1Vad jag vill säga är detta: Så länge arvingen är barn, finnes ingen skillnad mellan honom och en träl, fastän han är herre över alla ägodelarna;
1 Amma ay ga ne araŋ se: alwaati kulu kaŋ tubukwa go zanka, hay kulu man'a fay da bannya, baa kaŋ nga no ga ti hay kulu koyo.
2ty han står under förmyndare och förvaltare, intill den tid som fadern har bestämt.
2 Amma a go yaarikwa da jine funa kambe ra hala hano kaŋ hane baabo kosu a se.
3Sammalunda höllos ock vi, när vi voro barn, i träldom under världens »makter».
3 Yaadin no iri mo. Waato kaŋ iri go zankayaŋ, iri go tamtaray ra ndunnya hayey se.
4Men när tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen,
4 Amma kaŋ alwaato to, Irikoy na nga Izo donton. Wayboro no k'a hay. A hay mo asariya fonda ra,
5för att han skulle friköpa dem som stodo under lagen, så att vi skulle få söners rätt.
5 hal a ma du ka borey kaŋ go asariya fonda ra fansa, hal iri ma du izetaray daŋyaŋ do ka ciya Irikoy izeyaŋ.
6Och eftersom I nu ären söner, har han sänt i våra hjärtan sin Sons Ande, som ropar: »Abba! Fader!»
6 Za kaŋ araŋ ya izeyaŋ no, Irikoy na Biya _Hanno|_ donton araŋ biney ra kaŋ ga hẽ ka ne: «Baaba, ay Baaba!» Biya _Hanna|_ din, Irikoy Izo do no a fun.
7Så är du nu icke mer träl, utan son; och är du son, så är du ock arvinge, insatt därtill av Gud.
7 Yaadin gaa ni ya manti bannya no koyne, amma ni ya ize no. Za kaŋ ni ya ize no, ni ya tubuko mo no Irikoy do.
8Förut, innan I ännu känden Gud, voren I trälar under gudar som till sitt väsende icke voro gudar.
8 Waato din kaŋ araŋ mana Irikoy bay, araŋ goro tamtaray ra toorey se kaŋ yaŋ manti irikoyyaŋ no da cimi.
9Men nu, sedan I haven lärt känna Gud och, vad mer är, haven blivit kända av Gud, huru kunnen I nu vända tillbaka till de svaga och arma »makter», under vilka I åter på nytt viljen bliva trälar?
9 Amma sohõ kaŋ araŋ ga Irikoy bay, wala a ga bisa ay ma ne Irikoy g'araŋ bay, mate no araŋ ga te ka bare ka ye ndunnya hayey do kaŋ gazanteyaŋ no, yaamoyaŋ mo no? Mate no araŋ ga te ka miila araŋ ma ye hayey din tamtara ra?
10I akten ju på dagar och på månader och på särskilda tider och år. --
10 Araŋ ga jirbey, da handey, da alwaatey, da jiirey lasaabu!
11Jag är bekymrad för eder och fruktar att jag till äventyrs har arbetat förgäves för eder.
11 Ay goono ga humburu araŋ se a ma si koy te goyo kaŋ ay te araŋ game ra ma ciya yaamo!
12Jag beder eder, mina bröder: Bliven såsom jag är, eftersom jag har blivit såsom I voren. I haven icke gjort mig något för när.
12 Ay nya-izey, ay g'araŋ ŋwaaray, araŋ ma bara danga ay cine, zama ay mo goro danga araŋ cine. Araŋ mana taali kulu te ay se.
13I veten ju att det var på grund av kroppslig svaghet som jag första gången kom att förkunna evangelium för eder.
13 Araŋ ga bay mo kaŋ ay jante no. Woodin sabbay se no ay na Baaru Hanna waazu araŋ se za sintina.
14Och fastän mitt kroppsliga tillstånd då väl hade kunnat innebära en frestelse för eder, så sågen I det ändå icke med ringaktning eller leda, utan togen emot mig såsom en Guds ängel, ja, såsom Kristus Jesus själv.
14 Amma baa kaŋ ay janta ciya siyaŋ hari araŋ se, araŋ mana dond'ay ka wangu ay. Amma danga Irikoy malayka cine no araŋ n'ay ta, danga Almasihu Yesu cine.
15När hör man eder nu prisa eder saliga? Det vittnesbördet kan jag nämligen giva eder, att I då, om så hade varit möjligt, skullen hava rivit ut edra ögon och givit dem åt mig.
15 Man gaa albarka din kaŋ go araŋ se doŋ? Zama ay goono g'araŋ seeda, d'a hin ka te, doŋ araŋ n'araŋ moy dagu k'ay no nd'ey.
16Så har jag då blivit eder ovän därigenom att jag säger eder sanningen!
