1Och HERREN sade till Mose: »Upp, drag åstad härifrån med folket som du har fört upp ur Egyptens land, och begiv dig till det land som jag med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob, i det jag sade: 'Åt din säd skall jag giva det.'
1 Rabbi ne Musa se koyne: «Tun ne, nin da jama kaŋ ni fun d'a Misira laabu. Araŋ ma dira ka koy laabo kaŋ ay ze d'a Ibrahim da Isaka nda Yakuba se din ra, kaŋ ay ne: ‹Ay g'a no ni banda se.›
2Jag skall sända en ängel framför dig och förjaga kananéerna, amoréerna, hetiterna, perisséerna, hivéerna och jebuséerna,
2 Ay ga malayka donton ni jine. Ay ga Kanaanancey, da Amorancey, da Hittancey, da Perizancey, da Hibancey, da Yebusancey gaaray.
3för att du må komma till ett land som flyter av mjölk och honung. Ty eftersom du är ett hårdnackat folk, vill jag icke själv draga upp med dig; jag kunde då förgöra dig under vägen.»
3 Ma koy laabo kaŋ ga wa nda yu bambari din ra. Zama ay wo, ay si dira ni banda, zama ni ya dumi hanga sando no, zama ay ma si ni ŋwa ka ban fonda boŋ.»
4När folket hörde detta stränga tal, blevo de sorgsna, och ingen tog sina smycken på sig.
4 Saaya kaŋ borey maa baaru laala din, i biney sara. Boro kulu mana nga taalam jinay daŋ.
5Och HERREN sade till Mose: »Säg till Israels barn: I ären ett hårdnackat folk. Om jag allenast ett ögonblick droge med dig, skulle jag förgöra dig. Men lägg nu av dig dina smycken, så vill jag se till, vad jag skall göra med dig.»
5 Zama Rabbi ne Musa se: «Ma ne Israyla izey se: Araŋ ya dumi hanga sandoyaŋ no. D'ay furo araŋ bindo ra baa mo-ka-miyaŋ fo, kal ay ma ni ŋwa ka ban. Sohõ binde, kala ni ma taalam jinay kulu kaa ni gaahamo gaa, hal ay ma bay haŋ kaŋ no ay ga te ni se.»
6Så togo då Israels barn av sig sina smycken och voro utan dem allt ifrån vistelsen vid Horebs berg.
6 Za Horeb tondo do Israyla izey na ngey taalam jinayey kaa.
7Men Mose hade för sed att taga tältet och slå upp det ett stycke utanför lägret; och han kallade det »uppenbarelsetältet». Och var och en som ville rådfråga HERREN måste gå ut till uppenbarelsetältet utanför lägret.
7 Musa binde ga hukumo sambu k'a sinji gata banda, gata se nangu mooro. A ga ne a se kubayyaŋ hukumo. A ciya binde, boro kulu kaŋ ga Rabbi ceeci ga fatta ka koy kubayyaŋ hukumo kaŋ go gata banda do.
8Och så ofta Mose gick ut till tältet, stod allt folket upp, och var och en ställde sig vid ingången till sitt tält och skådade efter Mose, till dess han hade kommit in i tältet.
8 Waati kaŋ Musa ga fatta ka koy hukumo do mo, borey kulu ga tun ka kay, boro kulu nga kuuru-fuwo me gaa, ka Musa koyyaŋo guna hal a ma furo hukumo ra.
9Och så ofta Mose kom in i tältet, steg molnstoden ned och blev stående vid ingången till tältet; och han talade med Mose.
9 A ga ciya mo, da Musa furo hukumo ra, buru sari himando ga zumbu ka kaa hukumo me gaa, Rabbi mo ga salaŋ da Musa.
10Och allt folket såg molnstoden stå vid ingången till tältet; då föll allt folket ned och tillbad, var och en vid ingången till sitt tält.
10 Borey kulu mo, d'i di buro goono ga kay hukumo me gaa, i kulu ga tun ka kay. I ma sombu, boro kulu nga kuuru-fuwo me gaa.
11Och HERREN talade med Mose ansikte mot ansikte, såsom när den ena människan talar med den andra. Sedan vände Mose tillbaka till lägret; men hans tjänare Josua, Nuns son, en ung man, lämnade icke tältet.
