1Och HERREN sade till mig: »Tag dig en stor tavla och skriv på den med tydlig stil Maher-salal Has-bas.
1 Rabbi ne ay se koyne: «Kala ni ma walhã bambata sambu ka woone hantum a boŋ da biir'izeyaŋ kaŋ boro kulu ga faham: Wa waasu ka kom! Wa cahã wongu arzaka gaa!»
2Och jag vill taga mig pålitliga vittnen: prästen Uria och Sakarja, Jeberekjas son.»
2 Ay na seeda naanaykoyyaŋ sambu mo ay boŋ se, kaŋ yaŋ ga ti Alfa Uriya da Zakariya Bereciya ize.
3Och jag gick in till profetissan, och hon blev havande och födde en son. Och HERREN sade till mig: »Giv honom namnet Maher-salal Has-bas.
3 Ay binde margu da wayboro annabo. Nga mo te gaa-hinka, hal a na ize alboro hay. Kala Rabbi ne ay se: «M'a maa daŋ: Wa waasu ka kom! Wa cahã wongu arzaka gaa!
4Ty förrän gossen kan säga 'fader' och 'moder' skall man bära Damaskus' skatter och byte från Samaria fram för konungen i Assyrien.»
4 Zama hala arwaso ga caram ka waani nga ma ne: ‹Ay baaba,› wala ‹Ay nya,› -- kulu i ga Damaskos arzaka nda Samariya wongu arzaka ku. I ma kond'ey Assiriya bonkoono jine.»
5Och HERREN talade vidare till mig och sade:
5 Rabbi ye ka salaŋ ay se koyne ka ne:
6»Eftersom detta folk föraktar Siloas vatten, som flyter så stilla, och har sin fröjd med Resin och Remaljas son,
6 «Za kaŋ borey wo wangu Silowe haro kaŋ ga zuru moso-moso, I goono mo ga farhã da Rezin da Remaliya izo,
7se, därför skall HERREN låta komma över dem flodens vatten, de väldiga och stora, nämligen konungen i Assyrien med all hans härlighet. Och den skall stiga över alla sina bräddar och gå över alla sina stränder.
7 Sohõ binde Koy Beero ga kande i boŋ Ufratis isa haro kaŋ gonda gaabi, Kaŋ ga baa mo, Kaŋ ga ti Assiriya bonkoono da nga beera kulu. A ga furo nga gurbo kulu ra, A ma nga jabey kulu me daabu.
8Den skall tränga fram i Juda, svämma över och utbreda sig och räcka ända upp till halsen; och med sina utbredda vingar, skall den uppfylla ditt land, Immanuel, så vitt det är.»
8 A ga koy jina kal a ma to hala Yahuda. A ga te yaa ka gana kal a ma bisa, A ga to hala boro jinde gaa. A fatey sallanta kuuyaŋo ga ni laabo tafayyaŋ hirro me kubay, Ya nin Immanuwel.»
9Rasen, I folk; I skolen dock krossas. Lyssnen, alla I fjärran länder. Rusten eder; I skolen dock krossas. Ja, rusten eder; I skolen dock krossas.
9 Ya araŋ jamayaŋ, wa soobay ka kosongu, I g'araŋ ceeri-ceeri mo. Ya araŋ laabu moorey borey kulu, wa hanga jeeri. Wa araŋ wongu jinayey koto, i g'araŋ ceeri-ceeri mo. Wa araŋ wongu jinayey koto, i g'araŋ ceeri-ceeri mo.
10Gören upp planer; de varda dock om intet. Avtalen, vad I viljen; det skall dock ej lyckas. Ty Gud är med oss.
10 Wa saaware da care, amma a ga ciya yaamo. Araŋ ma sanni ci, amma a si ŋwa zama Irikoy go iri banda.
11Ty så sade HERREN till mig, när hans hand kom över mig med makt och han varnade mig för att vandra på detta folks väg:
11 Zama yaa no Rabbi ci ay se ka gaabandi ay gaa, nga neeya: A kaseeti ay gaa ka ne ay ma si furo jama wo muraadey ra. A ne:
12I skolen icke kalla för sammansvärjning allt vad detta folk kallar sammansvärjning, ej heller skolen I frukta vad det fruktar, I skolen icke förskräckas därför.
