¹Och Salomo tänkte nu på att bygga ett hus åt HERRENS namn och ett hus åt sig själv till konungaboning.

¹ Suleymanu binde ne nga ga windi cina Rabbi maa se, da windi fo mo nga bumbo mayra se.

²Därför avräknade Salomo sjuttio tusen män till att vara bärare, åttio tusen man till att hugga sten i bergen, och tre tusen sex hundra till att hava uppsikt över de andra.

² Suleymanu na boro zambar wayye daŋ, kaŋ yaŋ ga jinay sambu, da boro zambar wahakku tondi jabuyaŋ se tondi kuukey ra, da boro zambar hinza nda zangu iddu kaŋ yaŋ g'i goyandi.

³Och Salomo sände till Huram, konungen i Tyrus, och lät säga: »Visa samma vänskap mot mig som mot min fader David, till vilken du sände cederträ, för att han skulle bygga sig ett hus att bo i.

³ Suleymanu donton mo Hiram Tir bonkoono gaa ka ne: «Sanda mate kaŋ cine ni te ay baaba Dawda se, kaŋ ni na sedre* bunduyaŋ samba a se zama a ma windi cina kaŋ ra a ga goro, kala ni ma te ay mo se yaadin cine.

⁴Nu vill jag bygga ett hus åt HERRENS, min Guds, namn och helga det åt honom, för att man där må antända välluktande rökelse inför hans ansikte, och hava skådebröden beständigt upplagda, och offra brännoffer morgon och afton, på sabbaterna, vid nymånaderna och vid HERRENS, vår Guds, högtider; ty så är det för evärdlig tid stadgat för Israel.

⁴ A go mo, ay goono ga soola ya windi cina Rabbi ay Irikoyo se, zama ay m'a fay waani a se, i ma dugu haw-kaano-koy ton a jine, i ma buuru jisi zaari kulu, da sargayey kaŋ i ga ton susubay da wiciri kambu, da asibti* haney, da handu kayyaŋ hane, da Rabbi iri Irikoyo wane sududuyaŋ batu jisantey. Farilla nooya Israyla se hal abada.

⁵Och det hus som jag vill bygga skall vara stort, ty vår Gud är större än alla andra gudar.

⁵ Windo kaŋ ay ga cina wo, ibambata no, zama iri Irikoyo wo ga beeri ka bisa koyey kulu.

⁶Vem förmår väl att bygga honom ett hus? Himlarna och himlarnas himmel rymma honom ju icke. Vem är då jag, att jag skulle kunna bygga honom ett hus, om icke för att antända rökelse inför hans ansikte?

⁶ Amma may no gonda hina a ma windi cina a se, za kaŋ a si ban beena nda beeney kulu ra? Ay mo, may ci ay hala ya windi cina a se, kala day zama i ma dugu ton a jine se?

⁷Så sänd mig nu en konstförfaren man som kan arbeta i guld, silver, koppar och järn, så ock i purpurrött, karmosinrött och mörkblått garn, och som är skicklig i att utföra snidverk, tillsammans med de konstförfarna män som jag har hos mig här i Juda och Jerusalem, och som min fader David har anställt.

⁷ Sohõ binde, kala ni ma donton ay se boro fo kaŋ ga goni wura da nzarfu goy gaa, da guuru-say, da guuru-bi, da suniya, da mulfi*, da suudi. Ay ga ba boro kaŋ gonda gonitaray jabuyaŋ kulu dumi gaa, a ma goro gonitaray koyey kaŋ go ay do yaŋ banda ne Yahuda nda Urusalima ra, ngey kaŋ yaŋ ay baaba Dawda margu.

⁸Och sänd mig cederträ, cypressträ och algumträ från Libanon, ty jag vet att dina tjänare äro skickliga i att hugga virke på Libanon; och mina tjänare äro redo att vara dina tjänare behjälpliga.

⁸ Ma samb'ay se mo sedre bunduyaŋ, da sipres* da almug wane yaŋ, Liban wane yaŋ, zama ay bay kaŋ ni bannyey ga waani Liban ra tuuri beeriyaŋ. A go mo, ni bannyey d'ay bannyey ga goro care banda,

⁹Må du skaffa mig virke i myckenhet, ty huset som jag vill bygga skall vara stort och härligt.

⁹ zama i ma bundu boobo soola ay se. Zama windo kaŋ ay goono ga soola ka cina din, a ga ciya ibambata, a ga dambarandi mo.

