1Och sifiterna kommo till Saul i Gibea och sade: »David håller sig nu gömd på Hakilahöjden, gent emot ödemarken.»
1 Kala Zif borey kaa Sawulu do Jibeya ra. I goono ga ne: «Manti Hacila tudo kaŋ ga taasi beero do haray guna, a boŋ no Dawda bara ga tugu?»
2Då bröt Saul upp och drog ned till öknen Sif med tre tusen män utvalda ur Israel, för att söka efter David i öknen Sif.
2 Sawulu binde tun ka zulli saajo kaŋ go Zif haray ra. Israyla boro suubanante sanda boro zambar hinza cine go a banda Dawda ceeciyaŋ se Zif saajo ra.
3Och Saul lägrade sig på Hakilahöjden, som ligger gent emot ödemarken, vid vägen. Men David uppehöll sig då i öknen. Och när David förnam att Saul hade kommit efter honom in i öknen,
3 Sawulu binde na nga gata sinji Hacila tudo ra kaŋ goono ga taasi beero do haray guna fonda boŋ. Amma Dawda goono ga goro saajo ra. A di mo Sawulu goono ga nga ce gana saajo ra.
4sände han ut spejare och fick så full visshet om att Saul hade kommit.
4 Dawda binde na ma-cararayaŋ daŋ. A du ka bay mo kaŋ daahir Sawulu kaa.
5Då bröt David upp och begav sig till det ställe där Saul hade lägrat sig; och David såg platsen där Saul låg med sin härhövitsman Abner, Ners son. Saul låg nämligen i vagnborgen, och folket var lägrat runt
5 Dawda tun ka kaa nango kaŋ Sawulu na nga gata sinji din. Dawda di nango kaŋ Sawulu bara ga kani da Abner, Ner izo, Sawulu wonkoyo. Sawulu goono ga kani dunkayo do. A borey go ga zumbu a windanta.
6Och David tog till orda och sade I till hetiten Ahimelek och till Abisai, Serujas son, Joabs broder: »Vem vill gå med mig ned till Saul i lägret?» Då svarade Abisai: »Jag vill gå med dig ditned.»
6 Kala Dawda tu ka ne Ahimelek, Hittance, da Abisay Zeruwiya ize Yowab kayne se: «May no ga koy gata ra ay banda Sawulu do?» Abisay ne: «Ay wo ga koy ni banda.»
7Så kommo då David och Abisai om natten till folket där, och sågo Saul ligga och sova i vagnborgen, med spjutet nedstött i jorden invid huvudgärden; och Abner och folket lågo runt omkring honom.
7 Dawda da Abisay binde kaa borey do cin. A go mo Sawulu go ga kani ka jirbi dunkayo bindo ra. A yaajo mo go ga sinji ganda a boŋo do haray. Abner mo, da borey kulu go ga kani k'a windi.
8Då sade Abisai till David: »Gud har i dag överlämnat din fiende i din hand; så låt mig nu få spetsa honom fast i jorden med spjutet; det skall ske genom en enda stöt, jag skall icke behöva giva honom mer än den.»
8 Waato din binde Abisay ne Dawda se: «Irikoy na ni ibara daŋ ni kambe ra hunkuna. Sohõ binde, ay ga ni ŋwaaray, kala ma naŋ ay m'a hay da yaajo, karyaŋ folloŋ. Y'a korab k'a ta laabo gaa. Ay si ye k'a kar sorro hinkanta koyne.»
9Men David svarade Abisai: »Du får icke förgöra honom; ty vem har uträckt sin hand mot HERRENS smorde och förblivit ostraffad?»
9 Dawda ne Abisay se: «Ma s'a halaci, zama may no ka gonda hina a ma kambe salle Rabbi wane suubananta boŋ, a ma jaŋ taali?»
10Och David sade ytterligare: »Så sant HERREN lever, HERREN må själv slå honom, eller ock må hans dödsdag komma i vanlig ordning, eller må han draga ut i strid och så få sin bane;
10 Dawda ye ka ne koyne: «Ay ze da Rabbi fundikoono, Rabbi g'a kar, wala a buuyaŋ zaaro ma kaa, wala a ma koy wongu do ka halaci.
11men HERREN låte det vara fjärran ifrån mig att jag skulle uträcka min hand mot HERRENS smorde. Tag nu likväl spjutet som står vid hans huvudgärd och vattenkruset; och låt oss sedan gå vår väg.
11 Rabbi ma boriyandi hal ay m'ay kambe salle Rabbi wane suubananta boŋ! Amma sohõ ay ga ni ŋwaaray, ma yaajo da hari zolla kaŋ go a boŋo do haray sambu, iri ma koy.»
12Och David tog spjutet och vattenkruset från Sauls huvudgärd, och sedan gingo de sin väg. Men ingen såg eller märkte det eller ens vaknade, utan allasammans sovo; ty HERREN hade låtit en tung sömn falla över dem.
12 Dawda binde na yaajo da hari zolla kaŋ go Sawulu boŋo do haray din sambu, i na ngey diraw te. Boro kulu mana di, boro kulu mana bay, afo kulu mo mana hay, zama i kulu goono ga jirbi, zama jirbi kaŋ ga kom no fun Rabbi do k'i di.
13Sedan, när David hade kommit över på andra sidan, ställde han sig på toppen av berget, långt ifrån så att avståndet var stort mellan dem.
13 Waato din gaa Dawda daaru ka koy ya-haray kambo gaa. A kay tondo yolla gaa nangu mooro, i game ra mo gonda jandi kuuku.