12 «Hay kulu kaŋ boŋ borey wo ga ne a se me-hawyaŋ no, Araŋ ma si ne me-hawyaŋ no, Araŋ ma si humburu i humburandiyaŋ harey, Araŋ ma si joote mo.
13Nej, HERREN Sebaot skolen I hålla helig; honom skolen I frukta, och för honom skolen I förskräckas.
13 Rabbi Kundeykoyo, nga no araŋ ga lasaabu Koy Hanno. Nga din ma ciya bora kaŋ araŋ ga humburu, A ma ciya araŋ se joote hari mo.
14Så skall han varda för eder något heligt; men för de två Israels hus skall han bliva en stötesten och en klippa till fall och för Jerusalems invånare en snara och ett giller.
14 Nga din ga ciya sududuyaŋ nangu, Amma a ga ciya katiyaŋ tondi nda hartayaŋ daliili tondi daaru mo Israyla dumi hinka kulu se, A ga ciya korfo nda hirrimi mo Urusalima gorokoy se.
15Många av dem skola stupa därpå, de skola falla och krossas, de skola snärjas och varda fångade.
15 I boro boobo mo ga kati a gaa ka kaŋ ka ceeri. I ma kaŋ korfa ra, a m'i di mo.»
16Lägg vittnesbördet ombundet och lagen förseglad i mina lärjungars hjärtan.
16 Ma seeda haw, ma asariya kawaatimandi ay talibey game ra.
17Så vill jag förbida HERREN, då han nu döljer sitt ansikte för Jakobs hus; jag vill vänta efter honom.
17 Ay mo, ay ga hangan Rabbi se, Nga kaŋ goono ga nga moyduma tugu Yakuba dumo se. Ay ga naanay a gaa.
18Se, jag och barnen som HERREN har givit mig, vi äro tecken och förebilder i Israel, från HERREN Sebaot, som bor på Sions berg.
18 Guna, in da zankey kaŋ Rabbi n'ay no neeya. I ciya alaama nda dambara hariyaŋ kaŋ Rabbi Kundeykoyo no Israyla ra, nga kaŋ go Sihiyona tondo boŋ da goray.
19Och när man säger till eder: »Frågen andebesvärjare och spåmän, dem som viska och mumla», så svaren: »Skall icke ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda för de levande?»
19 Waati kaŋ cine i ga ne araŋ se: «Wa ceeci borey kaŋ gonda gunakoyaŋ da ziimey gaa mo kaŋ yaŋ ga salaŋ nda jinde kayna sanda curo wane cine» -- E! Manti a ga hima borey ma ceeci ngey Irikoyo gaa bo? Boro ga ceeci buuko gaa fundikooney se, wala?
20»Nej, hållen eder till lagen, till vittnesbördet!» Så skola förvisso en gång de nödgas mana, för vilka nu ingen morgonrodnad finnes.
20 Wa ye ka kaa asariya nda seeda do! D'i mana salaŋ sanno din boŋ, daahir mo boyaŋ si no i se.
21De skola draga omkring i landet, nedtryckta och hungrande, och i sin hunger skola de förbittras och skola förbanna sin konung och sin Gud. Och de skola vända blicken uppåt, de skola ock skåda ned på jorden;
21 I ga gana laabo ra nda cat da haray mo. A ga ciya mo, d'i maa haray, i ga futu, i ma ngey moydumey ye beene ka ngey bonkoono da ngey Irikoyo kayna.
22men se, där är nöd och mörker och natt av ångest. Ja, tjockt mörker är de fördrivnas liv.
22 Gaa no i ga ganda guna ka di taabi da kubay da azaaba kubay bi tik. Taabo g'i gaaray mo ka kond'ey kuba ra.
23 Amma kubay si bara laabo kaŋ na azaaba haŋ waato din se. Danga waato jirbey ra Zabluna nda Naftali laabey ciya dondayaŋ hari, yaadin cine no woodin banda Rabbi ga Galili laabo kaŋ go teeko fonda gaa, Urdun* daŋante, kaŋ ra dumi cindey ga may no beeray.