¹Ve eder som stadgen orättfärdiga stadgar! I skriven, men våldslagar skriven I

¹ Kaari ngey kaŋ yaŋ ga hin sanni laaloyaŋ te! Kaari hantumkoy kaŋ yaŋ ga taabandiyaŋ sanney hantum!

²för att vränga de ringas sak och beröva de fattiga i mitt folk deras rätt, för att göra änkor till edert byte och plundra de faderlösa.

² Zama i ma cimi ciiti ganji talkey se, I m'ay jama alfukaarey cimo kom. Zama i ma wayborey kaŋ kurnyey bu ciya wongu arzaka, I ma alatuumey mo kom!

³Vad viljen I göra på hemsökelsens dag, när ovädret kommer fjärran ifrån? Till vem viljen I fly för att få hjälp, och var viljen I lämna edra skatter i förvar?

³ Ifo no araŋ ga te banando hane, Halaciyaŋo kaŋ ga fun nangu mooro do? May do no araŋ ga zuru ka koy ka gaakasinay ceeci? Man no araŋ g'araŋ darza jisi mo?

⁴Om man ej böjer knä såsom fånge, så måste man falla bland de dräpta. Vid allt detta vänder hans vrede icke åter, hans hand är ännu uträckt.

⁴ Kal borey ma kunkuni hinne no sisiri izey game ra. I ma fun ka kaŋ borey kaŋ i wi yaŋ din game ra. Kulu nda yaadin, Rabbi futa mana bare, Amma a kamba go sambante hala hõ.

⁵Ve över Assur, min vredes ris, som bär min ogunst såsom en stav i sin hand!

⁵ Kaari Assiriya maykwa, ni ya ay futay korna goobu no! Ni kamba ra sarjilla wo mo, ay dukuro no.

⁶Mot ett gudlöst folk sänder jag honom, och mot min förgrymmelses folk bjuder jag honom gå, för att taga rov och göra byte, och för att nedtrampa det såsom orenlighet på gatorna.

⁶ Ay ga maykwa donton a ma koy ka gaaba nda dumi yaamo, Ay g'a lordi mo borey kaŋ se ay ga futu yaŋ boŋ. A ma arzaka ku, a ma wongu arzaka ta, A m'i taamu-taamu sanda kwaara ra fondo gaa potor-potor cine.

⁷Men så menar icke han, och i sitt hjärta tänker han ej så, utan hans hjärta står efter att förgöra och efter att utrota folk i mängd.

⁷ Amma manti yaadin no a ga miila bo, Manti mo yaadin no a bina ga miila, Amma a bina go no nda halaciyaŋ miila, Nga ma dumi boobo alandaaba, manti sasabanteyaŋ bo.

⁸Han säger: »Äro mina hövdingar ej allasammans konungar?

⁸ Zama a si ne kala: «Ay wongu nyaŋey kulu, manti bonkooniyaŋ no?

⁹Har det icke gått Kalno såsom Karkemis, och Hamat såsom Arpad, och Samaria såsom Damaskus?

⁹ Kalno kwaara, manti Karkemis cine no? Hamat mo, manti Arpad cine no? Wala Samariya binde, manti Damaskos cine no?

¹⁰Då min hand har träffat de andra gudarnas riken, vilkas beläten voro förmer än Jerusalems och Samarias,

¹⁰ Ay kamba na toorey mayrayey di, Wo kaŋ yaŋ i danay toorey bisa Urusalima nda Samariya waney baayaŋ.

¹¹skulle jag då ej kunna göra med Jerusalem och dess gudabilder vad jag har gjort med Samaria och dess gudar?»

¹¹ To, mate kaŋ ay te Samariya nda nga toorey se, Manti yaadin cine no ay ga te Urusalima nda nga toorey mo se?»

¹²Men när Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, då skall jag hemsöka den assyriske konungens hjärtas högmodsfrukt och hans stolta ögons förhävelse.

¹² Woodin sabbay se binde a ga ciya, d'ay, Koy Beero, n'ay goyey kulu kubandi Sihiyona tondo boŋ, da Urusalima ra, gaa no ay ga Assiriya bine naasa din goyey d'a boŋbeera fooma mo gooji.

