¹Utsaga om Synernas dal. Vad är då på färde, eftersom allt ditt folk stiger upp på taken?

¹ Bangandiyaŋ gooro boŋ sanni neeya: Ifo ka du nin sohõ kaŋ araŋ jama kulu kaaru cinarey boŋ?

²Du larmuppfyllda, du bullrande stad, du glada stad! Dina slagna hava icke blivit slagna med svärd, ej dödats i strid.

² Ya nin, gallu kusuumakoy kaŋ to da kosongu, Nin, faada kaŋ ga farhã, Ni borey kaŋ i wi kulu, manti takuba no k'i wi, Manti mo wongu ra no i bu bo.

³Alla dina furstar hava samfällt flytt undan, utan bågskott blevo de fångar. Ja, så många som påträffades hos dig blevo allasammans fångar, huru långt bort de än flydde.

³ Ni mayraykoyey kulu, care banda no i zuru, Tongo koyey no k'i haw. Ni borey kulu kaŋ i di, i n'i haw care gaa, Baa kaŋ i zuru ka koy nangu mooro.

⁴Därför säger jag: Vänden blicken ifrån mig, jag måste gråta bitterligen; trugen icke på mig tröst för att dottern mitt folk har blivit förstörd.

⁴ Woodin sabbay se no ay ne: «Ma ni mo kaa ay do haray. Naŋ ay ma hẽeni korno te. Ma si kookari ka ne ni g'ay suurandi ay jama ize wayo halaciyaŋo sabbay se.»

⁵Ty en dag med förvirring, nedtrampning och bestörtning kommer från Herren, HERREN Sebaot, i Synernas dal, med nedbrutna murar och med rop upp mot berget.

⁵ Zama kosongu da taamu-taamuyaŋ da boŋ haway hane no kaŋ fun Rabbi do, A fun Rabbi Kundeykoyo do bangandiyaŋ gooro ra. Wongu ga birni cinarey bagu-bagu, Borey kuuwa ga koy tondi kuukey do.

⁶Elam hade fattat kogret, vagnskämpar och ryttare följde honom; Kir hade blottat skölden.

⁶ Elam go ga tonga jare, A gonda wongu torkoyaŋ da boroyaŋ da bari-kariyaŋ. Cir mo na koray feeri.

⁷Dina skönaste dalar voro fyllda med vagnar, och ryttarna hade fattat stånd vid porten.

⁷ A ciya mo ni gooru suubanantey to da wongu torkoyaŋ, Bari-karey mo na daaga sinji birni meyo gaa.

⁸Juda blev blottat och låg utan skydd. Då skådade du bort efter vapnen i Skogshuset.

⁸ Rabbi na Yahuda kosara kaa a gaa. Ni mo, han din hane ni naanay wongu jinay gaa, Kaŋ yaŋ go tuuri zugay faada ra.

⁹Och I sågen att Davids stad hade många rämnor, och I samladen upp vattnet i Nedre dammen.

⁹ Araŋ di kaŋ Dawda gallo kortimey ga baa gumo. Araŋ na ganda bango haro margu-margu nangu folloŋ.

¹⁰Husen i Jerusalem räknaden I, och I bröten ned husen för att befästa muren.

¹⁰ Araŋ na Urusalima windey kabu, Araŋ na windi fooyaŋ zeeri ka birni cinaro gaabandi nd'ey.

¹¹Och mellan de båda murarna gjorden I en behållare för vattnet från Gamla dammen. Men I skådaden icke upp till honom som hade verkat detta; till honom som för länge sedan hade bestämt det sågen I icke.

¹¹ Araŋ na guusu fansi mo birni cinari hinka nda care game ra, Zama araŋ ma waato bango haro jisi a ra. Amma Bora kaŋ na goy woodin te, araŋ mana naanay a gaa. Nga kaŋ n'a soola za gayyaŋ mo, araŋ mana laakal d'a.

¹²Herren, HERREN Sebaot kallade eder på den dagen till gråt och klagan, till att raka edra huvuden och hölja eder i sorgdräkt.

¹² Woodin sabbay se no, Han din Rabbi Kundeykoyo ga ce ka ne araŋ ma hẽ ka bu baray te, k'araŋ boŋey cabu, Ka bufu zaara haw cante gaa.

¹³Men i stället hängåven I eder åt fröjd och glädje; I dödaden oxar och slaktaden får, I åten kött och drucken vin, I saden: »Låtom oss äta och dricka, ty i morgon måste vi dö.»

¹³ A binde araŋ go ga farhã da bine kaani gumo, Da haw da feeji wiyaŋ, da ham ŋwaari da duvan* haŋyaŋ. Araŋ go ga ne: «Iri ma ŋwa, iri ma haŋ, Zama suba no iri ga bu.»

