1Och Rehabeam drog till Sikem, ty hela Israel hade kommit till Sikem för att göra honom till konung.
1 Rehobowam koy Sekem zama Israyla kulu margu Sekem zama ngey m'a didiji bonkooni.
2När Jerobeam, Nebats son, hörde detta, där han var i Egypten -- dit hade han nämligen flytt för konung Salomo -- vände han tillbaka från Egypten.
2 Yerebowam Nebat izo maa baaro din (zama waato a go Misira, nango kaŋ a zuru Suleymanu se ka koy). Amma Yerebowam ye ka kaa ka fun Misira zama a corey
3Och de sände bort och läto kalla honom åter. Då kom Jerobeam tillstädes jämte hela Israel och talade till Rehabeam och sade:
3 donton k'a ce. Yerebowam da Israyla kulu kaa ka salaŋ da Rehobowam, ka ne:
4»Din fader gjorde vårt ok för svårt; men lätta nu du det svåra arbete och det tunga ok som din fader lade på oss, så vilja vi tjäna dig.»
4 «Ni baaba n'iri taabandi nda calu* kaŋ ga tin. Sohõ binde ni ma rongome te iri se da tamtaray konna kaŋ ni baaba n'iri daŋ d'a calu tiŋa kaŋ a dake iri boŋ, iri mo ga may ni se.»
5Han svarade dem: »Vänten ännu tre dagar, och kommen så tillbaka till mig.» Och folket gick.
5 A ne i se: «Ne ka guna jirbi hinza, araŋ ma ye ka kaa ay do.» Kala jama tun ka dira.
6Då rådförde sig konung Rehabeam med de gamle som hade varit i tjänst hos hans fader Salomo, medan denne ännu levde; han sade: »Vilket svar råden I mig att giva detta folk?»
6 Bonkoono Rehobowam binde na saaware ceeci arkusey do, ngey kaŋ yaŋ kay a baabo Suleymanu jine za a ga funa. A ne i se; «Saaware woofo dumi no araŋ g'ay no kaŋ ay ga tu d'a jama wo se?»
7De svarade honom och sade: »Om du visar dig god mot detta folk och är nådig mot dem och talar goda ord till dem, så skola de för alltid bliva dina tjänare.»
7 I salaŋ a se ka ne: «Da ni na gomni cabe jama wo se, ka naŋ i ma maa kaani, ma baani sanni te i se mo, yaadin gaa kulu i ga ciya ni tamyaŋ hal abada.»
8Men han aktade icke på det råd som de gamle hade givit honom, utan rådförde sig med de unga män som hade vuxit upp med honom, och som nu voro i hans tjänst.
8 Amma a wangu arkusey saawara kaŋ i te a se. A saaware nda arwasey kaŋ yaŋ nga nd'ey beeri care banda, kaŋ yaŋ goono ga kay a jine.
9Han sade till dem: »Vilket svar råden I oss att giva detta folk som har talat till mig och sagt: 'Lätta det ok som din fader har lagt på oss'?»
9 A ne i se: «Saaware woofo dumi no araŋ ga no, zama iri ma du ka tu jama wo se kaŋ yaŋ salaŋ da ay ka ne ay se: ‹Ma rongome iri se da calo kaŋ ni baaba dake iri boŋ din gaa.› »
10De unga männen som hade vuxit upp med honom svarade honom då och sade: »Så bör du säga till folket som har talat till dig och sagt: 'Din fader gjorde vårt ok tungt, men lätta du det för oss' -- så bör du säga till dem: 'Mitt minsta finger är tjockare än min faders länd.
10 Arwasey kaŋ nga nd'ey beeri care banda ne a se: «Haŋ kaŋ ni ga tu d'a jama wo se, kaŋ salaŋ ni se ka ne: ‹Ni baaba na calu tiŋandi iri se, amma nin wo, kala ni m'a dogonandi iri se› -- yaa no ni ga tu d'a i se: ‹Ay kambayze koda bisa ay baaba canta warga yaŋ.