¹³Ty han säger: »Med min hands kraft har jag utfört detta och genom min vishet, ty jag har förstånd. Jag flyttade folkens gränser, deras förråd utplundrade jag, och i min väldighet stötte jag härskarna från tronen.

¹³ Zama a ne: «Ay kambe gaabo d'ay laakalo no ay na woodin te d'a, Zama ay gonda fahamay. Ay na dumey laabu hirrey hibandi, Ay n'i arzakey kulu di, Ay na kargey boŋ gorokoy kulu zeeri sanda mate kaŋ yaarukom ga te.

¹⁴Och min hand grep efter folkens skatter såsom efter fågelnästen, och såsom man samlar övergivna ägg, så samlade jag jordens alla länder; ingen fanns, som rörde vingen eller öppnade näbben till något ljud.»

¹⁴ Ay kamba na dumey arzakey di sanda fiti ra waney. Sanda mate kaŋ cine boro ga gunguri kaŋ i muray margu-margu, Yaadin cine no ay na ndunnya kulu margu. Afo kulu mana nga fata yooje, Afo kulu mana me fiti, sanku fa a ma hẽ.»

¹⁵Skall då yxan berömma sig mot honom som hugger med den, eller sågen förhäva sig mot honom som sätter den i rörelse? Som om käppen satte i rörelse honom som lyfter den, eller staven lyfte en som dock är förmer än ett stycke trä!

¹⁵ Mate no, deesi ga nga boŋ sifa nga baa boro kaŋ goono ga beeri nda nga, wala? Candi ga nga boŋ beerandi nga baa bora kaŋ go ga dumbu nda nga, wala? Hey! Woodin ga hima danga goobu ma nga sambuko zinji-zinji, Wala mo sarjilla ma nga boŋ sambu danga nga manti tuuri no.

¹⁶Så skall då Herren, HERREN Sebaot sända tärande sjukdom i hans feta kropp, och under hans härlighet skall brinna en brand likasom en brinnande eld.

¹⁶ Woodin sabbay se no Rabbi Kundeykoyo ga faabiri taŋ Assiriya wongaari naasey ra. A darza cire mo Rabbi, Koy Beero tonyaŋ fo ga te danga danji beele cine.

¹⁷Och Israels ljus skall bliva en eld och hans Helige en låga, och den skall bränna upp och förtära dess törnen och dess tistlar, allt på en dag.

¹⁷ Israyla kaaro ga ciya danji, A wane Hananyankoyo mo ga ciya danji beele. A ga Israyla karji nyaŋey da subu karjikoyey ton k'i ŋwa ka ban zaari folloŋ.

¹⁸Och på hans skogars och parkers härlighet skall han alldeles göra en ände; det skall vara, såsom när en sjuk täres bort.

¹⁸ A g'a saaji tuuri lunku-lunkey darza ŋwa, D'a fari albarkanta wano, fundi nda gaaham kulu. A ma ciya sanda waati kaŋ doorikom komso.

¹⁹De träd som bliva kvar i hans skog skola vara lätt räknade; ett barn skall kunna teckna upp dem.

¹⁹ A saajo tuuri zugey ga ciya kayna fooyaŋ hala baa zanka kayna ga hin k'i kabu ka hantum.

²⁰På den tiden skall kvarlevan av Israel och den räddade skaran av Jakobs hus ej vidare stödja sig vid honom som slog dem; i trohet skola de stödja sig vid HERREN, Israels Helige.

²⁰ A ga ciya mo han din hane, Israyla jara kaŋ cindi din, Da Yakuba dumo waney kaŋ yana si ye ka de bora kaŋ na ngey kar din gaa koyne, Amma i ga de Rabbi, Israyla wane Hananyankoyo gaa da cimi.

²¹En kvarleva skall omvända sig, en kvarleva av Jakob, till Gud, den väldige.

²¹ Jare fa ga ye ka kaa, Sanda Yakuba wane cindo nooya, ka koy Irikoy Hinkoyo do.

²²Ty om än ditt folk, Israel, vore såsom sanden i havet, så skall dock allenast en kvarleva där omvända sig. Förödelsen är oryggligt besluten, den kommer med rättfärdighet såsom en flod.

