¹Hören på mig, I som faren efter rättfärdighet, I som söken HERREN. Skåden på klippan, ur vilken I ären uthuggna, och på gruvan, ur vilken I haven framhämtats:

¹ Ya araŋ kaŋ ga adilitaray gana, Ya araŋ, Rabbi ceecikoy, wa hanga jeeri ay se. Wa tondo guna, naŋ kaŋ a n'araŋ jabu ka kaa, Laabo guusuyaŋo mo kaŋ ra a n'araŋ fansi ka kaa.

²ja, skåden på Abraham, eder fader, och på Sara som födde eder. Ty när han ännu var ensam, kallade jag honom och välsignade honom och förökade honom.

² Wa guna araŋ kaayo Ibrahim da Saharatu kaŋ n'araŋ hay. Zama saaya kaŋ Ibrahim go nga hinne ay n'a ce, Ay n'a albarkandi ka naŋ a ma baa mo.

³Ja, HERREN skall varkunna sig över Sion, han skall varkunna sig över alla dess ruiner; han gör dess öken lik ett Eden och dess hedmark lik en HERRENS lustgård. Fröjd och glädje skall höras därinne, tacksägelse och lovsångs ljud.

³ Haciika Rabbi ga Sihiyona bina yeenandi, A g'a kurmey kulu kunfa. A g'a saajo ciya sanda Eden cine, A g'a taasi beerey mo ciya sanda Rabbi kalo cine. Farhã da bine kaani no i ga gar a ra, Da saabuyaŋ da sifaw dooni jinde.

⁴Akta på mig, du mitt folk; lyssna till mig, du min menighet. Ty från mig skall lag utgå, och min rätt skall jag sätta till ett ljus för folken.

⁴ Ya ay jama, wa hangan ka maa ay se. Ya nin ay kunda, ma hanga jeeri ay se, Zama asariya ga fun ay do, Ay g'ay cimi ciito sinji a ma ciya kaari dumey se.

⁵Min rättfärdighet är nära, min frälsning går fram, och mina armar skola skaffa rätt bland folken; havsländerna bida efter mig och hoppas på min arm.

⁵ Ay adilitara ga maan, ay faaba fatta, Ay kambey mo ga ciiti jamayaŋ se. Teeku me gaa laabey g'ay batu, Ay kamba gaa no i ga beeje sinji.

⁶Lyften upp edra ögon till himmelen, skåden ock på jorden härnere: se, himmelen skall upplösa sig såsom rök och jorden nötas ut såsom en klädnad, och dess inbyggare skola dö såsom mygg; men min frälsning förbliver evinnerligen, och min rättfärdighet varder icke om intet.

⁶ W'araŋ boŋ sambu ka beena guna, Araŋ ma ndunnya mo guna ganda. Zama beeney ga say ka daray sanda dullu cine, Ganda mo ga zeen sanda kwaay cine, A ra gorokoy mo ga bu yaadin cine. Amma ay faaba ga tabbat hal abada, Ay adilitara mo si barmay.

⁷Hören på mig, I som kännen rättfärdigheten, du folk, som bär min lag i ditt hjärta; Frukten icke för människors smädelser och varen ej förfärade för deras hån.

⁷ Ya araŋ adilitaray baykoy, Araŋ kaŋ biney ra ay asariya go, Wa hanga jeeri ay se. Wa si humburu borey wowo, Wa si naŋ mo i alaasiray booba ma hin araŋ.

⁸Ty mal skall förtära dem såsom en klädnad, och mott skall förtära dem såsom ull; men min rättfärdighet förbliver evinnerligen och min frälsning ifrån släkte till släkte.

⁸ Zama naana-baano g'i ŋwa sanda kwaay cine, Nooni g'i ŋwa mo sanda feeji hamni silli. Amma ay adilitara ga duumi hal abada, Ay faaba mo ga duumi hala zamaney kulu me.

⁹Vakna upp, vakna upp, kläd dig i makt, du HERRENS arm; vakna upp såsom i forna dagar, i förgångna tider. Var det icke du, som slog Rahab och genomborrade draken?

⁹ Ya Rabbi kamba, ma mo hay, ma mo hay, Ma gaabi daŋ sanda bankaaray cine. Ma mo hay sanda doŋ jirbey ra cine, Doŋ borey zamaney wano. Wala manti nin no ka Rahab beeri-beeri ka teeku ham beero gooru-gooru mo?

¹⁰Var det icke du, som uttorkade havet, det stora djupets vatten, och som gjorde havsbottnen till en väg, där ett frälsat folk kunde gå fram?

¹⁰ Wala manti nin no ka teeko koogandi, Kaŋ ga ti guusuyaŋ bambata harey, Ni na teeku guusuyaŋey ciya fondo mo hala fansantey ma daŋandi?

¹¹Ja, HERRENS förlossade skola vända tillbaka och komma till Sion med jubel; evig glädje skall kröna deras huvuden, fröjd och glädje skola de undfå, sorg och suckan skola fly bort.

¹¹ Rabbi wane fansantey mo ga ye ka kaa. Dooni no i ga kaa d'a Sihiyona, Bine kaani kaŋ ga duumi ga goro i boŋ. I ga du bine kaani da farhã, Bine jisiyaŋ da durayyaŋ mo ga zuru.

