Svenska 1917

Spanish: Reina Valera (1909)

Psalms

56

1För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat.
1Al Músico principal: sobre La paloma silenciosa en paraje muy distante. Michtam de David, cuando los Filisteos le prendieron en Gath. TEN misericordia de mí, oh Dios, porque me devoraría el hombre: Me oprime combatiéndome cada día.
2Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.
2Apúranme mis enemigos cada día; Porque muchos son los que pelean contra mí, oh Altísimo.
3Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.
3En el día que temo, Yo en ti confío.
4Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.
4En Dios alabaré su palabra: En Dios he confiado, no temeré Lo que la carne me hiciere.
5Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?
5Todos los días me contristan mis negocios; Contra mí son todos sus pensamientos para mal.
6Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.
6Reúnense, escóndense, Miran ellos atentamente mis pasos, Esperando mi vida.
7De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.
7¿Escaparán ellos por la iniquidad? Oh Dios, derriba en tu furor los pueblos.
8Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.
8Mis huídas has tú contado: Pon mis lágrimas en tu redoma: ¿No están ellas en tu libro?
9Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.
9Serán luego vueltos atrás mis enemigos el día que yo clamare: En esto conozco que Dios es por mí.
10Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.
10En Dios alabaré su palabra; En Jehová alabaré su palabra.
11Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.
11En Dios he confiado: no temeré Lo que me hará el hombre.
12På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?
12Sobre mí, oh Dios, están tus votos: Te tributaré alabanzas.
13Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer.
13Porque has librado mi vida de la muerte, Y mis pies de caída, Para que ande delante de Dios En la luz de los que viven.
14Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.