¹På samma sätt tillgick det i Ikonium: de gingo in i judarnas synagoga och talade så, att en stor hop av både judar och greker kommo till tro;

¹ A ciya mo Ikoniya ra i furo care banda Yahudance diina marga fuwo ra. I salaŋ hala Yahudance da Gareku jama boobo cimandi.

²men de judar som voro ohörsamma retade upp hedningarna och väckte deras förbittring mot bröderna.

² Amma Yahudancey kaŋ wangu ka gana na dumi cindey zuje k'i biney biibandi nya-izey gaa.

³Så vistades de där en längre tid och predikade frimodigt, i förtröstan på Herren, och han gav vittnesbörd åt sitt nådesord, i det att han lät tecken och under ske genom dem.

³ Bulos da Barnaba binde gay noodin, i goono ga salaŋ da bine-gaabi Rabbi ra. Rabbi na seeda no nga gomno sanno boŋ ka yadda alaamayaŋ, da dambara hariyaŋ ma te d'i kambey.

⁴Men folket i staden delade sig, så att somliga höllo med judarna, andra åter med apostlarna.

⁴ Amma kwaara jama fay ihinka, jara go Yahudancey banda, jara fo mo ye diyey banda.

⁵Och när sedan, både ibland hedningar och ibland judar med deras föreståndare, en storm hade blivit uppväckt emot dem, och man ville misshandla och stena dem,

⁵ Waato kaŋ dumi cindey da Yahudancey da ngey jine borey tun Bulosyaŋ gaa zama ngey m'i gurzugandi, k'i catu ka wi da tondiyaŋ,

⁶flydde de, så snart de förstodo huru det var, till städerna Lystra och Derbe i Lykaonien och till trakten omkring dem.

⁶ kal i du a baaru. I binde zuru ka koy Listra da Darba, kaŋ ga ti Likoniya kwaarayaŋ, da laabo kaŋ go i windanta.

⁷Och där förkunnade de evangelium.

⁷ Noodin yaŋ mo i goono ga Baaru Hanna waazu.

⁸I Lystra fanns nu en man som satt där oförmögen att bruka sina fötter, ty allt ifrån sin moders liv hade han varit ofärdig och hade aldrig kunnat gå.

⁸ Listra ra mo, boro fo goono ga goro kaŋ ce sinda gaabi, larante no za nyaŋo gunda ra. A mana dira baa ce fo.

⁹Denne hörde på, när Paulus talade. Och då Paulus fäste sina ögon på honom och såg att han hade tro, så att han kunde bliva botad,

⁹ Bora din binde maa Bulos goono ga salaŋ. Bulos mo n'a guna. Waato kaŋ a di bora din gonda cimbeeri* kaŋ ga naŋ a ma du baani,

¹⁰sade han med hög röst: »Res dig upp och stå på dina fötter.» Då sprang mannen upp och begynte gå.

¹⁰ Bulos na jinde sambu nda gaabi ka ne: «Tun ka kay ni cey gaa.» A garmas ka tun ka dira.

¹¹När folket såg vad Paulus hade gjort, hovo de upp sin röst och ropade på lykaoniskt tungomål: »Gudarna hava stigit ned till oss i människogestalt.»

¹¹ Waato kaŋ jama di haŋ kaŋ Bulos te, i na ngey jinde tunandi nda Likoniya sanni ka ne: «De-koyey zumbu iri do ka hima borey cine!»

¹²Och de kallade Barnabas för Jupiter, men Paulus kallade de för Merkurius, eftersom det var han som förde ordet.

¹² I na Barnaba ce Zufsa*, Bulos mo Harmisa*, zama nga no ga ti sanni kondako.

¹³Och prästen vid det Jupiterstempel som låg utanför staden förde fram tjurar och kransar till portarna och ville jämte folket anställa ett offer.

¹³ Zufsa alfaga, kaŋ a tooru fuwo go kwaara jine, kande yeejiyaŋ da tuuri boosiyaŋ kwaara meyo do. A goono ga miila nga ma sargay te, nga nda jama.

¹⁴Men när apostlarna, Barnabas och Paulus, fingo höra detta, revo de sönder sina kläder och sprungo ut bland folket och ropade

¹⁴ Amma waato kaŋ diyey, ngey Barnaba da Bulos, maa woodin baaru, i na ngey kwaayey tooru-tooru. I zuru ka koy jama do, ka ngey jindey sambu

¹⁵och sade: »I män, vad är det I gören? Också vi äro människor, av samma natur som I, och vi förkunna för eder evangelium, att I måsten omvända eder från dessa fåfängliga avgudar till den levande Guden, 'som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är'.