¹²Jag, jag är den som tröstar eder. Vem är då du, att du fruktar för dödliga människor, för människobarn som bliva såsom torrt gräs?

¹² Ay no, ay bumbo no g'araŋ bine yeenandi. Nin no may kaŋ ga humburu Adam-ize kaŋ ga bu? Ni ga humburu boro ize kaŋ ga ciya sanda subu cine no?

¹³Och därvid förgäter du HERREN, som har skapat dig, honom som har utspänt himmelen och lagt jordens grund. Ja, beständigt, dagen igenom, förskräckes du för förtryckarens vrede, såsom stode han just redo till att fördärva. Men vad bliver väl av förtryckarens vrede?

¹³ Hala ni ma dinya Rabbi ni Takakwa, Nga kaŋ na beeney salle ka ndunnya tiksey mo sinji. Zaari me-a-me ni goono ga humburu kankamandikwa futa duumi, Waati kaŋ a ga soola nga ma halaciyaŋ te. Man gaa binde no kankamandikwa futa go?

¹⁴Snart skall den fjättrade lösas ur sitt tvång; han skall icke dö och hemfalla åt graven, ej heller skall han lida brist på bröd.

¹⁴ Boro kaŋ go tamtaray ra ga fun kambe nda waasi. A si bu kasu ra, a si jaŋ ŋwaari mo.

¹⁵ty jag är HERREN, din Gud, han som rör upp havet, så att dess böljor brusa, han vilkens namn är HERREN Sebaot;

¹⁵ Zama ay no, Rabbi ni Irikoyo, Kaŋ ga teeku tunandi hal a bonday beerey ma kosongu, Rabbi Kundeykoyo no ga ti ay maa.

¹⁶och jag har lagt mina ord i din mun och övertäckt dig med min hands skugga för att plantera en himmel och grunda en jord och för att säga till Sion: Du är mitt folk.

¹⁶ Ay n'ay sanney daŋ ni meyo ra, Ay na ni tugu mo ay kambe faata biyo ra, Zama ay ma beeney tabbatandi, Ay ma ndunnya tiksey mo sinji. Ay ma ne Sihiyona mo se: «Nin no ga ti ay jama.»

¹⁷Vakna upp, vakna upp, stå upp, Jerusalem, du som av HERRENS hand har fått att dricka hans vredes bägare, ja, du som har tömt berusningens kalk till sista droppen.

¹⁷ Ma mo hay, ma mo hay! Ya nin Urusalima, ma tun ka kay. Nin kaŋ na Rabbi futay gaasiya haŋ a kambe ra, Ni na teeniyaŋ gaasiya haŋ ka to hala zambo gaa.

¹⁸Bland alla de söner hon hade fött fanns ingen som ledde henne, bland alla de söner hon hade fostrat ingen som fattade henne vid handen.

¹⁸ Urusalima sinda candiko ize arey kulu kaŋ yaŋ a hay ra. Ize arey kulu kaŋ yaŋ a biiri ra mo, A jaŋ boro kaŋ g'a kambe candi.

¹⁹Dubbel är den olycka som har drabbat dig, och vem visar dig medlidande? Här är förödelse och förstöring, hunger och svärd. Huru skall jag trösta dig?

¹⁹ Hari hinka woone yaŋ wo du nin, May no ga baray ni se? Alandaaba nda halaciyaŋ da haray da takuba no du nin. May mo no ga ni kunfa da manti ay?

²⁰Dina söner försmäktade, de lågo vid alla gathörn, lika antiloper i jägarens garn, drabbade i fullt mått av HERRENS vrede, av din Guds näpst.

²⁰ Ni ize arey yangala, I go ga kani kwaara fondey kulu ra sanda jeeri kaŋ gata di. I kungu nda Rabbi dukuro kaŋ ga ti ni Irikoyo kaseetiyaŋo.

²¹Därför må du höra detta, du arma, som är drucken, fastän icke av vin:

²¹ Woodin sabbay se, ya nin waybora kaŋ taabi, Nin kaŋ bugu manti da duvan, ma maa woone.

²²Så säger HERREN, som är din Herre, och din Gud, som utför sitt folks sak: Se, jag tager bort ur din hand berusningens bägare; av min vredes kalk skall du ej vidare dricka.

²² Yaa no Rabbi ni Koyo ci, Ni Irikoyo nooya, nga kaŋ ga nga jama fansa sambu. A ne: «A go, ay na ni teeniyaŋ gaasiya ta ni kamba ra, Kaŋ ga ti ay futay gaaso. Ni si ye k'a haŋ koyne.

²³Och jag sätter den i dina plågares hand, deras som sade till dig: »Fall ned, så att vi få gå fram över dig»; och så nödgades du göra din rygg likasom till en mark och till en gata för dem som gingo där fram.

²³ Amma ay g'a daŋ borey kaŋ goono ga ni taabandi yaŋ din kambe ra, ngey kaŋ yaŋ ne ni fundo se: ‹Ma kani ganda zama iri ma taamu ka bisa.› Hala ni na ni banda daaro ciya sanda laabu, Ni n'a ciya sanda fondo mo borey kaŋ g'a daaru se.»