1På den tid då Amrafel var konung i Sinear, Arjok konung i Ellasar, Kedorlaomer konung i Elam och Tideal konung över Goim, hände sig
1 A go no, zamana kaŋ ra Amrafel gonda Sinar koytaray, Ariyoku mo, nga no ga ti Ellasar koyo, Sedorlawomer mo, nga no ga ti Elam koyo, Tidal mo, nga no ga ti Goyim koyo,
2att dessa begynte krig mot Bera, konungen i Sodom, Birsa, konungen i Gomorra, Sinab, konungen i Adma, Semeber, konungen i Seboim, och mot konungen i Bela, det är Soar.
2 kal i na wongu te da Saduma koyo Bera, da Gomorata koyo Birsa, da Adma koyo Sinab, da Zeboyim koyo Semeber, da Bela kwaara koyo mo, kaŋ ga ti Zowar kwaara.
3De förenade sig alla och tågade till Siddimsdalen, där Salthavet nu är.
3 Woodin yaŋ kulu no ka te me folloŋ. I kaa ka margu Siddim gooro ra (Ciiri Teeko nooya).
4I tolv år hade de varit under Kedorlaomer, men i det trettonde året hade de avfallit.
4 Jiiri way cindi hinka no i na Sedorlawomer gana, amma jiiri way cindi hinzanta i murte a gaa.
5Så kom nu i det fjortonde året Kedorlaomer med de konungar som voro på hans sida; och de slogo rafaéerna i Asterot-Karnaim, suséerna i Ham, eméerna i Save-Kirjataim
5 Jiiri way cindi taacanta ra mo Sedorlawomer kaa, nga nda koyey kaŋ yaŋ go a banda. I na Refayimyaŋ kar Aserotu-Karnayim ra, da Zuzim borey mo kaŋ yaŋ go Ham laabo ra, da Emim borey kaŋ yaŋ go Sebe Ciriyat-Ayim ra,
6och horéerna på deras berg Seir och drevo dem ända till El-Paran vid öknen.
6 da Horiyancey kaŋ yaŋ go Seyir tondo ra, ka koy hala El Paran, kaŋ go ganjo me gaa.
7Sedan vände de om och kommo till En-Mispat, det är Kades, och härjade amalekiternas hela land; de slogo ock amoréerna som bodde i Hasason-Tamar.
7 I goono ga ye ka kaa, kal i koy En-Mispota, kaŋ ga ti Kades. I na Amalekancey kawyey kar, da Amorancey kaŋ goro Hazazon-Tamar ra mo.
8Då drogo konungen i Sodom, konungen i Gomorra, konungen i Adma, konungen i Seboim och konungen i Bela, det är Soar, ut och ställde upp sig i Siddimsdalen till strid mot dem --
8 Saduma nda Gomorata nda Adma da Zeboyim da Bela, kaŋ ga ti Zowar, i kulu koyey fatta ka wongu nd'ey Siddim gooro ra,
9mot Kedorlaomer, konungen i Elam, Tideal, konungen över Goim, Amrafel, konungen i Sinear, och Arjok, konungen i Ellasar, fyra konungar mot de fem.
9 ka gaaba nda Elim koyo Sedorlawomer, da Goyim koyo Tidal, da Sinar koyo Amrafel, da Ellasar koyo Ariyoku, koy taaca kaŋ gaaba nda koy guwo nooya.
10Men Siddimsdalen var full av jordbecksgropar. Och konungarna i Sodom och Gomorra måste fly och föllo då i dessa, och de som kommo undan flydde till bergsbygden.
10 Amma Siddim gooro ga to da gudron guusuyaŋ. Saduma koyo da Gomorata koyo zuru ka kaŋ i ra. Borey kaŋ yaŋ cindi mo zuru ka koy tondi beerey ra.
11Så togo de allt gods som fanns i Sodom och Gomorra, och alla livsmedel där, och tågade bort;
11 I na Saduma nda Gomorata arzakey kulu ku, hala nd'i hindoonayey ka ngey diraw te.
12de togo ock med sig Lot, Abrams brorson, och hans ägodelar, när de tågade bort; ty denne bodde i Sodom.
12 I konda Lotu mo, Abram beere izo kaŋ go Saduma nda goray, d'a arzaka kulu ka ngey diraw te.
13Men en av de räddade kom och berättade detta för Abram, hebréen; denne bodde vid den terebintlund som tillhörde amoréen Mamre, Eskols och Aners broder, och dessa voro i förbund med Abram.
