1Detta är den utsaga som uppenbarades för profeten Habackuk.
1 Deda kaŋ annabi* Habaku maa neeya:
2Huru länge, HERRE, skall jag ropa, utan att du hör klaga inför dig över våld, utan att du frälsar?
2 «Ya Rabbi, za waati fo no ay go ga ni ce, Ni mo, ni si yadda ka maa? Ay g'ay jinda tunandi ni gaa toonyeyaŋ sabbay se, Amma ni wangu ka faaba.
3Varför låter du mig se sådan ondska? Huru kan du själv skåda på sådan orättrådighet, på det fördärv och det våld jag har inför mina ögon? Så uppstår ju kiv, och så upphäva sig trätor.
3 Ifo se no ni goono ga laala cabe ay se, Ni goono ga goro hinne ka taali guna? Zama hasaraw da toonye go ay jine, Kusuuma go no, canda-canda mo tun.
4Därigenom bliver lagen vanmäktig, och rätten kommer aldrig fram. Ty den ogudaktige snärjer den rättfärdige; så framstår rätten förvrängd.
4 Woodin se no laab'izey na saalay kaa asariya* gaa. Cimi ciiti mo siino ga goy, Zama boro laaley na adilantey windi, Woodin se no ciiti sanney ga fatta da siiriyaŋ.
5Sen efter bland hedningarna och skåden; häpnen, ja, stån där med häpnad Ty en gärning utför han i edra dagar, som I icke skolen tro, när den förtäljes.
5 Wa guna dumi cindey ra, wa laakal, Wa takooko ka dambara gumo nda cimi. Zama ay ga goy fo te araŋ jirbey ra, Kaŋ araŋ s'a cimandi, Baa day boro fo n'a ci araŋ se.
6Ty se, jag skall uppväcka kaldéerna det bistra och oförvägna folket, som drager ut så vitt som jorden når och inkräktar boningar som icke äro deras.
6 Zama guna, ay ga Kaldancey tunandi, Dumo wo kaŋ ga futu, kaŋ ga cahã mo. Ngey kaŋ yaŋ ga dira ka ndunnya tafayyaŋo gana, Zama ngey ma nangorayey kaŋ manti i wane yaŋ di.
7Det folket är förskräckligt och fruktansvärt; rätt och myndighet tager det sig självt.
7 I ga humburandi, i ga biney pati mo. I ciito d'i beera, Ngey bumbey do no a ga fun.
8Dess hästar äro snabbare än pantrar och vildare än vargar om aftonen; dess ryttare jaga fram i fyrsprång. Ja, fjärran ifrån komma dess ryttare, de flyga åstad såsom örnen, när han störtar sig över sitt rov
8 I bariyey waasu nda mari, I bisa cin sakali* bine korni mo. I bari-karey ga haabandi ka kaa, Oho, i bari-karey nangu mooro no i ga fun. I ga deesi danga gaadogo kaŋ ga zumbu nga ham boŋ.
9Alla hasta de till våld, av sin stridslust drivas de framåt; och fångar hopa de såsom sand.
9 I kulu ga kaa no da toonye miila, I moydumey ga koy jina nda anniya, I ga tamyaŋ margu sanda taasi cine mo.
10Konungar äro dem ett åtlöje, och furstar räkna de för lekverk; åt alla slags fästen le de, de kasta upp jordvallar och intaga dem.
10 Oho, i ga bonkooney hahaara, Koy-izey mo donda-caray hariyaŋ no i se. Wongu fu kulu, i ga dond'a no, Zama i ga laabu gusam ka citila _ka kaaru|_ k'a ŋwa.
11Så fara de åstad såsom vinden, alltjämt framåt till att åsamka sig skuld; ty deras egen kraft är deras gud.
11 Waato din gaa i ga zumbu ka bisa sanda haw bisayaŋ cine, I ga ciya taali-teeriyaŋ mo, Ngey kaŋ i hino ga ti i de-koyo*.
12Är du då icke till av ålder? Jo, HERRE, min Gud, min Helige, vi skola ej dö! HERRE, till en dom är det du har satt dem, och till en tuktan har du berett dem, du vår klippa.
12 Ya Rabbi ay Irikoyo, ay Hananyankoyo, Manti za doŋ-doŋ kaŋ sinda me no ni go no bo? Iri si bu. Ya Rabbi, ni n'i waadu i ma ciiti goy te. Ni mo, ya Tondo, ni n'i kayandi goojiyaŋ sabbay se.
13Du vilkens ögon äro för rena för att se på det onda, du som icke lider att skåda på orättrådighet, huru kan du ändå skåda på dessa trolösa människor och tiga stilla, när den ogudaktige fördärvar den som har rätt mot honom?
13 Nin wo, ni moy hananyaŋo baa d'i ma laala guna, Ni si hin ka goro ka taali guna. Ifo se no ni goono ga mo daaru ka amaana ŋwaaray guna nda gomni? Ni goono ga dangay waato kaŋ boro laalo ga boro kaŋ bisa nga adilitaray gon.
14Så vållar du att människorna bliva lika fiskar i havet, lika kräldjur, som icke hava någon herre.
14 Ni goono ga borey himandi mo sanda teeku hamyaŋ, Sanda hari hamyaŋ kaŋ sinda jine boro.
15Ja, denne drager dem allasammans upp med sin krok, han fångar dem i sitt nät och församlar dem i sitt garn; däröver är han glad och fröjdar sig.
15 Kaldancey ga du i kulu da darb'ize, I m'i di da ngey bililo, I m'i margu mo ngey taaro ra. Woodin se mo i ga farhã ka te bine kaani.
16Fördenskull frambär han offer åt sitt nät och tänder offereld åt sitt garn; genom dem bliver ju hans andel så fet och hans mat så kräslig.
16 Woodin se no i ga sargay te ngey bililo se, I ma dugu ton mo ngey taaro se, Zama i gaa no i ga du ham boobo, i ŋwaaro mo ga yulwa.
17Men skall han därför framgent få tömma sitt nät och beständigt dräpa folken utan någon förskoning
17 I ga ngey bililo foobu-foobu no? I ga soobay ka dumey kulu halaci, bakaraw si, wala?