¹En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.

¹Oración de Moisés varón de Dios. SEÑOR, tú nos has sido refugio En generación y en generación.

²Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.

²Antes que naciesen los montes Y formases la tierra y el mundo, Y desde el siglo y hasta el siglo, tú eres Dios.

³Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: »Vänden åter, I människors barn.»

³Vuelves al hombre hasta ser quebrantado, Y dices: Convertíos, hijos de los hombres.

⁴Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.

⁴Porque mil años delante de tus ojos, Son como el día de ayer, que pasó, Y como una de las vigilias de la noche.

⁵Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;

⁵Háceslos pasar como avenida de aguas; son como sueño; Como la hierba que crece en la mañana:

⁶det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.

⁶En la mañana florece y crece; A la tarde es cortada, y se seca.

⁷Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.

⁷Porque con tu furor somos consumidos, Y con tu ira somos conturbados.

⁸Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.

⁸Pusiste nuestras maldades delante de ti, Nuestros yerros á la luz de tu rostro.

⁹Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.

⁹Porque todos nuestros días declinan á causa de tu ira; Acabamos nuestros años como un pensamiento.

¹⁰Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.

¹⁰Los días de nuestra edad son setenta años; Que si en los más robustos son ochenta años, Con todo su fortaleza es molestia y trabajo; Porque es cortado presto, y volamos.

¹¹Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?

¹¹¿Quién conoce la fortaleza de tu ira, Y tu indignación según que debes ser temido?

¹²Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.

¹²Enséñanos de tal modo á contar nuestros días, Que traigamos al corazón sabiduría.

¹³HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.

¹³Vuélvete, oh Jehová: ¿hasta cuándo? Y aplácate para con tus siervos.

¹⁴Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.

¹⁴Sácianos presto de tu misericordia: Y cantaremos y nos alegraremos todos nuestros días.

¹⁵Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.

¹⁵Alégranos conforme á los días que nos afligiste, Y los años que vimos mal.

¹⁶Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.

¹⁶Aparezca en tus siervos tu obra, Y tu gloria sobre sus hijos.

¹⁷Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.

¹⁷Y sea la luz de Jehová nuestro Dios sobre nosotros: Y ordena en nosotros la obra de nuestras manos, La obra de nuestras manos confirma.