²² Ya nin Israyla, baa kaŋ ni borey te iboobo danga teeku me gaa taasi cine, I ra jare kayna hinne no ga ye ka kaa. Rabbi na halaciyaŋ waadu, Kaŋ ga naŋ adilitaray ma bambari.

²³Ty förstöring och oryggligt besluten straffdom skall Herren, HERREN Sebaot låta komma över hela jorden.

²³ Zama Rabbi Kundeykoyo no ga halaciyaŋo kaŋ nga waadu din toonandi laabo kulu ra.

²⁴Därför säger Herren, HERREN Sebaot så: Frukta icke, mitt folk, du som bor i Sion, för Assur, när han slår dig med riset och upplyfter sin stav mot dig, såsom man gjorde i Egypten.

²⁴ Woodin sabbay se binde, Yaa no Rabbi Kundeykoyo ci: «Ya ay jama kaŋ goono ga goro Sihiyona, Ma si humburu Assiriyanca waati kaŋ a ga ni kar da goobu, Ka nga sarjilla sambu beene ni boŋ, danga mate kaŋ Misira te.

²⁵Ty ännu allenast en liten tid, och ogunsten skall hava en ände, och min vrede skall vända sig till deras fördärv.

²⁵ Zama a cindi alwaati kayna fo, gaa no ay dukuro ga ban. Ay futa mo ga bare a boŋ k'a halaci.»

²⁶Och HERREN Sebaot skall svänga sitt gissel över dem, såsom när han slog Midjan vid Orebsklippan; och sin stav, som han räckte ut över havet, skall han åter upplyfta, såsom han gjorde i Egypten.

²⁶ Rabbi Kundeykoyo mo ga tun a se da barzu, Mate kaŋ cine a na Midiyan kar Oreb tondo do. Mate kaŋ cine a na nga goobo salle teeko boŋ, K'a sambu beene mo Misira boŋ.

²⁷På den tiden skall hans börda tagas bort ifrån din skuldra och hans ok ifrån din hals, ty oket skall brista sönder för fetmas skull.

²⁷ A ga ciya mo, han din hane, A jarawo ga zumbu ni jasa boŋ. A calo mo ga fun ni jinda gaa, Calo din ga halaci maani sabbay se.

²⁸Han kommer över Ajat, han drager fram genom Migron; i Mikmas lämnar han sin tross.

²⁸ A kaa hala Ayi, a gana Migron, A na nga jinayey jisi Mikmas.

²⁹De draga fram över passet; i Geba taga de nattkvarter. Rama bävar; Sauls Gibea flyr.

²⁹ I bisa nango kaŋ i ga gana din Ka zumbu Geba. Rama goono ga jijiri, Sawulu kwaara Jibeya mo zuru.

³⁰Ropa högt, du dotter Gallim. Giv akt, du Laisa. Arma Anatot!

³⁰ Nin Gallim ize wayo, ma kuuwa nda gaabi! Nin Layis, ma hangan! Kaari nin, Anatot, bakaraw hari!

³¹Madmena flyktar; Gebims invånare bärga sitt gods.

³¹ Madmena zuru, Jebim gorokoy mo go ga tuguyaŋ do ceeci,

³²Ännu samma dag står han i Nob; han lyfter sin hand mot dottern Sions berg, mot Jerusalems höjd.

³² Hunkuna-hunkuna no a ga zumbu Nob. A ga nga kamba zinji-zinji Sihiyona ize wayo tondo do haray, Kaŋ ga ti Urusalima tondo.

³³Men se, då avhugger Herren, HERREN Sebaot den lummiga kronan, med förskräckande makt; de resliga stammarna ligga fällda, de höga träden störta ned.

³³ A go, Rabbi Irikoy Kundeykoyo ga tuuri kambey beeri da yooje bambata. A ga ikuukey beeri, Yolla kambey mo, a g'i zumandi.

³⁴Den tjocka skogen nedhugges med järnet; Libanons skogar falla för den väldige.

³⁴ A ga saajo tuuri lunku-lunkey beeri da guuru deesi. Liban mo ga kaŋ Hinkoyo kambe ra.