¹Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam.

¹EN ti, oh Jehová, he esperado; No sea yo confuso para siempre.

²Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig.

²Hazme escapar, y líbrame en tu justicia: Inclina tu oído y sálvame.

³Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg.

³Séme por peña de estancia, adonde recurra yo continuamente: Mandado has que yo sea salvo; Porque tú eres mi roca, y mi fortaleza.

⁴Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.

⁴Dios mío, líbrame de la mano del impío, De la mano del perverso y violento.

⁵Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.

⁵Porque tú, oh Señor Jehová, eres mi esperanza: Seguridad mía desde mi juventud.

⁶Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov.

⁶Por ti he sido sustentado desde el vientre: De las entrañas de mi madre tú fuiste el que me sacaste: De ti será siempre mi alabanza.

⁷Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt.

⁷Como prodigio he sido á muchos; Y tú mi refugio fuerte.

⁸Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.

⁸Sea llena mi boca de tu alabanza, De tu gloria todo el día.

⁹Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.

⁹No me deseches en el tiempo de la vejez; Cuando mi fuerza se acabare, no me desampares.

¹⁰Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra:

¹⁰Porque mis enemigos han tratado de mí; Y los que acechan mi alma, consultaron juntamente.

¹¹»Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar.»

¹¹Diciendo: Dios lo ha dejado: Perseguid y tomadle, porque no hay quien le libre.

¹²Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp.

¹²Oh Dios, no te alejes de mí: Dios mío, acude presto á mi socorro.

¹³Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.

¹³Sean avergonzados, fallezcan los adversarios de mi alma; Sean cubiertos de vergüenza y de confusión los que mi mal buscan.

¹⁴Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.

¹⁴Mas yo siempre esperaré, Y añadiré sobre toda tu alabanza.

¹⁵Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.

¹⁵Mi boca publicará tu justicia Y tu salud todo el día, Aunque no sé el número de ellas.

¹⁶Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.

¹⁶Vendré á las valentías del Señor Jehová: Haré memoria de sola tu justicia.

¹⁷Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.

¹⁷Oh Dios, enseñásteme desde mi mocedad; Y hasta ahora he manifestado tus maravillas.

¹⁸Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.

¹⁸Y aun hasta la vejez y las canas; oh Dios, no me desampares, Hasta que denuncie tu brazo á la posteridad, Tus valentías á todos los que han de venir.

¹⁹Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?

¹⁹Y tu justicia, oh Dios, hasta lo excelso; Porque has hecho grandes cosas: Oh Dios, ¿quién como tú?

²⁰Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.

²⁰Tú, que me has hecho ver muchas angustias y males, Volverás á darme vida, Y de nuevo me levantarás de los abismos de la tierra.

²¹Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.

²¹Aumentarás mi grandeza, Y volverás á consolarme.

²²Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.

²²Asimismo yo te alabaré con instrumento de salterio, Oh Dios mío: tu verdad cantaré yo á ti en el arpa, Oh Santo de Israel.

²³Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.

²³Mis labios cantarán cuando á ti salmeare, Y mi alma, á la cual redimiste.

²⁴Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.

²⁴Mi lengua hablará también de tu justicia todo el día: Por cuanto fueron avergonzados, porque fueron confusos los que mi mal procuraban.