1Därefter sade HERREN till Mose: »Gå till Farao; ty jag har tillslutit hans och hans tjänares hjärtan, för att jag skulle göra dessa mina tecken mitt ibland dem,
1 Rabbi ne Musa se koyne: «Ma furo Firawna do, zama ay n'a bina d'a bannyey waney mo sandandi, zama ay m'ay alaama woone yaŋ cabe i game ra.
2och för att du sedan skulle kunna förtälja för din son och din sonson vilka stora gärningar jag har utfört bland egyptierna, och vilka tecken jag har gjort bland dem, så att I förnimmen att jag är HERREN.»
2 Zama mo ni m'ay baaru ci ni ize nda ni izo izey hangey ra. Hariyaŋ kaŋ ay te Misira boŋ, da alaamey kaŋ yaŋ ay te ni do, zama mo araŋ ma woone bay: kaŋ ay no ga ti Rabbi.»
3Då gingo Mose och Aron till Farao och sade till honom: »Så säger HERREN, hebréernas Gud: Huru länge vill du vara motsträvig och icke ödmjuka dig inför mig? Släpp mitt folk, så att de kunna hålla gudstjänst åt mig.
3 Musa nda Haruna binde furo Firawna do. I ne a se: «Yaa no Rabbi, Ibraniyancey Irikoyo ci: Waati fo no ni ga yadda ka ni boŋ kaynandi ay jine? M'ay borey taŋ zama i ma may ay se.
4Ty om du icke vill släppa mitt folk, se, då skall jag i morgon låta gräshoppor komma över ditt land.
4 Da ni wangu ka yadda k'ay borey taŋ mo, a go, suba ay ga kande dooyaŋ ni laabo ra.
5Och de skola övertäcka marken så att man icke kan se marken; och de skola äta upp återstoden av den kvarleva som har blivit över åt eder efter haglet, och de skola aväta alla edra träd, som växa på marken.
5 I ga laabo me-d'a-me kulu daabu, kala boro si hin ka di ganda laabo. I ga dumari izey kulu kaŋ cindi ŋwa, sanda haŋ kaŋ mongo gariyo se kaŋ ga funa araŋ se hala hõ. I ga tuuri kaŋ cindi araŋ se saajo ra kulu ŋwa.
6Och dina hus skola bliva uppfyllda av dem, så ock alla dina tjänares hus och alla egyptiers hus, så att dina fäder och dina faders fäder icke hava sett något sådant, från den dag de blevo till på jorden ända till denna dag.» Och han vände sig om och gick ut ifrån Farao.
6 Ni windo da ni bannyey windey da Misirancey windey kulu mo ga to da do, haŋ kaŋ ni baabey da ni kaayey mana di baa ce fo, za han kaŋ hane i goro ndunnya ra hala ka kaa sohõ.» Kala Musa bare ka fun Firawna do.
7Men Faraos tjänare sade till honom: »Huru länge skall denne vara oss till förfång? Släpp männen, så att de kunna hålla gudstjänst åt HERREN, sin Gud. Inser du icke ännu att Egypten bliver fördärvat?»
7 Firawna bannyey binde ne a se: «Waatifo no boro wo ga ciya hirrimi iri se? I ma borey wo naŋ i ma fatta, zama i ma may Rabbi ngey Irikoyo se. Hala sohõ nin wo, ni mana bay kaŋ Misira laabo halaci bo?»
8Då hämtade man Mose och Aron tillbaka till Farao. Och han sade till dem: »I mån gå åstad och hålla gudstjänst åt HERREN, eder Gud. Men vilka äro nu de som skola gå?»
8 I ye ka kande Musa nda Haruna Firawna do. A ne i se mo: «Wa koy ka may Rabbi araŋ Irikoyo se. Amma may da may no ga koy?»
9Mose svarade: »Vi vilja gå både unga och gamla; vi vilja gå med söner och döttrar, med får och fäkreatur; ty en HERRENS högtid skola vi hålla.»
9 Musa ne: «Iri zankey da arkusey no ga koy. Iri ize alborey da wayborey d'iri kurey, haw da feeji, iri ga kond'ey, zama Rabbi se sududuyaŋ batu go iri boŋ.»
10Då sade han till dem: »Må HERREN: vara med eder lika visst som jag släpper eder med edra kvinnor och barn! Där ser man att I haven ont i sinnet!
10 Firawna ne a se: «Rabbi ma goro araŋ banda, amma mate no ay ga te k'araŋ d'araŋ zankey taŋ? Wa te laakal, zama laala no araŋ go ga miila.
11Nej; I män mån gå åstad och hålla gudstjänst åt HERREN; det var ju detta som I begärden.» Och man drev dem ut ifrån Farao.
11 Manti yaadin no bo! Araŋ wo, kaŋ yaŋ ga ti alborey, wa koy araŋ hinne ka may Rabbi se, zama wo kaŋ araŋ ga ba nooya.» I n'i gaaray ka kaa Firawna jine.
12Och HERREN sade till Mose: »Räck ut din hand över Egyptens land, så att gräshoppor komma över Egyptens land och äta upp alla örter i landet, allt vad haglet har lämnat kvar.»
12 Rabbi ne Musa se koyne: «Ni kamba salle laabo boŋ zama do ma furo Misira laabo ra, i ma laabo kobto kulu ŋwa, danga haŋ kaŋ gariyo naŋ nooya.»
13Då räckte Mose ut sin stav över Egyptens land, och HERREN lät en östanvind blåsa över landet hela den dagen och hela natten; och när det blev morgon, förde östanvinden gräshopporna fram med sig.
13 Musa binde na nga goobo salle Misira laabo boŋ. Kala Rabbi kande wayna funay hawo laabo boŋ zaaro da cino din kulu. Saaya kaŋ mo bo, wayna funay hawo kande do.