¹⁰Och jag är villig att åt timmermännen som hugga virket giva, för dina tjänares räkning, tjugu tusen korer tröskat vete, tjugu tusen korer korn, tjugu tusen bat vin och tjugu tusen bat olja.»

¹⁰ Guna mo haŋ kaŋ ay ga ni bannyey kaŋ ga bundo beeri yaŋo te din no neeya: alkama masangu ton zambar waranka, da sayir ton zambar waranka, da duvan* sanda tono zambar hinza nda zangu gu cine, da ji sanda tono zambar hinza nda zangu gu cine mo.»

¹¹Härpå svarade Huram, konungen i Tyrus, i ett brev som han sände till Salomo: »Därför att HERREN älskar sitt folk, har han satt dig till konung över dem.»

¹¹ Kala Tir bonkoono Hiram hantum ka tu Suleymanu se ka ne: «Zama Rabbi ga ba nga borey, woodin se no a na ni daŋ ni ma ciya i se bonkooni.»

¹²Och Huram skrev ytterligare: »Lovad vare HERREN, Israels Gud, himmelens och jordens skapare, han som har givit konung David en vis son, så utrustad med klokhet och förstånd, att han kan bygga ett hus åt HERREN och ett hus åt sig själv till konungaboning!

¹² Hiram ne mo: «Wa Rabbi, Israyla Irikoyo sifa, nga kaŋ na beene nda ganda te, nga kaŋ na Bonkoono Dawda no ize laakalkooni, kaŋ gonda fayanka da fahamay, kaŋ ga windi cina Rabbi se, da faada mo nga bumbo mayra se.

¹³Så sänder jag nu en konstförfaren och förståndig man, nämligen Huram-Abi.

¹³ Sohõ binde, ay na boro fo donton kaŋ gonda gonitaray, kaŋ fahamante no, Hiram-Abi nooya.

¹⁴Han är son till en av Dans döttrar, och hans fader är en tyrisk man; han är skicklig att arbeta i guld och silver, i koppar, järn, sten och trä, så ock i purpurrött, mörkblått, vitt och karmosinrött garn, och tillika att utföra alla slags snidverk och att väva alla slags konstvävnader; honom må du låta utföra arbetet tillsammans med dina och min herres, din fader Davids, konstförfarna män.

¹⁴ Dan izey do haray wayboro fo ize aru no, a baabo mo Tir boro no. Goni no wura da nzarfu da guuru-say, da guuru-bi, da tondi da bundu da suniya da suudi, da lin* baano da mulfi goyey ra. Goni mo no jabuyaŋ kulu dumi gaa. A ga waani ka goy dumi kulu kaa taray. I ma nangu hanse a se ni wane borey kaŋ ga goni yaŋ banda, d'ay jine bora, ni baaba Dawda wane borey kaŋ yaŋ ga goni.

¹⁵Må alltså nu min herre sända till sina tjänare vetet och kornet, oljan och vinet som han har talat om.

¹⁵ Sohõ binde, alkama gaa, sayir gaa, duvan gaa, wala ji, hayey kaŋ yaŋ ay bonkoono n'i sanni te, naŋ a m'i samba nga tamey se.

¹⁶Då vilja vi hugga virke på Libanon, så mycket du behöver, och flotta det till dig på havet till Jafo; men därifrån må du själv låta föra det upp till Jerusalem.»

¹⁶ Iri mo ga bundey beeri Liban ra, haŋ kaŋ cine me ni ga ba. Iri ga teeko gana nd'ey ka kand'ey ni se hawante haro boŋ hala Yaffa. Ni m'i sambu ka kond'ey Urusalima.»

¹⁷Och Salomo lät räkna alla främmande män i Israels land, likasom hans fader David förut hade anställt en räkning av dem. Och de befunnos vara ett hundra femtiotre tusen sex hundra.

¹⁷ Kala Suleymanu na yawey kulu kaŋ yaŋ go Israyla laabo ra kabu, i lasaabo kaŋ a baabo Dawda te boŋ. I n'i gar boro zambar zangu da zambar waygu cindi hinza da zangu iddu.

¹⁸Av dem utsåg han sjuttio tusen till att vara bärare, åttio tusen till att hugga sten i bergen, och tre tusen sex hundra till att hava uppsikt över folket och hålla det till arbete.

¹⁸ A binde na boro zambar wayye daŋ i ra i ma jaraw sambu, boro zambar wahakku mo goono ga tondiyaŋ jabu tondi kuukey ra, da boro zambar hinza da zangu iddu kaŋ yaŋ ga haggoy d'ey, jine funeyaŋ no kaŋ yaŋ ga borey goyandi.