¹Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

¹ Rabbi sanno ye ka kaa ay do koyne ka ne:

²Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Israels berg och profetera mot dem

² Boro izo, ma ni moyduma ye Israyla tondi kuukey do haray, ka annabitaray te ka gaaba nda tondey.

³och säg: I Israels berg, hören Herrens, HERRENS ord: Så säger Herren, HERREN till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna: Se, jag skall låta svärd komma över eder och förstöra edra offerhöjder.

³ Ma ne: Ya araŋ, Israyla tondi kuukey, wa maa Rabbi, Koy Beero sanno! Ya-cine no Rabbi, Koy Beero go ga ci tondi kuukey, da tudey, da tudey game batamey, da goorey se, a ne: Wa guna, ay no, ay bumbo ga takuba candi ka kande araŋ gaa, ay g'araŋ tudey boŋ sududuyaŋ nangey halaci mo.

⁴Och edra altaren skola varda förödda och edra solstoder sönderkrossade, och dem av eder, som bliva slagna, skall jag låta bliva kastade inför edra eländiga avgudar.

⁴ Araŋ sargay* feemey ga ciya kurmuyaŋ, i g'araŋ wayna himandey bagu-bagu, ay m'araŋ borey kaŋ i wi soote ganda araŋ toorey jine.

⁵Och jag skall låta Israels barns döda kroppar ligga där inför deras eländiga avgudar, och jag skall förströ edra ben runt omkring edra altaren.

⁵ Ay ga Israyla ize buukoy sasare ngey toorey jine, ay g'araŋ biriyey say-say nangu kulu araŋ sargay feemey do haray.

⁶Var I än ären bosatta skola städerna bliva öde och offerhöjderna ödelagda, så att edra altaren stå öde och förödda, och edra eländiga avgudar bliva sönderslagna och få en ände, och edra solstoder bliva nedhuggna, och edra verk utplånade.

⁶ Nangu kulu kaŋ araŋ goono ga goro, galley ga ye ka ciya kurmuyaŋ. I ga fay d'i tudey boŋ sududuyaŋ nangey kurmu, zama i m'araŋ feemey ciya kurmuyaŋ, i ma goro koonu. I m'araŋ toorey bagu-bagu kal i ma ban, i m'araŋ wayno himandey beeri-beeri. Goyey kaŋ araŋ te mo, i ma tuusu parkatak.

⁷Dödsslagna män skola då falla bland eder; och I skolen förnimma att jag är HERREN.

⁷ Borey kaŋ yaŋ i wi ga soobay ka kaŋ araŋ bindi ra, araŋ ga bay mo kaŋ ay no ga ti Rabbi.

⁸Och om jag låter några leva kvar, så att somliga av eder, när I bliven förströdda i länderna, räddas undan svärdet ute bland folken,

⁸ Kulu nda yaadin, ay ga jare cindo naŋ, za kaŋ araŋ ra afooyaŋ ga du ka takuba yana ka koy dumi cindey ra, waati kaŋ cine ay n'araŋ say-say ndunnya laabey ra.

⁹så skola dessa edra räddade ute bland folken, där de äro i fångenskap, tänka på mig, när jag har krossat deras trolösa hjärtan, som veko av ifrån mig, och deras ögon, som i trolös avfällighet skådade efter deras eländiga avgudar; och de skola känna leda vid sig själva för det onda som de hava gjort med alla sina styggelser.

⁹ Araŋ ra borey kaŋ yana mo ga ye ka fongu ay gaa nangey kaŋ i kond'ey ka daŋ tamtaray dumi cindey ra. I ga fongu mate kaŋ cine ay bina ceeri ngey gaa, i biney kaŋ ga ba zina sabbay se, mate kaŋ i biney fay d'ay d'a. I moy mo koyne, mate kaŋ i doona ka zina boobo te d'ey, sanda i toorey ganayaŋey nooya. I ga ngey boŋ fanta, waati kaŋ i ga laala kaŋ i te ngey fanta harey kulu ra din guna.

¹⁰Och de skola förnimma att jag är HERREN. Det är icke ett tomt ord att jag skall låta denna olycka komma över dem.

¹⁰ Gaa no i ga bay kaŋ ay no ga ti Rabbi. Manti haw ra no ay salaŋ kaŋ ay ne ay ga masiiba din kulu te i se bo.

¹¹Så säger Herren, HERREN: Slå dina händer tillsammans, och stampa med dina fötter, och ropa ack och ve över alla de onda styggelserna i Israels hus, ty genom svärd, hunger och pest måste de falla.

¹¹ Yaa no Rabbi, Koy Beero ci: Kar ni kamba, ni ca kar ganda ka ne: Kaari Israyla dumo fanta hari laaley kulu sabbay se! Zama takuba da haray da balaaw g'i zeeri.

¹²Den som är långt borta skall dö av pest, och den som är nära skall falla för svärd, och den som bliver kvar och varder bevarad skall dö av hunger; så skall jag uttömma min vrede på dem.

¹² Nangu mooray waney, balaaw g'i wi, nangu maanay waney mo, takuba g'i wi. Ngey kaŋ cindi kaŋ wongo daŋ game mo, haray g'i wi. Yaadin cine no ay g'ay futa goyo ban d'a i boŋ.

¹³Och I skolen förnimma att jag är HERREN, när deras slagna män ligga där mitt ibland sina eländiga avgudar, runt omkring sina altaren, på alla höga kullar, på alla bergstoppar, under alla gröna träd och under alla lummiga terebinter, varhelst de hava låtit en välbehaglig lukt uppstiga till alla sina oländiga avgudar.

¹³ Araŋ ga bay kaŋ ay no ga ti Rabbi, waati kaŋ cine borey kaŋ yaŋ i wi go ngey toorey game ra ga ngey feemey windi tudu kuuku kulu boŋ, da tondey kulu yollo gaa, da tuuri kaŋ gonda bi kulu cire, da shen* nya beeri kulu cire mo. Sanda, nangey kulu kaŋ ra i na haŋ kaŋ haw ga kaan salle ngey toorey kulu se nooya.

¹⁴Och jag skall uträcka min hand mot dem och göra landet mer öde och tomt än öknen vid Dibla, var de än äro bosatta; och de skola förnimma att jag är HERREN.

¹⁴ Ay ga kambe sambu i gaa, ya laabo ciya koonu nda kurmu, kal a ma bisa Dibla haray saajo gaa, nangu kulu kaŋ i go da goray. I ga bay mo kaŋ ay no ga ti Rabbi.