1Och Gud välsignade Noa och hans söner och sade till dem: »Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden.
1 Irikoy na Nuhu nda nga izey albarkandi ka ne i se: «Araŋ ma ize boobo hay. Araŋ ma baa ka tonton, ka ndunnya toonandi.
2Och må fruktan och förskräckelse för eder komma över alla djur på jorden och alla fåglar under himmelen; jämte allt som krälar på marken och alla fiskar i havet vare de givna i eder hand.
2 Araŋ humburkuma d'araŋ joota ga ndunnya ganji hamey kulu di, da beene curey kulu mo da hay kulu kaŋ ga nyooti ndunnya boŋ, da teeku ra ham kulu. Ay n'i daŋ araŋ kambe ra.
3Allt som rör sig och har liv skolen I hava till föda; såsom jag har givit eder gröna örter, så giver jag eder allt detta.
3 Hay kulu kaŋ ga ganda biri, kaŋ gonda fundi mo ga ciya araŋ se ŋwaari. Ay na ikulu no araŋ se, mate kaŋ cine ay jin ka kobto kulu no araŋ se.
4Kött som har i sig sin själ, det är sitt blod, skolen I dock icke äta.
4 Kala day, ham da nga fundo, kaŋ ga ti a kuro, woodin wo araŋ ma s'a ŋwa.
5Men edert eget blod, vari eder själ är, skall jag utkräva. Jag skall utkräva det av vilket djur det vara må. Jag skall ock av den ena människan utkräva den andres själ;
5 Daahir, ay g'araŋ fundey kuro ceeci araŋ do, ay g'a ceeci alman kulu do, da boro kulu do mo. Boro kulu nya-ize kambe ra mo no ay ga boro kuri ceeci.
6den som utgjuter människoblod, hans blod skall av människor bliva utgjutet, ty Gud har gjort människan till sin avbild.
6 Boro kulu kaŋ na boro kuri mun, boro kambe do no i g'a kuro mun, zama Irikoy himando ra no a na boro te.
7Och varen I fruktsamma och föröken eder; växen till på jorden och föröken eder på den.»
7 Araŋ mo, kal araŋ ma ize boobo hay. Araŋ ma tonton, araŋ ma daaru ndunnya ra ka hay ka baa a ra.»
8Ytterligare sade Gud till Noa och till hans söner med honom:
8 Irikoy salaŋ Nuhu nda nga izey kaŋ go a banda se ka ne:
9»Se, jag vill upprätta ett förbund med eder, och med edra efterkommande efter eder,
9 «A go, ay bumbo, ay g'ay alkawlo tabbatandi araŋ d'araŋ banda se,
10och med alla levande varelser som I haven hos eder: fåglar, boskapsdjur och alla vilda djur hos eder, alla jordens djur som hava gått ut ur arken.
10 da fundikooney kulu kaŋ go araŋ banda se, ngey: curey da kwaara almaney da ganji hamey kulu kaŋ go ndunnya ra araŋ banda, danga wo kulu kaŋ ga fatta hiyo ra, ndunnya fundikooney kulu.
11Jag vill upprätta ett förbund med eder: härefter skall icke mer ske att allt kött utrotas genom flodens vatten; ingen flod skall mer komma och fördärva jorden.»
11 Ay g'ay alkawlo tabbatandi araŋ se, kaŋ ay si ye ka fundi kulu tuusu nda tunfaana haro. Tunfaana si ye ka te kaŋ ga ndunnya halaci mo koyne.»
12Och Gud sade: »Detta skall vara tecknet till det förbund som jag gör mellan mig och eder, jämte alla levande varelser hos eder, för eviga tider:
12 Irikoy ne mo: «Alkawlo kaŋ ay ga sambu in d'araŋ game ra, da in da fundikooney kulu kaŋ go araŋ banda mo game ra hala zamaney kaŋ sinda me, a seeda neeya:
13min båge sätter jag i skyn; den skall vara tecknet till förbundet mellan mig och jorden.