11 Rabbi mo ga salaŋ da Musa me-da-me danga mate kaŋ boro ga salaŋ da nga coro. Waato din gaa Musa ga ye ka kaa gata ra, amma a saajawkwa, arwaso Yasuwa Nun izo si ce dagu hukumo ra.
12Och Mose sade till HERREN: »Väl säger du till mig: 'För detta folk ditupp'; men du har icke låtit mig veta vem du vill sända med mig Du har dock sagt: 'Jag känner dig vid namn, och du har funnit nåd för mina ögon.'
12 Musa mo ne Rabbi se: «Guna, nin kaŋ goono ga ne ay se: ‹Ni ma jama wo zijandi,› amma ni mana ay bayrandi nda bora kaŋ ni ga donton ay banda. Kulu nda yaadin ni ne: ‹Ay ga ni bay da ni maa, ni du gaakuri ay do mo.›
13Om jag alltså har funnit nåd för dina ögon, så låt mig se dina vägar och lära känna dig; jag vill ju finna nåd för dina ögon. Och se därtill, att detta folk är ditt folk.»
13 Sohõ binde, ay ga ni ŋwaaray, d'ay du gaakuri ni do, m'ay cabe ni fondey, zama ay ma ni bay, zama ay ma du gaakuri ni do mo. Ma fongu mo kaŋ dumi woone ya ni jama no.»
14Han sade: »Skall jag då själv gå med och föra dig till ro?»
14 Rabbi ne: «Ay bumbo no ga koy ni banda, ay ga ni no fulanzamay mo.»
15Han svarade honom: »Om du icke själv vill gå med, så låt oss alls icke draga upp härifrån.
15 Musa ne a se: «Da ni bumbo si koy ay banda, ma si iri tunandi neewo.
16Ty varigenom skall man kunna veta att jag och ditt folk hava funnit nåd för dina ögon, om icke därigenom att du går med oss, så att vi, jag och ditt folk, utmärkas framför alla andra folk på jorden?»
16 Zama ifo gaa no i ga bay hal ay du gaakuri ni do, in da ni jama? Manti zama ni go ga dira iri banda, wala? Yaadin gaa no i g'iri fayanka, in da ni jama, k'iri fay waani da dumey kulu kaŋ yaŋ go ndunnya fando boŋ.»
17HERREN svarade Mose: »Vad du nu har begärt skall jag ock göra; ty du har funnit nåd för mina ögon, och jag känner dig vid namn.»
17 Rabbi ne Musa se koyne: «Sohõ, wo kaŋ ni ŋwaaray din, ay g'a te, zama ni du gaakuri ay do. Ay na ni bay mo da ni maa.»
18Då sade han: »Låt mig alltså se din härlighet.»
18 Musa ne: «Ay ga ni ŋwaaray, m'ay cabe ni darza.»
19Han svarade: »Jag skall låta all min skönhet gå förbi dig där du står, och jag skall utropa namnet 'HERREN' inför dig; jag skall vara nådig mot den jag vill vara nådig emot, och skall förbarma mig över den jag vill förbarma mig över.
19 A tu ka ne: «Ay ga naŋ ay booriyaŋo kulu ma bisa ni jine. Ay maa kaŋ ti Rabbi, ay g'a fe ni jine. Ay ga gomni te boro kaŋ se ay ga gomni, ay ga bakar mo boro kaŋ se ay ga bakar.»
20Ytterligare sade han: »Mitt ansikte kan du dock icke få se, ty ingen människa kan se mig och leva.»
20 Rabbi ne mo: «Ni si hin ka di ay moyduma, zama boro si di ay ka funa.»
21Därefter sade HERREN: »Se, här är en plats nära intill mig; ställ dig där på klippan.
21 Rabbi ne koyne: «Guna, nangu fo neeya ay jarga, ni ga kay tondo wo boŋ.
22När nu min härlighet går förbi, skall jag låta dig stå där i en klyfta på berget, och jag skall övertäcka dig med min hand, till dess jag har gått förbi.
22 A ga ciya mo, saaya kaŋ ay darza ga bisa, ay ga ni daŋ tondo kortimi ra. Ay ga ni daabu nd'ay kamba hal ay ma bisa.
23Sedan skall jag taga bort min hand, och då skall du få se mig på ryggen; men mitt ansikte kan ingen se.»
23 Gaa no ay g'ay kamba kaa ni gaa. Ni ga di ay banda, amma ay moyduma, boro si di a.»