1Ty vi veta, att om vår kroppshydda, vår jordiska boning, nedbrytes, så hava vi en byggnad som kommer från Gud, en boning som icke är gjord med händer, en evig boning i himmelen.
1 Zama iri ga bay kaŋ, da ndunnya bukka wo, kaŋ ra iri go ga goro halaci, iri gonda cinari Irikoy do, fu kaŋ i mana te da kambe no, hal abada wane beena ra.
2Därför sucka vi ju ock av längtan att få överkläda oss med vår himmelska hydda;
2 Zama haciika, woodin ra no iri go ga duray. Iri ga ba gumo iri ma sutura nd'iri nangora kaŋ ga ti beene wano.
3ty hava vi en gång iklätt oss denna, skola vi sedan icke komma att befinnas nakna.
3 Zama da Irikoy n'iri sutura nd'a, i s'iri gar iri go koonu.
4Ja, vi som ännu leva här i kroppshyddan, vi sucka och äro betungade, eftersom vi skulle vilja undgå att avkläda oss och i stället få överkläda oss, så att det som är dödligt bleve uppslukat av livet.
4 Haciika, iri kaŋ go bukka wo ra, iri go ga duray, iri gonda tiŋay mo, zama iri si ba i ma woodin kaa iri gaa bo, amma iri ga ba Irikoy m'iri sutura, hala fundi _hal abada|_ ma haŋ kaŋ ga aniya ka bu gon.
5Och den som har berett oss till just detta, det är Gud, som till en underpant har givit oss Anden.
5 Nga mo kaŋ n'iri soola haya din se ga ti Irikoy, kaŋ n'iri no Biya _Hanno|_ a ma ciya daymi kayandiyaŋ.
6Så äro vi då alltid vid gott mod. Vi veta väl att vi äro borta ifrån Herren, så länge vi äro hemma i kroppen;
6 Woodin se no alwaati kulu iri gonda bine-gaabi. Iri ga bay mo kaŋ alwaati kulu kaŋ iri go gaaham woone ra, iri ga mooru Rabbi nangora.
7ty vi vandra här i tro och icke i åskådning.
7 (Zama iri go ga dira cimbeeri ra, manti mo-diyaŋ ra.)
8Men vi äro vid gott mod och skulle helst vilja flytta bort ifrån kroppen och komma hem till Herren.
8 Oho, iri gonda bine-gaabi. A bisa iri se mo iri ma fay da gaahamo wo ka koy goro fu Rabbi do.
9Därför söka vi ock vår ära i att vara honom till behag, vare sig vi äro hemma eller borta.
9 Woodin sabbay se, iri anniya ga ti iri ma bara mate kaŋ ga kaan Rabbi se, d'iri goro ne wala d'iri fay da ne.
10Ty vi måste alla, sådana vi äro, träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen sitt jordelivs gärningar, alltefter som han har handlat, vare sig han har gjort gott eller ont.
10 Zama tilas no iri boro kulu ma bangay Almasihu ciiti karga jine, hal iri boro fo kulu ma du nga teerey boŋ kaŋ a te waato kaŋ a go gaahamo ra, da ihanno no wala ilaalo no.
11Då vi alltså veta vad det är att frukta Herren, söka vi att »vinna människor», men för Gud är det uppenbart hurudana vi äro; och jag hoppas att det också är uppenbart för edra samveten.
11 Za kaŋ iri ga bay mate kaŋ iri ga humburu Rabbi nd'a, iri go ga borey cabe. Amma banganteyaŋ no iri go Irikoy jine. Ay ga miila iri go bangante araŋ bine lasaabey jine mo.
12Vi vilja nu ingalunda åter anbefalla oss själva hos eder, men vi vilja giva eder en anledning att berömma eder i fråga om oss, så att I haven något att svara dem som berömma sig av utvärtes ting och icke av vad som är i hjärtat.
12 Iri si iri boŋ sifa koyne araŋ se, amma iri go g'araŋ no daama araŋ ma fooma nd'iri, hal araŋ ma du haŋ kaŋ araŋ ga tu d'a borey se kaŋ yaŋ go ga fooma nda taray alhaali, manti nda bine ra wane.
13Ty om vi hava varit »från våra sinnen», så har det varit i Guds tjänst; om vi åter äro vid lugn besinning, så är det eder till godo.
13 D'iri boŋey koma mo, a go Irikoy se. Wala nd'iri go iri laakaley ra, a go araŋ se.
14Ty Kristi kärlek tvingar oss, eftersom vi tänka så: en har dött för alla, alltså hava de alla dött.
14 Zama Almasihu baakasina go g'iri tuti, zama iri yadda da woone: boro folloŋ bu boro kulu se, yaadin gaa ikulu bu nooya.
15Och han har dött för alla, på det att de som leva icke mer må leva för sig själva, utan leva för honom som har dött och uppstått för dem.
15 A bu ikulu se mo hala borey kaŋ yaŋ go ga funa ma si ye ka funa ngey boŋ se, amma bora din se kaŋ bu ka tun i se.
16Allt ifrån denna tid veta vi därför för vår del icke av någon efter köttet. Och om vi än efter köttet hade lärt känna Kristus, så känna vi honom nu icke mer på det sättet.
16 Woodin sabbay se, hunkuna banda iri si ye ka boro fo bay koyne borey lasaabey boŋ. Oho, baa iri na Almasihu bay borey lasaabey boŋ, kulu nda yaadin iri si tonton k'a bay da woodin koyne.
17Alltså, om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse. Det gamla är förgånget; se, något nytt har kommit!
17 Boro kaŋ go Almasihu ra, a ciya takahari taji nooya. Hari zeeney bisa, guna mo, itajiyaŋ kaa.
18Men alltsammans kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och givit åt oss försoningens ämbete.
18 Amma hayey din kulu, Irikoy do no i fun. A n'iri sasabandi nda nga boŋ Almasihu do, k'iri no sasabandiyaŋ goyo.
19Ty det var Gud som i Kristus försonade världen med sig själv; han tillräknar icke människorna deras synder, och han har betrott oss med försoningens ord.
19 Sasabandiyaŋo wo ga ti: Irikoy go Almasihu ra ga ndunnya sasabandi nda nga boŋ, a si g'i taaley lasaabu i se mo. A binde na sasabandiyaŋ sanno talfi iri gaa.
20Å Kristi vägnar äro vi alltså sändebud; det är Gud som förmanar genom oss. Vi bedja å Kristi vägnar: Låten försona eder med Gud.
20 Yaadin gaa, iri ya wakiiluyaŋ no Almasihu se, danga Irikoy go iri ra ga borey yaamar. Iri g'araŋ suurandi Almasihu se: «Araŋ ma saba nda Irikoy!»
21Den som icke visste av någon synd, honom har han för oss gjort till synd, på det att vi i honom må bliva rättfärdighet från Gud.
21 Almasihu kaŋ mana zunubi kulu te, Irikoy n'a daŋ a ma ciya zunubi iri se, hal iri mo, iri ma ciya adilitaray kaŋ Irikoy ga no Almasihu ra.