¹Mina bröder, icke många av eder må träda upp såsom lärare; I bören veta att vi skola få en dess strängare dom.

¹ Amma araŋ ra boro boobo ma si ciya dondonandikoyaŋ, ay nya-izey, zama araŋ ga bay kaŋ iri kaŋ ga dondonandi ga du ciiti kaŋ ga jaase boro cindey wano.

²I många stycken fela vi ju alla; om någon icke felar i sitt tal, så är denne en fullkomlig man, som förmår tygla hela sin kropp.

² Zama hari boobo ra iri boro kulu goono ga harta. Da boro siino ga harta sanni ra, bora din ya toonante no. A ga hin ka alzam daŋ ka nga gaahamo kulu gaay mo.

³När vi lägga betsel i hästarnas mun, för att de skola lyda oss, då kunna vi därmed styra också hela deras övriga kropp.

³ D'iri ga alzamyaŋ daŋ bariyey meyey ra zama i m'iri gana se, iri g'i gaahamey kulu bare mo.

⁴Ja, till och med skeppen, som äro så stora, och som drivas av starka vindar, styras av ett helt litet roder åt det håll dit styrmannen vill.

⁴ Guna hiyey mo. Baa kaŋ i ga beeri gumo, haw gaabikooni mo g'i tuti, kulu nda yaadin i g'i bare nda kaay kayna nangu kulu kaŋ hi funkwa ga ba nga ma koy.

⁵Så är ock tungan en liten lem och kan likväl berömma sig av stora ting. Betänken huru en liten eld kan antända en stor skog.

⁵ Yaadin mo no deene ga hima. Baa kaŋ a ga kayna, a ga hari bambata yaŋ fooma. Guna mo mate kaŋ cine danji kayna ga saaji lunku-lunku ton.

⁶Också tungan är en eld; såsom en värld av orättfärdighet framstår den bland våra lemmar, tungan som befläckar hela kroppen och sätter »tillvarons hjul» i brand, likasom den själv är antänd av Gehenna.

⁶ Deene mo danji no. Ndunnya no kaŋ to da laala. Iri gaahamo jare fo no kaŋ ga gaahamo kulu ziibandi. Danji* bangu danjo ga deene diyandi, a ga naŋ iri fundey me-a-me ma ton mo.

⁷Ty väl är det så, att alla varelsers natur, både fyrfotadjurs och fåglars och kräldjurs och vattendjurs, låter tämja sig, och verkligen har blivit tamd, genom människors natur.

⁷ Woodin banda, boro ga hin ka ganji hamey kulu gooji, da curey da gande fanakey da hamey kaŋ go teeko ra, i goro mo Adam-izey goojiyaŋ cire.

⁸Men tungan kan ingen människa tämja; ett oroligt och ont ting är den, och full av dödande gift.

⁸ Amma boro kulu sinda dabari ka deene gooji. Ilaalo no kaŋ si fulanzam, a to mo da naaji kaŋ ga boro wi.

⁹Med den välsigna vi Herren och Fadern, och med den förbanna vi människorna, som äro skapade till att vara Gud lika.

⁹ Deene no iri goono ga Rabbi nda Baabo saabu nd'a. Deene mo no iri goono ga borey laali nd'a, kaŋ Irikoy te nga himando boŋ.

¹⁰Ja, från en och samma mun utgå välsignelse och förbannelse. Så bör det icke vara, mina bröder.

¹⁰ Saabuyaŋ da laaliyaŋ mo goono ga fun me folloŋ ra. Ay nya-izey, a si hima yaadin ma te.

¹¹Icke giver väl en källa från en och samma åder både sött och bittert vatten?

¹¹ Mansaare go no kaŋ ga hari kaano da hari fotto kaa taray hari mo follonku ra no?.

¹²Mina bröder, icke kan väl ett fikonträd bära oliver eller ett vinträd fikon? Lika litet kan en salt källa giva sött vatten.

¹² Ay nya-izey, jeejay nya ga hin ka zeytun* ize hay no? Wala reyzin* nya ga hin ka jeejay ize hay no? Mansaare kaŋ gonda ciiri mo si hin ka hari kaŋ ga kaan kaa taray.

¹³Finnes bland eder någon vis och förståndig man, så må han, i visligt saktmod, genom sin goda vandel låta se de gärningar som hövas en sådan man.

¹³ Araŋ ra may no ga ti laakalkooni nda fahamante? Bora ma nga goray hanna cabe nga goyey do kaŋ a ga te da lalabu kaŋ ga fun laakal ra.

¹⁴Om I åter i edra hjärtan hysen bitter avund och ären genstridiga, då mån I icke förhäva eder och ljuga, i strid mot sanningen.

¹⁴ Amma d'araŋ gonda canse fotto da kakaw araŋ biney ra, araŋ ma si fooma ka tangari te cimi boŋ.

¹⁵Sådan »vishet» kommer icke ned ovanifrån, utan är av jorden och tillhör de »själiska» människorna, ja, de onda andarna.

¹⁵ Laakal wo manti laakal kaŋ fun beene no, amma ndunnya wane no, Adam-ize daa laala wane no, Iblisi* wane mo no.

¹⁶Ty där avund och genstridighet råda, där råder oordning och allt vad ont är.

¹⁶ Zama nango kaŋ canse nda kakaw go, noodin ga bara nda yanje nda goy laalo dumi kulu mo.

¹⁷Men den vishet som kommer ovanifrån är först och främst ren, vidare fridsam, foglig och mild, full av barmhärtighet och andra goda frukter, fri ifrån tvivel, fri ifrån skrymtan.

¹⁷ Amma laakal kaŋ ga fun beene, sintina day a ga hanan, laakal kanay wane no, baani wane no, boŋ-dogonay wane mo no. Toonante no da suuji nda goy hannoyaŋ. A si sanni ci ka tun a boŋ, a sinda munaficitaray mo.

¹⁸Och rättfärdighetens frukt kommer av en sådd i frid, dem till del som hålla frid.

¹⁸ Borey kaŋ ga laakal kanay ceeci, kaŋ ga duma laakal kanay ra ga adilitaray albarka wi.