16 Yaadin gaa, sohõ ay ciya araŋ ibare zama ay goono ga cimi ci araŋ se, wala?
17Man söker med iver att vinna eder för sig, men icke med en god iver; nej, del vilja avspärra eder från andra, för att I med så mycket större iver skolen hålla eder till dem.
17 Borey din kaŋ goono g'araŋ ceeci nda anniya sinda miila hanno bo. Amma i ga ba ngey m'araŋ kaa waani zama araŋ ma ngey ceeci nda anniya.
18Och det är nu gott att I bliven omfattade med ivrig omsorg, i en god sak, alltid, och icke allenast när jag är tillstädes hos eder,
18 Amma a ga boori boro ma bara nda anniya hari hanno ceeciyaŋ ra alwaati kulu, manti alwaati kaŋ ay go araŋ do hinne.
19I mina barn, som jag nu åter med vånda måste föda till livet, intill dess att Kristus har tagit gestalt i eder.
19 Ay ize kayney, ay goono ga ye ka maa hay-zaŋay araŋ sabbay se hal Almasihu ma te ka boori araŋ ra!
20Jag skulle önska att jag just nu vore hos eder och kunde göra min röst rätt bevekande. Ty jag vet mig knappt någon råd med eder.
20 Ay ga ba ay ma ye araŋ do sohõ hal ay m'ay jinda barmay, zama ay go boŋ-haway ra araŋ sabbay se.
21Sägen mig, I som viljen stå under lagen: haven I icke hört vad lagen säger?
21 Wa ci ay se, araŋ wo kaŋ yaŋ ga ba araŋ ma ye asariya* ganayaŋ ra: araŋ mana maa haŋ kaŋ asariya ci no?
22Det är ju skrivet att Abraham fick två söner, en med sin tjänstekvinna, och en med sin fria hustru.
22 Zama i hantum ka ne kaŋ Ibrahim du ize hinka. Afa koŋŋa do no a du a, afa mo wayboro burcino do.
23Men tjänstekvinnans son är född efter köttet, då däremot den fria hustruns son är född i kraft av löftet.
23 Day koŋŋa izo, i n'a hay gaaham miila do, amma wayboro burcino izo, i n'a hay Irikoy alkawlo boŋ.
24Dessa ord hava en djupare mening; ty de båda kvinnorna beteckna två förbund. Av dessa kommer det ena från berget Sina och föder sina barn till träldom, och detta har sin förebild i Agar.
24 Hayey wo ciya misa, zama wayborey din ga hima alkawli hinka. Afa, Sinayi tondo do no a fun, wo kaŋ goono ga izeyaŋ hay tamtaray se, danga Hajaratu nooya.
25Berget Sina kallas nämligen i Arabien för Agar och svarar emot det nuvarande Jerusalem, ty detta lever med sina barn i träldom.
25 Zama Hajaratu wo, misa cine, a ga hima Sinayi tondo kaŋ go Laarabey* laabo ra. A ga ciya sanda Urusalima, sohõ wano, kaŋ nga nda nga izey go tamtaray ra.
26Men det Jerusalem som är därovan, det är fritt, och det är vår moder.
26 Amma Urusalima, beene wano, kaŋ ga ti iri nya, ya burcini no.
27Så är ju skrivet: »Jubla, du ofruktsamma, du som icke föder barn; brist ut och ropa, du som icke bliver moder, Ty den ensamma skall hava många barn, flera än den som har man.»
27 Zama i hantum ka ne: «Ya nin wayguno kaŋ mana hay, ma farhã! Nin kaŋ mana maa hay-zaŋay, ma jinde sambu ka cilili bine kaani sabbay se, zama waybora kaŋ go goboro, a izey ga baa da waybora kaŋ gonda kurnye wane.»
28Och I, mina bröder, ären löftets barn, likasom Isak var.
28 Amma araŋ wo, ay nya-izey, araŋ ya alkawli izeyaŋ no danga Isaka cine.
29Men likasom förr i tiden den son som var född efter köttet förföljde den som var född efter Anden, så är det ock nu.
29 Amma danga mate kaŋ izo kaŋ i hay gaaham miila do na izo kaŋ i hay _Irikoy|_ Biya do gurzugandi, yaadin mo no sohõ.
30Dock, vad säger skriften? »Driv ut tjänstekvinnan och hennes son; ty tjänstekvinnans son skall förvisso icke ärva med den fria hustruns son.»
30 Amma ifo no Irikoy Tira Hanna ci? A ne: «Ni ma koŋŋa da nga izo gaaray, zama koŋŋa izo si du tubu wayboro burcino izo banda.»
31Alltså, mina bröder, vi äro icke barn av en tjänstekvinna, utan av den fria hustrun.
31 Yaadin gaa, nya-izey, iri wo manti koŋŋa izeyaŋ no, amma iri ya wayboro burcino izeyaŋ no.