¹Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.

¹Davidi i drejtoi Zotit fjalët e këtij kantiku ditën që Zoti e çliroi nga duart e të gjithë armiqve të tij dhe nga dora e Saulit. Ai tha:

²Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,

²"Zoti është fortesa ime, kalaja ime dhe çlirimtari im,

³Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!

³Perëndia im, shkëmbi në të cilin strehohem, mburoja ime, fuqia e shpëtimit tim, strehimi im i lartë, streha ime. O shpëtimtari im, ti më shpëton nga dhuna!

⁴HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.

⁴Unë i kërkoj ndihmë Zotit që meriton të lavdërohet, dhe kështu më shpëtoi nga duart e armiqve të mi.

⁵Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,

⁵Valët e vdekjes më kishin rrethuar dhe përrenjtë e shkatërrimit më kishin tmerruar.

⁶dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.

⁶Dhimbjet e Sheolit më kishin zënë dhe lakun e vdekjes e kisha para syve.

⁷Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.

⁷Në ankthin tim i kërkova ndihmë Zotit dhe i klitha Perëndisë tim. Ai e dëgjoi zërin tim nga tempulli ku ndodhej dhe klithma ime arriti në veshët e tij.

⁸Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.

⁸Atëherë toka u trondit dhe u drodh, themelet e qiejve u lëkundën dhe u shkundën, sepse ai ishte tërë zemërim.

⁹Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.

⁹Një tym ngjitej nga fejzat e hundës së tij dhe një zjarr përvëlues i dilte nga goja; prej tij dilnin thëngjij.

¹⁰Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.

¹⁰Ai i uli qiejtë dhe zbriti me një mjegull të dendur poshtë këmbëve të tij.

¹¹Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar

¹¹Ai rrinte kaluar mbi një kerubin, fluturonte dhe dukej mbi flatrat e erës.

¹²Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.

¹²Si shatorre rreth vetes kishte vënë terrin, errësirën e ujërave dhe retë e dendura të qiellit.

¹³Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.

¹³Nga shkëlqimi që i priste dilnin thëngjij.

¹⁴HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.

¹⁴Zoti gjëmoi në qiejt dhe Më i Larti bëri të dëgjohet zëri i tij.

¹⁵Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.

¹⁵Hodhi shigjeta dhe shpërndau armiqtë, hodhi shigjetat e tij dhe i shpërndau.

¹⁶Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.

¹⁶Atëherë doli shtrati i detit dhe themelet e botës u zbuluan, me qortimin e Zotit, me erën që shfrynë, fejzat e hundës së tij.

¹⁷Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.

¹⁷Ai nga lart shtriu dorën dhe më kapi, më nxori nga ujërat e mëdha.

¹⁸Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.

¹⁸Më çliroi nga armiku im i fuqishëm dhe nga ata që më urrenin, sepse ishin më të fortë se unë

¹⁹De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.

¹⁹Ata ishin ngritur kundër meje ditën e mjerimit tim, por Zoti qe përkrahësi im,

²⁰Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.

²⁰ai më çoi larg tyre; ai më shpëtoi sepse i pëlqej.

²¹HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.

²¹Zoti më ka shpërblyer simbas së drejtës sime dhe më ka dhënë simbas pastërtisë së duarve të mia,

²²Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;

²²sepse kam ndjekur rrugët e Zotit dhe nuk jam larguar pabesisht nga Perëndia im.

²³nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.

²³Sepse kam mbajtur para vetes të gjitha ligjet e tij dhe nuk jam larguar nga statutet e tij.

²⁴Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.

²⁴Kam qenë i ndershëm me të dhe i jam ruajtur paudhësisë.

²⁵Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.

²⁵Prandaj Zoti më ka dhënë simbas së drejtës sime, simbas pastërtisë sime përpara syve të tij.

²⁶Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.

²⁶Ti tregohesh i mëshirshëm me njeriun e përshpirtshëm dhe i drejtë me njeriun e drejtë;

²⁷Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.

