.
26Levántate para ayudarnos, Y redímenos por tu misericordia.
27Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.