13 Kala boro fo kaŋ du ka yana koy ka ci Ibraniyanca Abram se. A goono ga goro Amoranca Mamre tuuri-nyaŋey do haray, Eskol da Aner nya-ize no. I gonda amaana nda Abram.
14Då nu Abram hörde att hans frände var fången, lät han sina mest beprövade tjänare, sådana som voro födda i hans hus, tre hundra aderton män, rycka ut, och förföljde fienderna ända till Dan.
14 Abram mo, waato kaŋ a maa i na nga nya-izo di, kal a na wongu jinay no nga borey kaŋ yaŋ ga waani se, i boro zangu hinza nda iway cindi ahakku kaŋ a windo ra no i n'i kulu hay. I zuru ka koyey din banda gana kal i to Dan.
15Och han delade sitt folk och överföll dem så om natten med sina tjänare och slog dem, och förföljde dem sedan ända till Hoba, norr om Damaskus,
15 Cino ra binde a na nga borey fay-fay, nga nda nga goy-teerey, i m'i kar. A n'i gana ka koy to hala Hoba, kaŋ go Damaskos se kambe wow haray.
16och tog tillbaka allt godset; sin frände Lot och hans ägodelar tog han ock tillbaka, ävensom kvinnorna och det övriga folket.
16 A ye ka kaa, a kande arzakey kulu. A kande nga nya-izo Lotu mo, da nga arzakey, da wayborey da boro cindey.
17Då han nu var på återvägen, sedan han hade slagit Kedorlaomer och de konungar som voro på hans sida, gick konungen i Sodom honom till mötes i Savedalen, det är Konungsdalen.
17 Saduma koyo mo fatta zama nga m'a kubay, saaya kaŋ Abram zaamakoy kaa ka fun Sedorlawomer da koyey kaŋ yaŋ go a banda hamnayyaŋo do. I kubay Sabe gooro ra kaŋ ga ti Bonkooni Gooro.
18Och Melki-Sedek, konungen i Salem, lät bära ut bröd och vin; denne var präst åt Gud den Högste.
18 Salim kwaara bonkoono Malcizadaka mo fatta nda buuru nda duvan*. Nga ga ti Irikoy, Beeray-Beeri-Koyo wane alfaga.
19Och han välsignade honom och sade: »Välsignad vare Abram av Gud den Högste, himmelens och jordens skapare!
19 A na Abram albarkandi ka ne: «Albarkante no Abram Irikoy Beeray-Beeri-Koyo do, nga kaŋ beene nda ganda ya a wane yaŋ no.
20Och välsignad vare Gud den Högste, som har givit dina ovänner i din hand!» Och Abram gav honom tionde av allt.
20 I ma Irikoy Beeray-Beeri-Koyo sifa mo, nga kaŋ na ni ibarey daŋ ni kambe ra.» Abram mo n'a no hay kulu zakka.
21Och konungen i Sodom sade till Abram: »Giv mig folket; godset må du behålla för dig själv.»
21 Saduma koyo ne Abram se: «Ni m'ay no borey, amma arzakey, ni m'i gaay ni boŋ se.»
22Men Abram svarade konungen i Sodom: »Jag lyfter min hand upp till HERREN, till Gud den Högste, himmelens och jordens skapare, och betygar
22 Amma Abram ne Saduma koyo se: «Ay jin k'ay kambe sambu Rabbi Irikoy, Beeray-Beeri-Koyo gaa, beene nda ganda Koyo.
23att jag icke vill taga ens en tråd eller en skorem, än mindre något annat som tillhör dig. Du skall icke kunna säga: 'Jag har riktat Abram.'
23 Ay si hay kulu ta ni gaa, baa silli borro fo ka koy baa taamu korfo fo me, wala hay kulu kaŋ ga ti ni wane, zama ni ma si ne nin no ka Abram arzakandi.
24Jag vill intet hava; det är nog med vad mina män hava förtärt och den del som tillkommer mina följeslagare. Aner, Eskol och Mamre, de må få sin del.»
24 Kala day, haŋ kaŋ zankey da borey kaŋ yaŋ koy ay banda ŋwa. Aner da Eskol da Mamre mo, naŋ i ma sambu ngey baa.»