²⁷ti tregohesh i pastër me njeriun e pastër dhe dinak me njeriun e çoroditur.

²⁸och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.

²⁸Ti shpëton njerëzit e hidhëruar, por shikimi yt ndalet mbi kryelartët për t'i ulur.

²⁹Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.

²⁹Po, ti je drita ime, o Zot; Zoti ndriçon terrin tim.

³⁰Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.

³⁰Me ty mund të sulmoj një grup, me Perëndinë tim mund të kapërcej një mur.

³¹Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.

³¹Rruga e Zotit është e përsosur; fjala e Zotit është purifikuar me zjarrin. Ai është mburoja e të gjithë atyre që kanë shpresë tek ai.

³²Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?

³²Në fakt kush është Perëndi përveç Zotit? Dhe kush është Kalaja përveç Perëndisë tonë?

³³Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,

³³Zoti është kalaja ime e fuqishme, ai e bën të përsosur rrugën time.

³⁴du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,

³⁴Ai i bën këmbët e mia si ato të drerit dhe më bën të mbahem mirë në vendet e mia të larta.

³⁵du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!

³⁵Ai i mëson duart e mia për betejë dhe krahët e mia mund të tendosin një hark prej bronzi.

³⁶Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,

³⁶Ti më ke dhënë edhe mburojën e shpëtimit tënd dhe mirësia jote më ka bërë të madh.

³⁷du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.

³⁷Ti i ke zgjedhur hapat e mia dhe këmbët e mia nuk kanë ngurruar në këtë rast.

³⁸Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.

³⁸Unë i kam ndjekur armiqtë e mi dhe i kam shkatërruar, nuk jam kthyer prapa para se t'i shfarosja.

³⁹Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.

³⁹I kam shkatërruar dhe shtypur, dhe ata nuk kanë mundur më të ngrihen kundër meje; ata kanë rënë nën këmbët e mia.

⁴⁰Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.

⁴⁰Ti më ke dhënë forcë në betejë, dhe bëre që të më përulen ata që ngriheshin kundër meje;

⁴¹Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.

⁴¹bëre që të më kthenin kurrizin armiqtë e mi përpara meje, dhe unë zhduka ata që më urrenin.

⁴²De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.

⁴²Ata shikuan, por nuk pati njeri që t'i shpëtonte; i klithën Zotit, por ai nuk iu përgjigj atyre.

⁴³Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.

⁴³Unë i thërmova si pluhuri i tokës, i copëtova dhe i shkela si balta e rrugëve.

⁴⁴Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.

⁴⁴Ti më ke çliruar nga mosmarrëveshjet e popullit tim, më ke ruajtur si udhëheqës i kombeve; një popull që nuk e njihja më ka shërbyer.

⁴⁵Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.

⁴⁵Bijtë e të huajve më nënshtrohen mua; sa më dëgjojnë, më binden.

⁴⁶Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.

⁴⁶Bijtë e të huajve kanë humbur guximin, kanë dalë duke u dridhur nga fortesat e tyre.

⁴⁷HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!

⁴⁷Rroftë Zoti! Qoftë e bekuar Fortesa ime! U lartësoftë në qiell Perëndia, Fortesa e shpëtimit tim!

⁴⁸Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;

⁴⁸Éshtë Perëndia që hakmerret për mua, që më nënshtron popujt,

⁴⁹du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!

⁴⁹dhe më liron nga armiqtë e mi. Ti më larton mbi ata që ngrihen kundër meje dhe më çliron nga njeriu i furishëm.

⁵⁰Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.

⁵⁰Prandaj, o Zot, do të të kremtoj midis kombeve dhe do të këndojë lavdinë e emrit tënd.

⁵¹Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.

⁵¹Lirime të mëdha i siguron mbretit të tij, sillet dashamirës me të vajosurin, me Davidin dhe me pasardhësit e tij përjetë".