¹Stå upp, var ljus, ty ditt ljus kommer, och HERRENS härlighet går upp över dig.

¹ Ya nin waybora, tun ka kaari, zama ni kaariyaŋo kaa. Rabbi darza mo ziji ni boŋ.

²Se, mörker övertäcker jorden och töcken folken, men över dig uppgår HERREN, och hans härlighet uppenbaras över dig.

² Zama guna, kubay ga ndunnya daabu, Kubay bi mo ga jamayaŋ daabu, Amma Rabbi ga tun ka kay ni boŋ, Borey ga di a darza mo ni boŋ.

³Och folken skola vandra i ditt ljus och konungarna i glansen som går upp över dig.

³ Ndunnya dumey ga kaa ni kaaro do, Bonkooney mo ga kaa ni tunyaŋo kaaro do.

⁴Lyft upp dina ögon och se dig omkring: alla komma församlade till dig; dina söner komma fjärran ifrån, och dina döttrar bäras fram på armen.

⁴ Ma ni boŋ sambu ka guna ni windanta: Ni ize arey ga fun nangu mooro ka kaa. Ni ize wayey mo ga kaa hampanteyaŋ. I kulu ga margu ka kaa ni do.

⁵Då, vid den synen skall du stråla av fröjd, och ditt hjärta skall bäva och vidga sig; ty havets rikedomar skola föras till dig, och folkens skatter skola falla dig till.

⁵ Saaya din ni ga di, ni ga nyaale, Ni bina ga yooje, a ga fas-fas mo. Zama teeko albarka ga bare ka ye ni do haray, Dumi cindey duura mo ga kaa ni do.

⁶Skaror av kameler skola övertäcka dig, kamelfålar från Midjan och Efa; från Saba skola de alla komma, guld och rökelse skola de bära och skola förkunna HERRENS lov.

⁶ Yoy baayaŋo ga ni daabu, Kaŋ yaŋ ga ti Midiyan da Efa yo-izey, Seba waney kulu mo ga kaa I ga kande wura da lubban*, I ga Rabbi sifaw fe mo.

⁷Alla Kedars hjordar skola församlas till dig, Nebajots vädurar skola vara dig till tjänst. Mig till välbehag skola de offras på mitt altare, och min härlighets hus skall jag så förhärliga.

⁷ Kedar kurey kulu ga margu-margu ka kaa ni do. Nebayot feeji gaarey mo ga goy ni se, I ga kaa ka ciya yaddayaŋ hari ay sargay feema boŋ. Ay mo g'ay windi darzanta taalam.

⁸Vilka äro dessa som komma farande lika moln, lika duvor, som flyga till sitt duvslag?

⁸ May yaŋ no woone yaŋ kaŋ goono ga deesi sanda zugula, I ga deesi sanda tantabalyaŋ mo kaŋ goono ga fatta ngey fuwey ra?

⁹Se, havsländerna bida efter mig, och främst komma Tarsis' skepp; de vilja föra dina söner hem ifrån fjärran land, och de hava med sig silver och guld åt HERRENS, din Guds, namn, åt Israels Helige, ty han förhärligar dig.

⁹ Zama teeku me laabey ga hangan ay se, Tarsis hiyey mo ga jin ka kaa, I ga kande ni izey ka fun d'ey nangu mooro. I wura d'i nzarfey mo go i banda. I ga kand'ey Rabbi ni Irikoyo maa sabbay se, Israyla wane Hananyankoyo sabbay se, Zama a na ni taalam.

¹⁰Och främlingar skola bygga upp dina murar, och deras konungar skola betjäna dig. Ty väl har jag slagit dig i min förtörnelse, men i min nåd förbarmar jag mig nu över dig.

¹⁰ Yaw izeyaŋ mo ga ni birni cinaro cina, I bonkooney mo ga goy ni se, Zama ay futa ra no ay na ni kar, Amma ay gomno ra ay bakar ni se.

¹¹Och dina portar skola hållas öppna beständigt, varken dag eller natt skola de stängas, så att folkens skatter kunna föras in i dig, med deras konungar i hyllningståget.

¹¹ Ni kwaara meyey ga goro feerante yaŋ duumi. Cin gaa, zaari gaa, i s'i daabu, Zama borey ma kande ni se dumi cindey arzakey ka kande ngey bonkooney mo.

¹²Ty det folk eller rike, som ej vill tjäna dig, skall förgås; ja, sådana folk skola i grund förgöras.

¹² Zama ndunnya dumo wala koytaray mayra kaŋ ga wangu ka may ni se ga halaci. Oho, ni ga ndunnya dumo din alandaaba parkatak.

