1Jag Paulus själv, som »är så ödmjuk, när jag står ansikte mot ansikte med eder, men visar mig så modig mot eder, när jag är långt borta», jag förmanar eder vid Kristi saktmod och mildhet
1 Ay, Bulos (ay kaŋ gonda «boŋ kaynandiyaŋ» alhaali araŋ game ra, amma waato kaŋ ay si araŋ do ay wo «yaaru» no) ay g'araŋ ŋwaaray Almasihu lalabo nd'a booriyaŋo sabbo ra.
2och beder eder se till, att jag icke, när jag en gång är hos eder, måste »visa mig modig», i det jag helt oförskräckt tänker våga mig på somliga som mena att vi »vandra efter köttet».
2 Oho, ay g'araŋ ŋwaaray, waati kaŋ ay kaa araŋ do araŋ ma s'ay doole ay ma goy da cimi nd'ay yaarutara kaŋ ay miila ay ma daŋ ka gaaba nda boro fooyaŋ kaŋ go g'iri himandi sanda boroyaŋ kaŋ go ga dira Adam-ize alhaalo boŋ.
3Ty fastän vi vandra i köttet, föra vi dock icke en strid efter köttet.
3 Amma baa kaŋ iri goono ga dira gaaham woone ra, kulu nda yaadin iri si wongu te Adam-ize alhaalo boŋ.
4Våra stridsvapen äro nämligen icke av köttslig art; de äro tvärtom så mäktiga inför Gud, att de kunna bryta ned fästen.
4 Zama iri wongu jinayey manti ndunnya wo wane yaŋ no, amma dabarikoyyaŋ no Irikoy do. I ga wongu fuwey zeeri.
5Ja, vi bryta ned tankebyggnader och alla slags höga bålverk, som uppresas mot kunskapen om Gud, och vi taga alla slags tankefunder till fånga och lägga dem under Kristi lydnad.
5 Iri go ga borey lasaabey zeeri, da haŋ kaŋ ga beeri kulu kaŋ i n'a beerandi a ma gaaba nda Irikoy bayra. Iri go ga fonguyaŋ kulu daŋ tamtaray ra i ma Almasihu gana.
6Och när lydnaden fullt har kommit till väldet bland eder, då äro vi redo att näpsa all olydnad.
6 Waato kaŋ araŋ ganayaŋo kubay mo, iri go soolante iri ma bana borey din gaa ngey wangay goyo kulu.
7Sen då vad som ligger öppet för allas ögon. Om någon i sitt sinne är viss om att han hör Kristus till, så må han ytterligare besinna inom sig, att lika visst som han själv hör Kristus till, lika visst göra också vi det.
7 Araŋ go ga haggoy da hayey kaŋ yaŋ mo ga di hinne. Da boro fo go noodin kaŋ ga naanay nga boŋ gaa kaŋ nga ya Almasihu boro no, a ma faham ka bay kaŋ, mate kaŋ cine nga ya Almasihu wane no, iri mo yaadin no.
8Och om jag än något härutöver berömmer mig, då nu fråga är om vår myndighet -- den som Herren har givit oss, till att uppbygga eder och icke till att nedbryta -- så skall jag dock icke komma på skam därmed.
8 Zama baa d'ay fooma kayna fo nd'iri dabaro kaŋ Rabbi n'ay no araŋ jina-koyyaŋo se, manti araŋ halaciyaŋo se, kulu nda yaadin haawi s'ay di.
9Jag vill icke att det skall se ut, som om jag med mina brev allenast tänkte skrämma eder.
9 I ma s'ay guna danga ay ga ba k'araŋ humburandi nd'ay tirey.
10Ty man säger ju: »Hans brev äro väl myndiga och stränga, men när han kommer själv, uppträder han utan kraft, och på hans ord aktar ingen.»
10 Zama boro fooyaŋ ga ne: «Oho, a tirey ga tin no, i gonda gaabi. Amma nga bumbo gaahamo, londibuuno no. A me sanney mo manti hay fo no.»
11Den som säger sådant, han må emellertid göra sig beredd på att sådana som vi äro i orden, genom våra brev, när vi äro frånvarande, sådana skola vi ock visa oss i gärningarna, när vi äro närvarande.
11 To. Wa naŋ boro wo dumi ma woone lasaabu ka bay: mate kaŋ iri bara iri tirey sanno ra waati kaŋ iri si noodin, yaadin mo no iri ga bara iri te-goyey ra d'iri kaa.
12Ty vi äro icke nog dristiga att räkna oss till eller jämföra oss med somliga som giva sig själva gott vitsord, men som äro utan förstånd, i det att de mäta sig allenast efter sig själva och jämföra sig allenast med sig själva.
12 Iri wo binde, iri si yadda k'iri boŋ himandi wala k'iri boŋ deedandi nda boro fooyaŋ kaŋ yaŋ go ga ngey boŋ sifa. Amma ngey wo, kaŋ go ga ngey boŋ neesi nda care ka ngey boŋ deedandi nda care, i jaŋ fahamay.
13Vi för vår del vilja icke berömma oss till övermått, utan allenast efter måttet av det område som Gud tillmätte åt oss, när han bestämde att vi skulle nå fram jämväl till eder.
13 Amma iri wo, iri si fooma ka bisa iri hirro me. Amma iri ga fooma nda hirro kaŋ me Irikoy dumbu iri se kaŋ to hal araŋ do.
14Ty vi sträcka oss icke utom vårt område, såsom nådde vi icke rätteligen fram till eder; vi hava ju redan med evangelium om Kristus hunnit fram jämväl till eder.
14 Zama iri si candi ka bisa iri hirro meyo gaa, danga a mana to araŋ do, zama iri no ka kaa sintina hal araŋ do ka kande Almasihu Baaru Hanna.
15När vi säga detta, berömma vi oss icke till övermått, icke av andras arbete. Men väl hava vi det hoppet, att i samma mån som eder tro växer till, vi inom det område som har tillfallit oss skola bland eder vinna framgång, i så överflödande mått,
15 Iri si fooma nda boro fo goy kaŋ bisa iri hirro me. Amma iri goono ga bine daŋ araŋ cimbeero ma tonton ka beeri hal iri ma du tontoni araŋ game ra iri hirro me.
16att vi också få förkunna evangelium i trakter som ligga bortom eder -- och detta utan att vi, inom ett område som tillhör andra, berömma oss i fråga om det som redan där är uträttat.
16 Hala mo iri ma koy ka Baaru Hanna waazu laabey kaŋ go araŋ se jina ra. Iri ma si koy ka fooma nda haŋ kaŋ jin ka te boro fo batama ra.
17Men »den som vill berömma sig, han berömme sig av Herren».
17 Amma: «Boro kaŋ goono ga fooma ma fooma Rabbi ra.»
18Ty icke den håller provet, som giver sig själv gott vitsord, utan den som Herren giver sådant vitsord.
18 Zama manti boro kaŋ ga nga boŋ sifa no Rabbi ga yadda nd'a bo, amma kala boro kaŋ Rabbi ga sifa.