14Och David ropade till folket och till Abner, Ners son, och sade: »Vill du icke svara, Abner?» Abner svarade och sade: »Vem är du som så ropar till konungen?»
14 Dawda na borey da Abner, Ner izo ce ka ne: «Ya nin Abner, ni si tu?» Gaa no Abner tu ka ne: «May no, nin kaŋ ga bonkoono ce?»
15David sade till Abner: »Du är ju en man som icke har sin like i Israel. Varför har du då icke vakat över din herre, konungen? En av folket har ju kommit in för att förgöra konungen, din herre.
15 Dawda mo ne Abner se: «Ni wo, manti yaarukom no? May no ga hima ni cine Israyla kulu ra? Day, ifo se no ni si koyo ni bonkoono batu? Zama borey ra boro fo furo zama nga ma koyo ni bonkoono halaci se.
16Vad du har gjort är icke väl gjort. Så sant HERREN lever, I haden förtjänat att dö, därför att I icke haven vakat över eder herre, HERRENS smorde. Se nu efter: var äro konungens spjut och vattenkruset som stodo vid hans huvudgärd?»
16 Hayo wo kaŋ ni te, a si boori. Ay ze da Rabbi fundikoono, araŋ to buuyaŋ za kaŋ araŋ mana araŋ koyo batu, Rabbi wane suubananta. Sohõ binde, ma guna ka di naŋ kaŋ bonkoono yaajo, da hari zolla kaŋ go a boŋo do haray go.»
17Då kände Saul igen Davids röst och sade: »Det är ju din röst, min son David.» David svarade: »Ja, min herre konung.»
17 Sawulu binde na Dawda jinda bay ka ne: «Ya ay izo Dawda, woone ya ni jinde no?» Dawda ne: «Ya bonkoono ay koyo, ay jinde no.»
18Och han sade ytterligare: »Varför jagar min herre så efter sin tjänare? Vad har jag då gjort, och vad för ont är i min hand?
18 A ye ka ne koyne: «Ifo se no ay koyo goono ga nga bannya ce konda ŋwa? Zama ifo no ay te? Wala taali woofo no ka bara ay do?
19Må nu min herre konungen höra sin tjänares ord: Om det är HERREN som har uppeggat dig emot mig, så låt honom få känna lukten av en offergåva; men om det är människor, så vare de förbannade inför HERREN, därför att de nu hava drivit mig bort, så att jag icke får uppehålla mig i HERRENS arvedel. De säga ju: 'Gå bort och tjäna andra gudar.'
19 Sohõ binde, ay ga ni ŋwaaray, naŋ bonkoono ay koyo ma maa ay, nga bannya sanney. Hala day Rabbi no ka ni daŋ ma gaaba nd'ay, a ma sargay ta. Amma da day Adam-izey no, kulu laalanteyaŋ no Rabbi jine, zama hunkuna i n'ay gaaray ya si du ka lamba Rabbi tubo gaa. I goono ga ne ay se: ‹Koy ka may tooru fooyaŋ se.›
20Och må nu icke mitt blod falla på jorden fjärran ifrån HERRENS ansikte, då Israels konung har dragit ut för att söka efter en enda liten loppa, såsom man jagar rapphöns på bergen.»
20 Sohõ binde, ma si naŋ ay kuro ma mun ka mooru Rabbi moyduma, zama Israyla bonkoono fatta nga ma kuma ceeci se, sanda mate kaŋ cine i ga darfanda koli tondey ra.»
21Då sade Saul: »Jag har syndat. Kom tillbaka, min son David; ty jag vill icke mer göra dig något ont, eftersom mitt liv i dag har varit dyrt aktat i dina ögon. Se, ja har handlat i mycket stor dårskap och förvillelse.»
21 Kala Sawulu ne: «Ay na zunubi te. Ya ay izo Dawda, ni ma ye ka kaa, zama ay si ye ka hasaraw fo te ni se, za kaŋ ay fundo gonda darza ni jine hunkuna. A go, ay na saamotaray te, ay harta mo gumo.»
22David svarade och sade: »Se här är spjutet, o konung; låt nu en av dina män komma hitöver och hämta det.
22 Dawda tu ka ne: «Bonkoono yaajo neeya. Naŋ arwasey ra afo ma daaru ka kaa ne k'a ta.
23Och HERREN skall vedergälla var och en för hans rättfärdighet och trofasthet. HERREN gav dig ju dag i min hand, men jag ville icke uträcka min hand mot HERRENS smorde.
23 Rabbi mo ga bana boro kulu se a adilitara d'a naanayo boŋ. Zama Rabbi na ni daŋ ay kambe ra hunkuna, amma ay mana ta k'ay kambe salle ka gaaba nda Rabbi wane suubananta.
24Och likasom ditt liv i dag har varit högt aktat i mina ögon, så så ock mitt liv vara högt aktat i HERRENS ögon, så att han räddar mig ur all nöd.»
24 A go mo, sanda mate kaŋ cine ni fundo ya kuray hari no ay se hunkuna gumo, yaadin mo no ay fundo ma ciya kuray hari Rabbi diyaŋ gaa. A m'ay faaba mo masiiba kulu gaa.»
25Saul sade till David: »Välsignad vare du, min son David! Vad du företager dig, det skall du ock förmå utföra.» Därefter gick David sin väg, och Saul vände tillbaka hem igen.
25 Waato din gaa no Sawulu ne Dawda se: «Ya ay izo Dawda, ni ya albarkante no. Ni ga muraadu bambata yaŋ te. Haciika mo ni ga hin ka te zaama.» Dawda binde na nga fondo gana. Sawulu mo ye nga nango do.