11Så veten nu, att om min fader har belastat eder med ett tungt ok, så skall jag göra edert ok ännu tyngre; har min fader tuktat eder med ris, så skall jag göra det med skorpiongissel.'»
11 Ay baaba na calo tiŋandi araŋ boŋ, amma ay wo, ay ga tonton a gaa. Ay baaba na araŋ gooji nda barzu, amma ay wo, daŋyaŋ no ay g'araŋ gooji nd'a.› »
12Så kom nu Jerobeam med allt folket till Rehabeam på tredje dagen, såsom konungen hade befallt, i det han sade: »Kommen tillbaka till mig på tredje dagen.»
12 Yerebowam binde, nga nda jama kulu kaa Rehobowam do zaari hinzanta hane, sanda mate kaŋ cine bonkoono lordi, kaŋ a ne: «Zaari hinzanta hane araŋ ma ye ka kaa ay do.»
13Då gav konungen dem ett hårt svar; ty konung Rehabeam aktade icke på de gamles råd.
13 Bonkoono tu i se da futay. Bonkoono Rehobowam binde na arkusey saawara furu,
14Han talade till dem efter de unga männens råd och sade: »Jag skall göra edert ok tungt, ja, jag skall göra det ännu tyngre än förut; har min fader tuktat eder med ris, så skall jag göra det med skorpiongissel.»
14 amma a salaŋ i se arwasey saawara boŋ ka ne: «Ay baaba na calu tiŋandi araŋ gaa, amma ay wo ga tonton a gaa. Ay baaba na araŋ gooji nda barzu, amma ay wo, daŋyaŋ no ay ga araŋ gooji nd'a.»
15Alltså hörde konungen icke på folket; ty det var så skickat av Gud, för att HERRENS ord skulle uppfyllas, det som han hade talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia från Silo.
15 Bonkoono binde mana maa jama se, zama yaadin no Irikoy waadu, Rabbi ma nga sanno kaŋ a ci Yerebowam Nebat izo se Ahiya Silon bora me ra din tabbatandi.
16Då nu hela Israel förnam att konungen icke ville höra på dem, gav folket konungen detta svar: »Vad del hava vi i David? Ingen arvslott hava vi i Isais son. Israel drage hem, var och en till sin hydda. Se nu själv om ditt hus, du David.» Därefter drog hela Israel hem till sina hyddor.
16 Waato kaŋ Israyla kulu di kaŋ bonkoono mana maa ngey se, jama tu bonkoono se ka ne: «Baa woofo no iri se binde Dawda do? Iri sinda tubu fo mo Yasse izo do. Ya Israyla, boro fo kulu ma ye nga kwaara do! Ya Dawda, kala ni ma laakal da ni boŋ kunda!» Israyla kulu binde dira ka koy fu.
17Allenast över de israeliter som bodde i Juda städer förblev Rehabeam konung.
17 Amma Israyla izey kaŋ yaŋ goono ga goro Yahuda galley ra ciine ra, Rehobowam n'i may.
18Och när konung Rehabeam sände åstad Hadoram, som hade uppsikten över de allmänna arbetena, stenade Israels barn denne till döds; och konung Rehabeam själv måste med hast stiga upp i sin vagn och fly till Jerusalem.
18 Waato din gaa Bonkoono Rehobowam na Hadoram donton, nga kaŋ ga ti doole goyo jine funa. Israyla izey binde n'a catu-catu nda tondiyaŋ kal a bu. Bonkoono Rehobowam mo cahã ka kaaru nga torka boŋ ka zuru ka koy Urusalima.
19Så avföll Israel från Davids hus och har varit skilt därifrån ända till denna dag.
19 Yaadin cine no Israyla murte nd'a Dawda dumo gaa ka kaa hala hunkuna.