¹Så säger HERREN: Akten på vad rätt är och öven rättfärdighet, ty min frälsning kommer snart, och snart bliver min rättfärdighet uppenbarad.

¹ Yaa no Rabbi ci: Wa cimi ciiti haggoy, wa adilitaray goy te, Zama ay faaba maan kaayaŋ, Ay adilitara mo maan bangayyaŋ.

²Säll är den människa, som gör detta, den människoson, som står fast därvid, den som håller sabbaten, så att han icke ohelgar den, och den som avhåller sin hand från att göra något ont.

² Albarkante no boro kaŋ ga woone te, Albarkante mo no Adam-ize kaŋ ga gaabu a gaa: Boro kaŋ ga asibti* haggoy a ma s'a ziibandi, A ma haggoy mo nda nga kambey hal i ma si goy laalo kulu te.

³Främlingen, som har slutit sig till HERREN, må icke säga så: »Säkert skall HERREN avskilja mig från sitt folk.» Ej heller må den snöpte säga: »Se, jag är ett förtorkat träd.»

³ Yaw mo kaŋ na nga boŋ margu nda Rabbi ma si ne: «Daahir no Rabbi n'ay fay da nga jama.» Mantaw mo ma si ne: «Ay neeya, ay ya tuuri kogo no.»

⁴Ty så säger HERREN: De snöpta, som hålla mina sabbater och utvälja det mig behagar och stå fast vid mitt förbund,

⁴ Zama yaa no Rabbi ci: Mantawey kaŋ yaŋ haggoy d'ay asibtey, I na muraadey kaŋ yaŋ ga kaan ay se suuban mo, I n'ay sappa di da gaabi --

⁵åt dem skall jag i mitt hus och inom mina murar giva en åminnelse och ett namn, en välsignelse, som är förmer än söner och döttrar; jag skall giva dem ett evigt namn, som icke skall varda utrotat.

⁵ Ay windo ra d'ay cinari beerey ra no ay g'i no nangu, Da maa hanno kaŋ ga bisa burcini ize arey da wayey wane. Ay g'i no maa kaŋ ga duumi, kaŋ si fun i gaa.

⁶Och främlingarna, som hava slutit sig till HERREN för att tjäna honom och för att älska HERRENS namn och så vara hans tjänare, alla som hålla sabbaten, så att de icke ohelga den, och som stå fast vid mitt förbund,

⁶ Yawey mo kaŋ na ngey boŋ margu nda Rabbi zama ngey ma goy a se, Ngey ma ba Rabbi maa mo ka ciya a tamyaŋ, Afo kulu kaŋ ga haggoy da asibti, a man'a ziibandi mo, A go no mo d'ay sappa ga gaay --

⁷dem skall jag låta komma till mitt heliga berg och giva dem glädje i mitt bönehus, och deras brännoffer och slaktoffer skola vara mig välbehagliga på mitt altare; ty mitt hus skall kallas ett bönehus för alla folk.

⁷ Ngey mo, kal ay ma kand'ey ay tondi hananta do, Ya i biney kaanandi mo ay adduwa windo ra. I sargayey kaŋ i ga ton d'i nooyaŋey, Ay ga yadda nd'ey ay sargay feema boŋ, Zama i ga ne ay windo se adduwa windi ndunnya dumey kulu se.

⁸Så säger Herren, HERREN, han som församlar de fördrivna av Israel: Jag skall församla ännu flera till honom, utöver dem som redan äro församlade till honom.

⁸ Rabbi, Koy Beero kaŋ ga Israyla wane say-sayantey margu no ka ne: Hala hõ ay ga ye ka boro fooyaŋ margu i do, Kaŋ ga waana a waney kaŋ jin ka margu din.

⁹I alla djur på marken, kommen och äten, ja, I alla skogens djur.

⁹ Ya araŋ, ganji hamey kulu, wa kaa ka ŋwa. Oho, araŋ kulu, saajo tuuri zugay ra hamey.

¹⁰Väktarna här äro allasammans blinda, de hava intet förstånd; de äro allasammans stumma hundar, som icke kunna skälla; de ligga och drömma och vilja gärna slumra.

¹⁰ Kwaara batukoy gonda danawtaray, i kulu sinda bayray. I kulu hansiyaŋ no kaŋ gonda beebetaray, I si waani ŋwafuyaŋ. Hindirikoyaŋ, kanikoyaŋ, dusungu baakoyaŋ no.

¹¹Men de hundarna äro ock glupska och kunna ej bliva mätta. Ja, sådana människor äro herdar, dessa som intet kunna förstå! De vilja allasammans vandra sin egen väg; var och en söker sin egen vinning, alla, så många de äro.

¹¹ Oho, hansey din ga bini gumo, i si kungu hal abada. Hawjiyaŋ mo no kaŋ yaŋ si waani ka fayanka. I afo kulu bare ka ye nga boŋ fondo ganayaŋ ra, Afo kulu koy nga boŋ riiba do haray, I kulu na ngey boŋ nafa ceeci.

¹²»Kommen, jag skall hämta vin, och så skola vi dricka oss druckna av starka drycker. Och morgondagen skall bliva denna dag lik, en övermåttan härlig dag!»

¹² I go ga ne: «Wa kaa iri ma kande duvan, Iri ma baji gudug-gudug. Suba mo ga ciya sanda hunkuna, Hala mo a ma bis'a zaati.»