¹⁵ ka ne: «Ya alborey, ifo se no araŋ goono ga woone te? Zama iri mo boroyaŋ no da takayaŋ sanda araŋ cine. Iri kaa ka kande araŋ se Baaru Hanno, hal araŋ ma bare ka fay da hari yaamey din. Wa kaa Irikoy fundikoono do, nga kaŋ na beene da ganda te, da teeko, da hay kulu kaŋ yaŋ go i ra.

¹⁶Han har under framfarna släktens tider tillstatt alla hedningar att gå sina egna vägar.

¹⁶ Zamaney kaŋ yaŋ bisa ra, Irikoy na ndunnya dumey naŋ i ma dira ngey fondey ra.

¹⁷Dock har han icke låtit sig vara utan vittnesbörd, ty han har bevisat eder välgärningar, i det han har givit eder regn och fruktbara tider från himmelen och så vederkvickt edra hjärtan med mat och glädje.»

¹⁷ Amma a mana nga boŋ naŋ seeda si, mate kaŋ a goono ga gomni te, k'araŋ no beene hari da kunji alwaati, k'araŋ kungandi, k'araŋ biney toonandi da farhã.»

¹⁸Genom sådana ord stillade de med knapp nöd folket, så att man icke offrade åt dem.

¹⁸ Kala nda cat, da sanni woodin yaŋ no i du ka hin jama hal i ma si sargayey din te ngey se.

¹⁹Men några judar kommo dit från Antiokia och Ikonium. Dessa drogo folket över på sin sida och stenade Paulus och släpade honom ut ur staden, i tanke att han var död.

¹⁹ Amma Yahudancey kaa noodin kaŋ yaŋ fun Antiyos da Ikoniya. Waato kaŋ i hin jama, i na Bulos catu da tondiyaŋ, k'a kurru ka kond'a kwaara banda. I ho hal a bu no.

²⁰Men sedan lärjungarna hade samlat sig omkring honom, reste han sig upp och gick in i staden. Dagen därefter begav han sig med Barnabas åstad därifrån till Derbe.

²⁰ Amma waato kaŋ talibey kay a windanta, a tun. A furo kwaara ra _i banda|_. A wane suba, nga nda Barnaba fatta ka koy Darba kwaara.

²¹Och de förkunnade evangelium i den staden och vunno ganska många lärjungar. Sedan vände de tillbaka till Lystra och Ikonium och Antiokia

²¹ Waato kaŋ i na Baaru Hanna waazu kwaara din ra, hal i du ganako boobo, i ye Listra da Ikoniya da Antiyos,

²²och styrkte lärjungarnas själar, i det de förmanade dem att stå fasta i tron och sade dem, att det är genom mycken bedrövelse som vi måste ingå i Guds rike.

²² ka talibey no bine-gaabi, k'i yaamar ka ne i ma mo ye cimi fondo wo gaa. I ma bay mo kaŋ a ga tilas iri ma taabi boobo haŋ hal iri ga furo Irikoy koytara ra.

²³Därefter utvalde de åt dem »äldste» för var särskild församling och anbefallde dem efter bön och fastor åt Herren, som de nu trodde på.

²³ Waato kaŋ i na arkusuyaŋ daŋ i se Almasihu marga fo kulu ra, i te adduwa nda mehaw* mo, gaa no i n'i talfi Rabbi kaŋ i cimandi din gaa.

²⁴Sedan färdades de vidare genom Pisidien och kommo till Pamfylien.

²⁴ I bisa Bisidiya ka kaa Bamfiliya.

²⁵Där förkunnade de ordet i Perge och foro sedan ned till Attalia.

²⁵ Waato kaŋ i na sanno ci Bargata ra mo, i zulli ka kaa Ataliya.

²⁶Därifrån avseglade de till Antiokia, samma ort varifrån de hade blivit utsända, sedan man hade anbefallt dem åt Guds nåd, för det verk som de nu hade fullbordat.

²⁶ Noodin no i furo hi ka kaa hala Antiyos, nango kaŋ i n'i talfi Irikoy gomno gaa, goyo kaŋ i toonandi din se.

²⁷Och när de hade kommit dit, kallade de tillhopa församlingen och omtalade för dem huru stora ting Gud hade gjort med dem, och huru han för hedningarna hade öppnat en dörr till tro.

²⁷ Waato kaŋ i kaa, i na Almasihu marga margu. Gaa no i na hay kulu kaŋ Irikoy te ngey do dede, da mate kaŋ a na cimbeeri* meyo fiti dumi cindey se.

²⁸Sedan vistades de där hos lärjungarna en ganska lång tid.

²⁸ I goro jirbi boobo talibey banda noodin.