1Detta är HERRENS ord som kom till Hosea, Beeris son, i Ussias, Jotams, Ahas' och Hiskias, Juda konungars, tid, och i Jerobeams, Joas' sons, Israels konungs, tid.
1 Rabbi sanno kaŋ kaa Hoseya Beeri izo do neeya. A kaa Yahuda bonkooney Uzziya nda Yotam da Ahaz da Hezeciya zamaney ra, da Israyla* bonkoono Yerobowam Yowasa izo zamana ra mo.
2När HERREN först begynte tala genom Hosea, sade HERREN till honom: »Gå åstad och skaffa dig en trolös hustru och barn -- av en trolös moder; ty i trolös avfällighet löper landet bort ifrån HERREN.
2 Waato kaŋ Rabbi sintin ka salaŋ da Hoseya meyo, Rabbi ne Hoseya se: «Koy ka sambu kaaruwa k'a ciya ni wande, ma kande kaaruwa izey a banda mo, sanda misa cine zama laabo go zina teeyaŋ gaa gumo, a goono ga fay da ay, kaŋ ga ti Rabbi.»
3Då gick han åstad och tog Gomer, Diblaims dotter; och hon blev havande och födde honom en son.
3 Kal a koy ka Gomer Diblayim ize hiiji. Nga mo te gunde ka hay a se ize aru.
4Och HERREN sade till honom: »Giv denne namnet Jisreel; ty när ännu en liten tid har förgått, skall jag hemsöka Jisreels blodskulder på Jehus hus och göra slut på konungadömet i Israels hus.
4 Rabbi ne a se mo: «Ni m'a maa daŋ Irikoy dumari, zama ne ka koy alwaati kayna ay ga Yezreyel kwaara kuro alhakku bana Yehu dumo gaa. Ay ga naŋ mo Israyla dumo koytara ma ban.
5Och det skall ske på den dagen att jag skall bryta sönder Israels båge i Jisreels dal.»
5 A ga ciya mo han din hane, ay ga Israyla birawo ceeri Yezreyel gooro ra.»
6Och hon blev åter havande och födde en dotter. Då sade han till honom: »Giv denna namnet Lo-Ruhama; ty jag vill icke vidare förbarma mig över Israels hus, så att jag förlåter dem.
6 Kala Gomer ye ka te gunde, a hay wayboro. Rabbi ne Hoseya se: «Ni m'a maa daŋ I-si-bakar, zama ay si ye ka bakar Israyla dumo se koyne, hal ay m'i yaafa baa kayna.
7Men över Juda hus vill jag förbarma mig, och jag skall giva dem frälsning genom HERREN, deras Gud; icke genom båge och svärd och vad till kriget hör skall jag frälsa dem, icke genom hästar och ryttare.
7 Amma ay ga bakar Yahuda dumo se. Ay, Rabbi i Irikoyo, ay kamba no g'i faaba. Ay si i faaba nda biraw, wala nda takuba, wala nda tangami, wala nda bariyaŋ, wala nda bari-kariyaŋ.»
8Och när hon hade avvant Lo-Ruhama, blev hon åter havande och födde en son.
8 Waato kaŋ Gomer na I-si-bakar kaa wa, a ye ka te gunde ka hay ize aru koyne.
9Då sade han: »Giv denne namnet Lo-Ammi; ty I ären icke mitt folk, ej heller vill jag höra eder till.»
9 Rabbi ne: «Ma nga wo maa daŋ, Manti-ay-jama no. Zama araŋ wo manti ay jama no, ay mo manti araŋ Irikoyo no.»
10Men antalet av Israels barn skall bliva såsom havets sand, som man icke kan mäta, ej heller räkna; och det skall ske, att i stället för att det sades till dem: »I ären icke mitt folk», skola de kallas »den levande Gudens barn».
11Och Juda barn och Israels barn skola samla sig tillhopa, och skola sätta över sig ett gemensamt huvud, och skola draga upp ur landet; ty stor skall Jisreels dag vara.