1Så läggen då bort all ondska och allt svek så ock skrymteri och avund och allt förtal.
1 Yaadin gaa, araŋ ma laala kulu, da gulinci kulu, da munaficitaray, da canse, da ciinay kulu naŋ.
2Och då I nu ären nyfödda barn, så längten efter att få den andliga oförfalskade mjölken, på det att I genom den mån växa upp till frälsning,
2 Danga hay tajiyaŋ, araŋ ma ba sanno din wa hananta, zama a do no araŋ ga beeri ka koy jina faaba ra,
3om I annars haven »smakat att Herren är god».
3 za kaŋ araŋ taba ka maa kaŋ Rabbi ya gomnikoy no.
4Och kommen till honom, den levande stenen, som väl av människor är förkastad, men inför Gud är »utvald och dyrbar»;
4 Araŋ goono ga kaa Rabbi do kaŋ ga ti tondi fundikoono, nga kaŋ daahir borey wang'a, amma suubanante no, darzakoy mo no Irikoy do.
5och låten eder själva såsom levande stenar uppbyggas till ett andligt hus, så att I bliven ett »heligt prästerskap», som skall frambära andliga offer, vilka genom Jesus Kristus äro välbehagliga för Gud.
5 Araŋ mo, danga tondi fundikooniyaŋ no, Irikoy goono g'araŋ cina ka te fu, danga biya ra wane nooya, zama araŋ ma ciya alfaga* jama hanante. Zama araŋ ma sargayyaŋ* salle, kaŋ ga ti biya ra wane, kaŋ yaŋ Irikoy ga ta Yesu Almasihu maa ra.
6Det heter nämligen på ett ställe i skriften: »Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den skall icke komma på skam.»
6 Zama a go Irikoy Tira Hanna ra, kaŋ ne: «Guna, ay go ga tondi sinji Sihiyona* ra, cinaro bonjara no, suubanante, darzakoy. Boro kaŋ g'a cimandi mo si haaw.»
7För eder, I som tron, är stenen alltså dyrbar, men för sådana som icke tro »har den sten som byggningsmännen förkastade blivit en hörnsten»,
7 Yaadin gaa, araŋ kaŋ cimandi, araŋ se no a gonda darza. Amma borey kaŋ wangu ka cimandi: «Tondo kaŋ cinakoy wangu, nga no ciya cinaro boŋo.»
8som är »en stötesten och en klippa till fall». Eftersom de icke hörsamma ordet, stöta de sig; så var det ock bestämt om dem.
8 Koyne i ne: «Katiyaŋ tondi nda hartayaŋ daliili tondi daari mo no.» I goono ga kati a gaa, zama i mana sanno gana, i n'i waadu mo no woodin gaa.
9I åter ären »ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk», för att I skolen förkunna hans härliga gärningar, hans som har kallat eder från mörkret till sitt underbara ljus.
9 Amma araŋ wo kunda suubanante no, Koy Beero alfagayaŋ, dumi hanante, Irikoy bumbo jama, zama araŋ ma borey kabarandi nd'a booro. Nga no k'araŋ ce araŋ ma fun kubay ra ka furo a kaari kaŋ ga dambarandi ra.
10I som förut »icke voren ett folk», men nu ären »ett Guds folk», I som »icke haden fått någon barmhärtighet», men nu »haven fått barmhärtighet».
10 Waato araŋ wo manti boro kulu jama no, amma sohõ araŋ ciya Irikoy jama. Waato araŋ mana du suuji, amma sohõ araŋ du suuji.
11Mina älskade, jag förmanar eder såsom »gäster och främlingar» att taga eder till vara för de köttsliga begärelserna, vilka föra krig mot själen.
11 Ay baakoy, ay goono g'araŋ ŋwaaray, araŋ kaŋ go danga yawyaŋ kaŋ zumbu alwaati kayna ndunnya wo ra: araŋ ma si yadda bine ibaay laaley se, ngey kaŋ yaŋ ga kande fundi gaa wongu.
12Och fören en god vandel bland hedningarna, på det att dessa, om de i någon sak förtala eder såsom illgärningsmän, nu i stället, när de skåda edra goda gärningar, må för dessas skull prisa Gud på den dag då han söker dem.
12 Wa bara nda goray hanno dumi cindey game ra, zama haŋ kaŋ ra i g'araŋ ciinay danga hari laalo teekoyaŋ, i ma di araŋ goy hanney ka Irikoy beerandi a kunfa zaaro ra.