¹³Libanons härlighet skall komma till dig, både cypress och alm och buxbom, för att pryda platsen, där min helgedom är; ty den plats, där mina fötter stå, vill jag göra ärad.

¹³ Liban darza ga kaa ni do care banda, Kaŋ ga ti sipres*, da durmi, da farre bundu, Zama borey m'ay nangu hanna taalam d'ey, Ay cey taamuyaŋo do mo ay g'a darzandi.

¹⁴Och bugande skola dina förtryckares söner komma till dig, och dina föraktare skola allasammans falla ned för dina fötter. Och man skall kalla dig »HERRENS stad», »Israels Heliges Sion».

¹⁴ Borey kaŋ yaŋ na ni kaynandi din izey ga kaa ka sombu ni jine. Borey kulu kaŋ yaŋ donda nin mo ga kaa ka sombu ni ce taamey do. I ga ne ni se Rabbi gallo, Kaŋ ga ti Sihiyona, Israyla wane Hananyankoyo kwaara.

¹⁵I stället för att du var övergiven och hatad, så att ingen ville taga vägen genom dig, skall jag göra dig till en härlighetens boning evinnerligen och till en fröjdeort ifrån släkte till släkte.

¹⁵ Waato i na ni furu, i konna nin, Hala mo boro si no kaŋ ga gana ni do, Amma hino ay ga ye ka ni ciya darza hari hal abada, Da farhã hari mo zamana ka koy zamana.

¹⁶Och du skall dia folkens mjölk, ja, konungabröst skall du dia; och du skall förnimma, att jag, HERREN, är din frälsare och att den Starke i Jakob är din förlossare.

¹⁶ Ni ga naan dumi cindey gaa, Ka bonkooney fafey naan mo. Ni ga bay mo kaŋ ay no ga ti Rabbi, ni Faabakwa da ni Fansakwa, Yakuba wane Hinkoyo.

¹⁷Jag skall låta guld komma i stället för koppar och låta silver komma i stället för järn och koppar i stället för trä och järn i stället för sten. Och jag vill sätta frid till din överhet och rättfärdighet till din behärskare.

¹⁷ Guuru-say nangu ra no ay ga kande wura. Guuru-bi nangu ra ya kande nzarfu, Tuuri nangu ra ya kande guuru-say, Tondi nangu ra mo ya kande guuru-bi. Ay ga naŋ laakal kanay ma ciya ni mayraykoy, Adilitaray mo ma ciya ni hinkoy.

¹⁸Man skall icke mer höra talas om våld i ditt land, om ödeläggelse och förstöring inom dina gränser, utan du skall kalla dina murar för »frälsning» och dina portar för »lovsång».

¹⁸ Boro kulu si ye ka maa toonye baaru ni laabo ra, Wala zamba hasaraw wala halaciyaŋ ni hirro meyey ra koyne. Amma ni ga ne Faaba ya ni birni cinari no, Ni birni meyey mo ni ga ne i se Sifaw.

¹⁹Solen skall icke mer vara ditt ljus om dagen, och månen skall icke mer lysa dig med sitt sken, utan HERREN skall vara ditt eviga ljus, och din Gud skall vara din härlighet.

¹⁹ Wayno si ye ka ciya ni se kaari zaari waate, Hando annura mo si ye ka kaari ni boŋ. Amma Rabbi no ga ciya ni se kaari duumikoy, Ni Irikoyo ga ciya ni darza mo.

²⁰Din sol skall då icke mer gå ned och din måne icke mer taga av; ty HERREN skall vara ditt eviga ljus, och dina sorgedagar skola hava en ände.

²⁰ Ni wayna si ye ka kaŋ koyne, ni hando mo si ban, Zama Rabbi no ga ciya ni kaaro kaŋ ga duumi, Ni bu baray jirbey mo ga ban.

²¹Och i ditt folk skola alla vara rättfärdiga, evinnerligen skola de besitta landet; de äro ju en telning, som jag har planterat, ett verk av mina händer, som jag vill förhärliga mig med.

²¹ Ni borey kulu mo ga ciya adilanteyaŋ ga laabo tubu hal abada, Tuuri kamba kaŋ ay tilam no ga ti ay kambey goyo, Zama a m'ay darzandi.

²²Av den minste skola komma tusen, och av den ringaste skall bliva ett talrikt folk. Jag är HERREN; när tiden är inne, skall jag med hast fullborda detta.

²² Boro kayna ga ciya boro zambar, Ikayna din ga ciya dumi gaabikooni. Ay, Rabbi, ay ga naŋ woodin ma cahã nga alwaato ra.