13 Ay n'ay sajeera daŋ beene buru ra. A ga ciya in da ndunnya game ra alkawlo seeda.
14Och när jag härefter låter skyar stiga upp över jorden och bågen då synes i skyn,
14 A ga ciya mo, saaya kaŋ ay ga kande beene hirriyaŋ ndunnya boŋ, boro ga di sajeera hirriyaŋo ra.
15skall jag tänka på det förbund som har blivit slutet mellan mig och eder, jämte alla levande varelser, vad slags kött det vara må; och vattnet skall då icke mer bliva en flod som fördärvar allt kött.
15 Ay mo ga fongu ay alkawlo kaŋ go in d'araŋ da baafuna basikoy kulu mo game ra. Hari si ye ka te tunfaana ka fundi kulu halaci koyne.
16När alltså bågen synes i skyn och jag ser på den, skall jag tänka på det eviga förbund som har blivit slutet mellan Gud och alla levande varelser, vad slags kött det vara må på jorden.»
16 Sajeera ga goro hirriyaŋo ra. Ay g'a guna mo hal ay ma fongu alkawlo kaŋ ga duumi kaŋ go Irikoy da baafuna basikoy kulu game ra ndunnya boŋ.»
17Så sade nu Gud till Noa: »Detta skall vara tecknet till det förbund som jag har upprättat mellan mig och allt kött på jorden.»
17 Irikoy ne Nuhu se: «Woodin no ga ti alkawlo kaŋ ay tabbatandi din se seeda, in da fundi kulu kaŋ go ndunnya boŋ game ra.»
18Noas söner, som gingo ut ur arken, voro Sem, Ham och Jafet; men Ham var Kanaans fader.
18 Nuhu izey binde kaŋ yaŋ fun hiyo ra ga ti Sem da Ham da Zafetu. Ham no ga ti Kanaana baaba.
19Dessa tre voro Noas söner och från dessa hava alla jordens folk utgrenat sig.
19 Boro hinza din no ga ti Nuhu izey. Borey din banda no say-say ndunnya kulu ra.
20Och Noa var en åkerman och var den förste som planterade en vingård.
20 Nuhu sintin ka far, hala mo a na reyzin* kali fo tilam.
21Men när han drack av vinet, blev han drucken och låg blottad i sitt tält.
21 A haŋ duvaŋo* gaa, kal a bugu. A go nga kuuru fuwo ra gaa-koonu.
22Och Ham, Kanaans fader, såg då sin faders blygd och berättade det för sina båda bröder, som voro utanför.
22 Kala Ham, Kanaana baabo, di nga baaba koonu. A ci nga nya-ize hinka kaŋ yaŋ go taray se.
23Men Sem och Jafet togo en mantel och lade den på sina skuldror, båda tillsammans, och gingo så baklänges in och täckte över sin faders blygd; de höllo därvid sina ansikten bortvända, så att de icke sågo sin faders blygd.
23 Kala Sem da Zafetu na kunta fo sambu ka dake ngey boro hinka jasey gaa, i soobay ka dira banda-banda. I na ngey baabo gaa-koono daabu. I moy go ga banda guna hal i mana di ngey baabo gaa-koono.
24När sedan Noa vaknade upp från ruset och fick veta vad hans yngste son hade gjort honom, sade han:
24 Nuhu mo, waato kaŋ a mo hay, duvaŋo* kaŋ a haŋ din n'a taŋ, a bay mo haŋ kaŋ no nga koda te nga se,
25»Förbannad vare Kanaan, en trälars träl vare han åt sina bröder!»
25 kal a ne: «Kanaana ga ciya laalante. bannyey bannya no a ga ciya nga nya-izey se.»
26Ytterligare sade han: »Välsignad vare HERREN, Sems Gud, och Kanaan vare deras träl!
26 A ne koyne: «I ma Rabbi Irikoy, Sem wano, sifa. Kanaana ma ciya Sem se bannya.
27Gud utvidge Jafet, han tage sin boning i Sems hyddor, och Kanaan vare deras träl.»
27 Irikoy ma Zafetu yulwandi, a ma goro Sem kuuru fuwey ra. Kanaana ma ciya a se bannya.»
28Och Noa levde efter floden tre hundra femtio år;
28 Tunfaana haro banda Nuhu goro jiiri zangu hinza nda waygu.
29alltså blev Noas hela ålder nio hundra femtio år; därefter dog han.
29 Nuhu jirbey kulu mo, jiiri zangu yagga nda waygu no, gaa no a bu.