13Varen underdåniga all mänsklig ordning för Herrens skull, vare sig det är konungen, såsom den överste härskaren,
13 W'araŋ boŋ ye ganda hin kulu kaŋ i daŋ Adam-ize game ra se Rabbi sabbay se, da bonkooni beeri no kaŋ go hay kulu boŋ,
14eller det är landshövdingarna, som ju äro sända av honom för att straffa dem som göra vad ont är och för att prisa dem som göra vad gott är.
14 wala mo dabarikoyey se, danga a dontonantey nooya, zama i ma goy laaley teekoy bana ka ihanno teekoy saabu.
15Ty så är Guds vilja, att I med goda gärningar skolen stoppa munnen till på oförståndiga och fåkunniga människor.
15 Zama woone ga ti Irikoy miila: araŋ ma saamey jaŋ-ka-bayra sanney dangandi goy hanno teeyaŋ do.
16I ären ju fria, dock icke som om I haden friheten för att därmed överskyla ondskan, utan såsom Guds tjänare.
16 Wa araŋ goray te danga burciniyaŋ, amma araŋ ma si goy d'araŋ burcinitara ka laala daabu nd'a, amma wa goro danga Irikoy bannyayaŋ.
17Bevisen var man ära, älsken bröderna, »frukten Gud, ären konungen».
17 Araŋ ma boro kulu beerandi. Araŋ ma ba nya-izey. Wa humburu Irikoy. Wa laabo bonkoono beerandi.
18I tjänare, underordnen eder edra herrar med all fruktan, icke allenast de goda och milda, utan också de obilliga.
18 Araŋ mo, goy-izey, araŋ m'araŋ boŋ ye ganda araŋ windi koyey se humburkumay ra. W'a te, manti borey kaŋ yaŋ ga boori kaŋ yaŋ gonda bine baani mo hinne se bo, amma baa borey kaŋ yaŋ alhaali ga gaabu se.
19Ty det är välbehagligt för Gud, om någon, med honom för ögonen, tåligt uthärdar sina vedervärdigheter, när han får lida oförskylt.
19 Zama woodin yadda hari no, d'araŋ ga maa doori taabi se kaŋ araŋ mana to r'a bine lasaabu hanno kaŋ araŋ gonda Irikoy do haray sabbay se.
20Ty vad berömligt är däri att I bevisen tålamod, när I för edra synders skull fån uppbära hugg och slag? Men om I bevisen tålamod, när I fån lida för goda gärningars skull, då är detta välbehaglig för Gud.
20 Zama man gaa saabuyaŋ go d'araŋ suuru nda kutuboyaŋ araŋ taali teeyaŋ se? Amma d'araŋ goono ga maa taabi ihanno teeyaŋ se ka suuru a ra mo, woodin ga ti yadda hari Irikoy do.
21Ty därtill ären I kallade, då ju Kristus själv led för eder och efterlämnade åt eder en förebild, på det att I skullen följa honom och vandra i hans fotspår.
21 Zama woodin se no Irikoy n'araŋ ce. Zama Almasihu mo maa taabi araŋ se. A na deedandiyaŋ hari naŋ araŋ se, zama araŋ ma nga ce tankey gana.
22»Han hade ingen synd gjort, och intet svek fanns i hans mun.
22 «Nga kaŋ mana zunubi kulu te, i mana maa gulinci sanni kulu ma fun a meyo ra mo.»
23När han blev smädad, smädade han icke igen, och när han led, hotade han icke, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist.
23 Nga kaŋ i n'a wow, a mana wow ka bana. Nga kaŋ i n'a taabandi, a mana kaseeti, amma a na nga boŋ talfi Irikoy gaa kaŋ ga cimi ciiti te.
24Och »våra synder bar han» i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort ifrån synderna och leva för rättfärdigheten; och »genom hans sår haven I blivit helade».
24 Nga bumbo no k'iri zunubey sambu ka kond'ey nga gaahamo ra waato kaŋ i n'a sarku bundo gaa, zama iri ma bu zunubey se ka funa mo adilitaray se. Araŋ du baani mo Almasihu burbundey do.
25Ty I »gingen vilse såsom får», men nu haven I vänt om till edra själars herde och vårdare.
25 Zama waato araŋ go danga feejiyaŋ kaŋ yaŋ goono ga dira darayyaŋ ra, amma sohõ araŋ ye Kurukwa d'araŋ fundey Batukwa do.