1Men Josafat, Juda konung, vände välbehållen hem igen till Jerusalem.
1 Yahuda bonkoono Yehosafat binde ye nga kwaara baani samay Urusalima ra.
2Då gick siaren Jehu, Hananis son, ut mot konung Josafat och sade till honom: »Skall man då hjälpa den ogudaktige? Skall du då älska dem som hata HERREN? För vad du har gjort vilar nu HERRENS förtörnelse över dig.
2 Yehu Hanani izo kaŋ ga fonnay, nga mo fatta zama nga ma bonkoono kubay se. Kal a ne bonkoono Yehosafat se: «A ga hima ni se ni ma boro laaley gaa, wala? Ni ma ba borey kaŋ yaŋ ga konna Rabbi? Woodin se binde Rabbi futay korna go ni boŋ.
3Dock har något gott blivit funnet hos dig, ty du har utrotat Aserorna ur landet och har vänt ditt hjärta till att söka Gud.»
3 Kulu nda yaadin a na hari hanno fooyaŋ gar ni do, za kaŋ ni na wayboro himandi bundu toorey kaa laabo ra, ni na ni bina daŋ mo ni ma Irikoy ceeci.»
4Och Josafat stannade nu i Jerusalem, men sedan drog han åter ut bland folket, ifrån Beer-Seba ända till Efraims bergsbygd, och förde dem tillbaka till HERREN, deras fäders Gud.
4 Yehosafat binde goro Urusalima ra. A ye ka fatta koyne ka furo borey ra za Beyer-Seba kal a koy Ifraymu tondey gaa. A ye ka kand'ey Rabbi i kaayey Irikoyo do.
5Och han anställde domare i landet, i alla Juda befästa städer, särskilda för var stad.
5 A na ciitikoyaŋ mo daŋ laabo ra, Yahuda galley kulu kaŋ yaŋ gonda wongu cinarey ra, gallu ka koy gallu.
6Och han sade till dessa domare: »Sen till, vad I gören; ty I dömen icke människodom, utan HERRENS dom, och han är närvarande, så ofta I dömen.
6 A ne ciitikoy se: «Araŋ ma laakal da haŋ kaŋ araŋ ga te, zama ciito kaŋ araŋ ga te, manti boro goy no, amma Rabbi goy no. Nga mo go araŋ banda ciiti ra.
7Låten alltså nu fruktan för HERREN vara över eder. Given akt på vad I gören; ty hos HERREN, vår Gud, finnes ingen orätt, och han har icke anseende till personen, ej heller tager han mutor.»
7 Woodin sabbay se, Rabbi humburkumay ma goro araŋ do. Araŋ ma laakal nda haŋ kaŋ araŋ ga te, zama laala si no Rabbi iri Irikoyo do, baar'a-baar'a si no, me-daabu taayaŋ mo si no.»
8Också i Jerusalem hade Josafat anställt några av leviterna och prästerna och några av huvudmännen för Israels familjer till att döma HERRENS dom och avgöra rättstvister. När de sedan vände tillbaka till Jerusalem,
8 Urusalima ra mo Yehosafat na alfaga fooyaŋ da Lawi boro fooyaŋ, da Israyla kaayey windi jine boro fooyaŋ daŋ i ma Rabbi ciito te, i ma kakaw fay mo Urusalima borey game ra.
9bjöd han dem och sade: »Så skolen I göra i HERRENS fruktan, redligt och med hängivet hjärta.
9 A n'i lordi mo ka ne: «Ya-cine no araŋ ga te Rabbi humburkumay ra, da naanay, da bine folloŋ.
10Och så ofta någon rättssak drages inför eder av edra bröder, som bo i sina städer, det må gälla dom i en blodssak eller eljest tillämpning av lag och bud, stadgar och rätter, då skolen I varna dem, så att de icke ådraga sig skuld inför HERREN, varigenom förtörnelse kommer över eder och edra bröder. Så skolen I göra, för att I icke mån ådraga eder skuld.
10 Da kakaw fo kulu dumi kaa ka tun araŋ nya-izey kaŋ yaŋ goono ga goro ngey galley game ra, kuri nda kuri sanni, asariya nda lordi sanni, hin sanni nda farilla, araŋ g'i kabarandi i ma si ciya taali-teeriyaŋ Rabbi jine, zama futay ma si kaŋ araŋ d'araŋ nya-izey boŋ. Araŋ ma woodin te, araŋ si ciya taali-alhakku-koyyaŋ mo.
11Och se, översteprästen Amarja skall vara eder förman i alla HERRENS saker, och Sebadja, Ismaels son, fursten för Juda hus, i alla konungens saker; och leviterna skola vara tillsyningsmän under eder. Varen nu ståndaktiga i vad I gören, och HERREN skall vara med den som är god.»
11 A go mo, alfaga beero Amariya go araŋ jine Rabbi muraadey kulu ra. Isumeyla izo Zebadiya kaŋ ga Yahuda dumo may, nga mo go araŋ jine bonkoono muraadey din kulu ra. Lawi borey mo ga ciya goy-teeriyaŋ araŋ jine. Wa te gaabi ka soobay ka goy da himma. Rabbi ma goro boro hanney banda.»