¹Så förmanar jag nu eder, mina bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära edra kroppar till ett levande, heligt och Gud välbehagligt offer -- eder andliga tempeltjänst.

¹ASI que, hermanos, os ruego por las misericordias de Dios, que presentéis vuestros cuerpos en sacrificio vivo, santo, agradable á Dios, que es vuestro racional culto.

²Och skicken eder icke efter denna tidsålders väsende, utan förvandlen eder genom edert sinnes förnyelse, så att I kunnen pröva vad som är Guds vilja, vad som är gott och välbehagligt och fullkomligt.

²Y no os conforméis á este siglo; mas reformaos por la renovación de vuestro entendimiento, para que experimentéis cuál sea la buena voluntad de Dios, agradable y perfecta.

³Ty i kraft av den nåd som har blivit mig given, tillsäger jag var och en av eder att icke hava högre tankar om sig än tillbörligt är, utan tänka blygsamt, i överensstämmelse med det mått av tro som Gud har tilldelat var och en.

³Digo pues por la gracia que me es dada, á cada cual que está entre vosotros, que no tenga más alto concepto de sí que el que debe tener, sino que piense de sí con templanza, conforme á la medida de la fe que Dios repartió á cada uno.

⁴Ty såsom vi i en och samma kropp hava många lemmar, men alla lemmarna icke hava samma förrättning,

⁴Porque de la manera que en un cuerpo tenemos muchos miembros, empero todos los miembros no tienen la misma operación;

⁵så utgöra ock vi, fastän många, en enda kropp i Kristus, men var för sig äro vi lemmar, varandra till tjänst.

⁵Así muchos somos un cuerpo en Cristo, mas todos miembros los unos de los otros.

⁶Och vi hava olika gåvor, alltefter den nåd som har blivit oss given. Har någon profetians gåva, så bruke han den efter måttet av sin tro;

⁶De manera que, teniendo diferentes dones según la gracia que nos es dada, si el de profecía, úsese conforme á la medida de la fe;

⁷har någon fått en tjänst, så akte han på tjänsten; är någon satt till lärare, så akte han på sitt lärarkall;

⁷si ministerio, en servir; ó el que enseña, en doctrina;

⁸är någon satt till att förmana, så akte han på sin plikt att förmana. Den som delar ut gåvor, han göre det med gott hjärta; den som är satt till föreståndare, han vare det med nit; den som övar barmhärtighet, han göre det med glädje.

⁸El que exhorta, en exhortar; el que reparte, hágalo en simplicidad; el que preside, con solicitud; el que hace misericordia, con alegría.

⁹Eder kärlek vare utan skrymtan; avskyn det onda, hållen fast vid det goda.

⁹El amor sea sin fingimiento: aborreciendo lo malo, llegándoos á lo bueno;

¹⁰Älsken varandra av hjärtat i broderlig kärlek; söken överträffa varandra i inbördes hedersbevisning.

¹⁰Amándoos los unos á los otros con caridad fraternal; previniéndoos con honra los unos á los otros;

¹¹Varen icke tröga, där det gäller nit; varen brinnande i anden, tjänen Herren.

¹¹En el cuidado no perezosos; ardientes en espíritu; sirviendo al Señor;

¹²Varen glada i hoppet, tåliga i bedrövelsen, uthålliga i bönen.

¹²Gozosos en la esperanza; sufridos en la tribulación; constantes en la oración;

¹³Tagen del i de heligas behov. Varen angelägna om att bevisa gästvänlighet.

¹³Comunicando á las necesidades de los santos; siguiendo la hospitalidad.

¹⁴Välsignen dem som förfölja eder; välsignen, och förbannen icke.

¹⁴Bendecid á los que os persiguen: bendecid y no maldigáis.

¹⁵Glädjens med dem som äro glada, gråten med dem som gråta.

¹⁵Gozaos con los que se gozan: llorad con los que lloran.

¹⁶Varen ens till sinnes med varandra. Haven icke edert sinne vänt till vad högt är, utan hållen eder till det som är ringa. Hållen icke eder själva för kloka.

¹⁶Unánimes entre vosotros: no altivos, mas acomodándoos á los humildes. No seáis sabios en vuestra opinión.

¹⁷Vedergällen ingen med ont för ont. Vinnläggen eder om vad gott är inför var man.

¹⁷No paguéis á nadie mal por mal; procurad lo bueno delante de todos los hombres.

¹⁸Hållen frid med alla människor, om möjligt är, och så mycket som på eder beror.

¹⁸Si se puede hacer, cuanto está en vosotros, tened paz con todos los hombres.

¹⁹Hämnens icke eder själva, mina älskade, utan lämnen rum för vredesdomen; ty det är skrivet: »Min är hämnden, jag skall vedergälla det, säger Herren.»

¹⁹No os venguéis vosotros mismos, amados míos; antes dad lugar á la ira; porque escrito está: Mía es la venganza: yo pagaré, dice el Señor.

²⁰Fastmer, »om din ovän är hungrig, så giv honom att äta, om han är törstig, så giv honom att dricka; ty om du så gör, samlar du glödande kol på hans huvud.»

²⁰Así que, si tu enemigo tuviere hambre, dale de comer; si tuviere sed, dale de beber: que haciendo esto, ascuas de fuego amontonas sobre su cabeza.

²¹Låt dig icke övervinnas av det onda, utan övervinn det onda med det goda.

²¹No seas vencido de lo malo; mas vence con el bien el mal.