¹En bön av profeten Habackuk; till Sigjonót.

¹ Annabi Habaku adduwa neeya. I g'a baytu da Sijiyonot subo:

²HERRE, jag har hört om dig och häpnat. HERRE, förnya i dessa år dina gärningar, låt oss förnimma dem i dessa år. Mitt i din vrede må du tänka på förbarmande.

² Ya Rabbi, ay maa ni baaro, ay humburu mo. Ya Rabbi, ma ni goyey tajandi jiirey bindi ra, Ni m'i bayrandi mo jiirey bindi ra. Futay ra mo ni ma fongu suuji.

³Gud kommer från Teman, den helige från berget Paran. Sela. Hans majestät övertäcker himmelen, och av hans lov är jorden full.

³ Irikoy kaa ka fun Teman haray, Hananyankoyo fun Paran tondo do. (Wa dangay) A darza ga beeney daabu, ndunnya mo to nd'a sifayaŋo.

⁴Då uppstår en glans såsom av solljus, strålar gå ut ifrån honom, och han höljer i dem sin makt.

⁴ A nyaaleyaŋo mo ga bisa wayna kaariyaŋ, Sansariyaŋ ga fun a kambey ra, Noodin mo no a hino go tugante.

⁵Framför honom går pest, och feberglöd följer i hans spår.

⁵ A jine balaaw goono ga fun ka koy, Balaaw doori mo goono g'a banda gana.

⁶Han träder fram -- därmed kommer han jorden att darra; en blick -- och han kommer folken att bäva. De uråldriga bergen splittras, de eviga höjderna sjunka ned. Han vandrar de vägar han fordom gick.

⁶ A kay ka ndunnya neesi, A guna ka ndunnya dumey jijirandi. Za doŋ tondi kuukey bagu-bagu, A tudey kaŋ ga duumi sumbal. A fondey mo, za zamaney kaŋ sinda me wane yaŋ no.

⁷Jag ser Kusans hyddor hemsökta av fördärv; tälten darra i Midjans land.

⁷ Ay di kaŋ Etiyopi kuuru fuwey go kankami ra, Midiyan waney mo go ga jijiri.

⁸Harmas då HERREN på strömmar? Ja, är din vrede upptänd mot strömmarna eller din förgrymmelse mot havet, eftersom du så färdas fram med dina hästar, med dina segerrika vagnar?

⁸ Rabbi dukur isey se, wala? Ni futa go isey do haray, Wala mo ni bine tunay go teeko do haray? Ni na ni bariyey kaaru, Kaŋ ga ti ni wongu torkey kaŋ ga kande faaba?

⁹Framtagen och blottad är din båge, ditt besvurna ords pilar. Sela. Till strömfåror klyver du jorden.

⁹ Ni na ni birawo kaa taray. Ni zeyaŋey kaŋ ga kundey gooji ya sanni tabbatante no. (Wa dangay) Ni na ndunnya kortu nda isayaŋ.

¹⁰Bergen se dig och bäva; såsom en störtskur far vattnet ned. Djupet låter höra sin röst, mot höjden lyfter det sina händer.

¹⁰ Tondi beerey di nin, i jijiri mo. Beene hirriyaŋ harey bisa, Hari guusuyaŋey mo na jinde tunandi ka salaŋ ka ngey bondayey sambu beene.

¹¹Sol och måne stanna i sin boning för skenet av dina farande pilar, för glansen av ditt blixtrande spjut.

¹¹ Wayna da hando kay ngey nangey ra, Ni hangawey kaariyaŋ kaŋ i ga dira nd'a, Da ni yaajo nyaaleyaŋo walayyaŋ mo i jine.

¹²I förgrymmelse går du fram över jorden, i vrede tröskar du sönder folken.

¹² Ni na ndunnya windi ni dukuro ra, Ni na dumi cindey kara ni futa ra mo.

¹³Du drager ut för att frälsa ditt folk, för att bereda frälsning åt din smorde. Du krossar taket på de ogudaktigas hus, du bryter ned huset, från grunden till tinnarna. Sela.

¹³ Ni fatta ni jama faabayaŋ se, Ni wane suubananta faabayaŋ sabbay se no. Ni na fuwo beena bagu boro laalo windo ra, Ni n'a feeri-feeri mo za ganda gaa kala boŋo gaa. (Wa dangay)

¹⁴Du genomborrar deras styresmans huvud med hans egna pilar, när de storma fram till att förskingra oss, under fröjd, såsom gällde det att i lönndom äta upp en betryckt.

¹⁴ A yaajey no ni na wongaarey boŋey hay d'a, I kaa sanda alma haw cine zama ngey m'iri say-say. I farhã hari ga hima ngey kaŋ ga alfukaarey ŋwa tuguray ra.

¹⁵Du far med dina hästar fram över havet, över de stora vattnens svall.

¹⁵ Ni na teeko taamu da ni bariyey, Hari bambatey walay.

¹⁶Jag hör det och darrar i mitt innersta, vid dånet skälva mina läppar; maktlöshet griper benen i min kropp, jag darrar på platsen där jag står. Ty jag måste ju stilla uthärda nödens tid, medan det kommer, som skall tränga folket.

¹⁶ Ay maa, ay bine pati, Ay me-kuurey jijiri mo jinda maayaŋo se, Fumbi furo ay biriyey ra, Ay kangey go ga jijiri. Zama ay ga hima ka dangay ka taabi zaaro batu, Waati kaŋ kankamkwa ga kande iri kunda gaa wongu.

¹⁷Ja, fikonträdet blomstrar icke mer, och vinträden giva ingen skörd, olivträdets frukt slår fel och fälten alstra ingen äring, fåren ryckas bort ur fållorna, och inga oxar finnas mer i stallen.

¹⁷ Amma baa jeejay* nya si boosi te, Reyzin* nya si ize hay, Zeytun* nya taabo ciya yaamo, Farey si te ŋwaari mo -- Baa feejey daray ka fay da ngey kaley, I ma si hawey gar mo ngey kangayey gaa,

¹⁸Likväl vill jag glädja mig i HERREN och fröjda mig i min frälsnings Gud.

¹⁸ Kulu nda yaadin ay ga farhã Rabbi do, Ay ga farhã ay Faabakwa Irikoy do.

¹⁹HERREN, Herren är min starkhet; han gör mina fötter såsom hindens och låter mig gå fram över mina höjder. För sångmästaren, med mitt strängaspel.

¹⁹ Rabbi, Koy Beero no ga ti ay gaabo, A g'ay cey ye ka ciya sanda jeeri wane yaŋ cine, A ga naŋ ay ma soobay ka dira ay nangu kuukey boŋ. Doonkoy koyo se: I m'a te ay moola boŋ.