1Så kommo då konungen och Haman till gästabudet hos drottning Ester.
1 Kala bonkoono da Haman koy bato do bonkoono wando Esta do.
2Och när vinet dracks, sade konungen till Ester, också nu på andra dagen: »Vad är din bön, drottning Ester? Den vare dig beviljad. Och vad är din begäran? Gällde den ock hälften av riket, så skall den uppfyllas.»
2 Zaari hinkanta, waato kaŋ i to duvan haŋyaŋo waate, bonkoono ye ka ne Esta se: «Ya ay wande Esta, ifo no ni ŋwaarayyaŋo? I ga yadda nd'a ni se. Ifo no ga ti ni ceeciyaŋo mo? I g'a te ni se, baa mayra jare no.»
3Drottning Ester svarade och sade: »Om jag har funnit nåd för dina ögon, o konung, och det så täckes konungen, så blive mitt liv mig skänkt på min bön, och mitt folks på min begäran.
3 Gaa no bonkoono wande Esta tu ka ne: «D'ay du gaakuri ni jine, ya ay bonkoono, d'a kaan bonkoono se mo, ni m'ay no ay fundo ay ŋwaara boŋ, ay dumo fundo mo ay ceeciyaŋo boŋ.
4Ty vi äro sålda, jag och mitt folk, till att utrotas, dräpas och förgöras. Om vi allenast hade blivit sålda till trälar och trälinnor, så skulle jag hava tegat; ty den olyckan vore icke sådan, att vi borde besvära konungen därmed.»
4 Zama i n'iri neera no, in d'ay dumo, zama i m'iri halaci, i m'iri wi, iri ma ban mo. Amma d'a ga ciya i ma ne i n'iri neera iri ma ciya bannyayaŋ da koŋŋoyaŋ, doŋ ay ga dangay. Amma day ibara si hin ka bonkoono mursay bana.»
5Då svarade konung Ahasveros och sade till drottning Ester: »Vem är den, och var är den, som har fördristat sig att så göra?»
5 Bonkoono Zerses binde salaŋ nga wando Esta se ka ne: «May no bora? Man n'a go mo, bora kaŋ ga ta ka woodin teeyaŋ miila, baa nga bina ra?»
6Ester sade: »En hätsk och illvillig man är det: den onde Haman där.» Då blev Haman förskräckt för konungen och drottningen.
6 Esta mo ne: «Ibare no, da wanga mo, nga ga ti boro laalo wo Haman!» Waato din no Haman humburu bonkoono da nga wando jine.
7Och konungen stod upp i vrede och lämnade gästabudet och gick ut i palatsets trädgård; men Haman trädde fram för att bedja drottning Ester om sitt liv, ty han såg, att konungen hade beslutit hans ofärd.
7 Kala bonkoono tun da futay duvan haŋyaŋo do ka koy faada tuuri boosi kalo do. Haman mo tun ka kay zama nga ma nga fundo ŋwaarayyaŋ te bonkoono wande Esta gaa, zama a di kaŋ bonkoono goono ga ilaalo soola nga bina ra.
8När konungen därefter kom tillbaka till gästabudssalen från palatsets trädgård, hade Haman sjunkit ned mot den soffa, där Ester satt; då sade konungen: »Vill han ock öva våld mot drottningen, härinne i min närvaro?» Knappt hade detta ord gått över konungens läppar, förrän man höljde över Hamans ansikte.
8 Waato din gaa bonkoono kaa ka fun faada tuuri boosi kalo do ka furo fuwo ra. Kala Haman go, a kaŋ daaro meyo gaa, nangu kaŋ bonkoono wande Esta go. Kala bonkoono ne: «A ga ba k'ay wande kaynandi ay jine fuwo ra nooya?» Sanno to ka fatta bonkoono meyo ra ya-cine day, kal i na Haman moyduma bangum.
9Och Harebona, en av hovmännen hos konungen, sade: »Vid Hamans hus står redan en påle, femtio alnar hög, som Haman låtit resa upp för Mordokai, vilkens ord en gång var konungen till sådant gagn.» Då sade konungen: »Hängen upp honom på den.»
9 Alwaato din no Harbona, mantawey ra afo, kaŋ go bonkoono jine ne: «Bundu fo neeya, kambe kar waygu kuuyaŋ wane, kaŋ Haman soola Mordekay se, nga kaŋ na gomni te bonkoono se. Bundo go Haman kwaara.» Bonkoono ne i ma Haman sarku bundo din gaa.
10Så hängde de upp Haman på den påle, som han hade låtit sätta upp för Mordokai. Sedan lade sig konungens vrede.
10 Yaadin cine no i na Haman sarku nd'a bundo kaŋ a soola Mordekay se din gaa. Woodin banda no bonkoono futa zumbu.