14Och gräshopporna kommo över hela Egyptens land och slogo i stor mängd ned över hela Egyptens område; en sådan myckenhet av gräshoppor hade aldrig tillförne kommit och skall icke heller hädanefter komma.
14 Dwa kaa ka zumbu Misira laabo kulu ra ka Misira laabo daabu hal a hirrey kulu me, i ga futu mo gumo. Za doŋ do mana bay ka te yaadin cine, i dumi si ye ka te mo koyne.
15De övertäckte hela marken, så att marken blev mörk; och de åto upp alla örter i landet och all frukt på träden, allt som haglet hade lämnat kvar; intet grönt blev kvar på träden eller på markens örter i hela Egyptens land.
15 Zama i na laabo kulu daabu, hala laabo kulu te kubay. I na laabo kobto kulu ŋwa, da tuuri-nyaŋey izey kaŋ yaŋ gariyo naŋ. Hay fo kulu mana cindi sanda kobto tayo, za tuuri-nyaŋey gaa kala a ma koy farey ra subu, Misira laabo kulu ra.
16Då kallade Farao med hast Mose och Aron till sig och sade: »Jag har syndat mot HERREN, eder Gud, och mot eder.
16 Saaya din Firawna na Musa nda Haruna ce da cahãyaŋ. A ne: «Ay na zunubi te Rabbi araŋ Irikoyo jine, d'araŋ jine mo.
17Men förlåt nu min synd denna enda gång; och bedjen till HERREN, eder Gud, att han avvänder allenast denna dödsplåga ifrån mig.»
17 Sohõ binde, ay ga ni ŋwaaray, m'ay zunubi woone yaafa ay se sorro follonko hinne. Wa Rabbi araŋ Irikoyo ŋwaaray ay se a ma buuyaŋ woone hinne ganandi ay se.»
18Då gick han ut ifrån Farao och bad till HERREN.
18 Musa fatta Firawna do ka Rabbi ŋwaaray koyne.
19Och HERREN vände om vinden och lät en mycket stark västanvind komma; denna fattade i gräshopporna och kastade dem i Röda havet, så att icke en enda gräshoppa blev kvar inom Egyptens hela område.
19 Kala Rabbi na haw gaabikoono bare a ma ye wayna funay haray koyne. A na doy ku ka gusam Teeku Cira ra. Baa do ize folloŋ mana cindi Misira laabo kulu me-a-me ra.
20Men HERREN förstockade Faraos hjärta, så att han icke släppte Israels barn.
20 Amma Rabbi na Firawna bina sandandi, a mana Israyla izey taŋ mo.
21Därefter sade HERREN till Mose: »Räck din hand upp mot himmelen, så skall över Egyptens land komma ett sådant mörker, att man kan taga på det.»
21 Rabbi ne Musa se koyne: «Ni kamba sambu beene zama kubay ma te Misira laabo kulu ra, kubay kaŋ boro ga hin ka ham.»
22Då räckte Mose sin hand upp mot himmelen, och ett tjockt mörker kom över hela Egyptens land i tre dagar.
22 Musa binde na nga kamba salle beene. Kubay te mo, ibi tik! Misira laabo kulu ra, kala jirbi hinza.
23Ingen kunde se den andre, och ingen kunde röra sig från sin plats i tre dagar. Men alla Israels barn hade ljust där de bodde.
23 I si di care, a si no mo boro kaŋ tun nga gurbo ra jirbi hinza din ra. Amma Israyla izey kulu gonda kaari ngey nangorayey ra.
24Då kallade Farao Mose till sig och sade: »Gån åstad och hållen gudstjänst åt HERREN; låten allenast edra får och fäkreatur bliva kvar. Också edra kvinnor och barn må gå med eder.»
24 Firawna na Musa ce ka ne: «Wa koy ka may Rabbi se. Kala day i ma fay d'araŋ haw kurey da feeji kurey neewo. Araŋ zankey wo ma koy araŋ banda.»
25Men Mose sade: »Du måste ock låta oss få slaktoffer och brännoffer att offra åt HERREN, vår Gud.
25 Musa ne: «Ni g'iri no mo haŋ kaŋ iri ga may d'a, da nooyaŋ hari tonyaŋ se iri kambe ra, zama iri ma sargay te Rabbi iri Irikoyo se.
26Också vår boskap måste gå med oss, och icke en klöv får bliva kvar; ty därav måste vi taga det varmed vi skola hålla gudstjänst åt HERREN, vår Gud. Och förrän vi komma dit, veta vi själva icke vad vi böra offra åt HERREN.»
26 Iri almaney mo ga koy iri banda. Baa ce camse fo, iri s'a naŋ banda, zama i ra no iri ga kaa ka may d'a Rabbi iri Irikoyo se. Iri si bay mo haŋ kaŋ no iri ga may d'a Rabbi se kala nd'iri to noodin jina.»
27Men HERREN förstockade Faraos hjärta, så att han icke ville släppa dem.
27 Amma Rabbi na Firawna bina sandandi, a mana i taŋ mo.
28Och Farao sade till honom: »Gå bort ifrån mig, och tag dig till vara för att ännu en gång komma inför mitt ansikte; ty på den dag du kommer inför mitt ansikte skall du dö.»
28 Firawna ne a se koyne: «Koy, gana noodin! Ma te laakal mo da ni boŋ. Ma si ye k'ay moyduma guna koyne, zama zaaro kaŋ ni g'ay moyduma guna koyne, kulu ni ga bu.»
29Mose svarade: »Du har talat rätt; jag skall icke vidare komma inför ditt ansikte.»
29 Musa ne: «Ni sanno kaŋ ni ci ay se boori. Ay si ye ka ni moyduma guna koyne.»