¹⁴Därför ljuder från HERREN Sebaot denna uppenbarelse i mina öron: Sannerligen, denna eder missgärning skall icke bliva försonad, så länge I leven, säger Herren, HERREN Sebaot.

¹⁴ Amma Rabbi Kundeykoyo na woone bangandi ay se ay hangey ra. A ne: Daahir ay si taalo din yaafa araŋ se kala araŋ ma bu. Yaadin no Rabbi Kundeykoyo ci.

¹⁵Så sade Herren, HERREN Sebaot: Gå bort till honom där, förvaltaren, överhovmästaren Sebna, och säg till honom:

¹⁵ Yaa no Rabbi Kundeykoyo ci: Ma koy bora kaŋ ga bonkoono arzaka jisiyaŋ windo dabari do, Kaŋ ga ti Sebna. Ma ne a se:

¹⁶Vad gör du här, och vem tänker du lägga här, eftersom du här hugger ut en grav åt dig? Du som hugger ut din grav så högt uppe, du som i klippan urholkar en boning åt dig,

¹⁶ «Ifo no ni se neewo? May no ni se mo nango, Kaŋ se ni na saaray jabu ni boŋ se nango wo ra?» (A go ga fijiyaŋ do jabu nga boŋ se tondo boŋ, A goono ga nangoray jabu nga boŋ se tondi ra.)

¹⁷du må veta att HERREN skall slunga dig långt bort, en sådan man som du är. Han skall rulla dig tillhopa till en klump,

¹⁷ A go, Rabbi ga ba ka ni jindaw da gaabi, Nin boro gaabikoono. Oho, a ga ni di diyaŋ hanno.

¹⁸han skall hopnysta dig såsom ett nystan, och kasta dig såsom en boll bort till ett land som har utrymme nog för dig; där skall du dö, och dit skola dina härliga vagnar komma, du skamfläck för din herres hus.

¹⁸ A ga ni windi-windi sanda taawa cine ka ni catu kala ni ma koy laabu fo kaŋ ga tafay ra. Noodin no ni ga bu, Noodin mo no ni torko darzantey go, Ya nin, ni jine bora windo haawi haro!

¹⁹Ja, jag skall stöta dig bort ifrån din plats, och från din tjänst skall du bliva avsatt.

¹⁹ Ay ga ni gaaray ka ni kaa ni goyo ra, Ay ga ni dagu ka kaa ni nango ra mo.

²⁰Och på den dagen skall jag kalla på min tjänare Eljakim, Hilkias son;

²⁰ A ga ciya mo, han din hane ay g'ay tamo Eliyacim Hilciya ize ce.

²¹honom skall jag ikläda din livklädnad, och med ditt bälte skall jag omgjorda honom, och skall lägga ditt välde i hans hand, så att han bliver en fader för Jerusalems invånare och för Juda hus.

²¹ Ay ga ni kwaayo daŋ Eliyacim gaa ka ni guddama korfa haw a gaa. A kambe ra mo no ay ga ni mayra daŋ. A ga ciya baaba Urusalima gorokoy da Yahuda dumo mo se.

²²Och jag skall giva honom Davids hus' nyckel att bära; när han upplåter, skall ingen tillsluta, och när han tillsluter, skall ingen upplåta.

²² Dawda windo daabuyaŋ haro mo, ay g'a daŋ a kambe ra. D'a n'a feeri, boro kulu s'a daabu. D'a n'a daabu mo, boro kulu s'a feeri.

²³Och jag skall slå in honom till en stadig spik i en fast vägg, och han skall bliva ett äresäte för sin faders hus.

²³ Ay g'a sinji sanda sarfa cine nangu tabbatante ra, a ga ciya karga darzante mo nga baabo dumo se.

²⁴Men om då hans faders hus, så tungt det är, hänger sig på honom, med ättlingar och avkomlingar -- alla slags småkärl av vad slag som helst, skålar eller allahanda krukor --

²⁴ A baabo dumo darza kulu ga sarku a gaa, izey nda ngey banda. Hari jinay kulu, za haŋ gaasiyey gaa kal a ma koy gullayzey kulu gaa, ngey mo ga sarku a gaa.

²⁵då, på den dagen, säger HERREN Sebaot, skall spiken, som var inslagen i den fasta väggen lossna; den skall gå sönder och falla ned, och bördan som hängde därpå, skall krossas. Ty så har HERREN talat.

²⁵ Rabbi Kundeykoyo ne: Han din hane sarfa kaŋ i sinji nangu tabbatanta ra din, a ga sooli. A ga pati ka kaŋ, jinayey kaŋ goono ga sarku a gaa din mo ga halaci, zama Rabbi no ka woodin ci.