1Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN; han sade
1 Sanno kaŋ fun Rabbi do ka koy Irimiya do neeya:
2»Stå upp och gå ned till krukmakarens hus; där vill jag låta dig höra mina ord.»
2 Ma tun ka koy kusu cinakwa do. Noodin no ay ga naŋ ni ma maa ay sanney.
3Då gick jag ned till krukmakarens hus och fann honom upptagen med arbete på krukmakarskivan.
3 Ay binde koy kusu cinakwa kwaara. A go mo, a goono ga nga goyo te da mãsin.
4Och när kärlet som krukmakare höll på att göra av leret misslyckades i hans hand, begynte han omigen, och gjorde därav ett annat kärl så, som han ville hava det gjort.
4 Kuso kaŋ a goono ga te da botogo, d'a hasara kusu cinakwa kambe ra, kal a m'a barmay ka kusu fo te koyne, haŋ kaŋ kusu cinakwa di ga kaan nga se no a ga te da botoga.
5Och HERRENS ord kom till mig han sade:
5 Kala Rabbi sanno kaa ay do ka ne:
6Skulle jag icke kunna göra med eder, I är Israels hus, såsom denne krukmakare gör? säger HERREN Jo, såsom leret är i krukmakarens hand, så ären ock I i min hand, I av Israels hus.
6 Ya Israyla dumo, ifo no ga ganji ay ma te d'araŋ sanda mate kaŋ kusu cinakwa wo te cine? Yaa no Rabbi ci: Guna, sanda botogo kaŋ go kusu cinakwa kambe ra, yaadin cine no araŋ go ay kambe ra, ya Israyla dumo.
7Den ena gången hotar jag ett folk och ett rike att jag vill upprycka, nedbryta och förgöra det;
7 D'ay na saaware te ndunnya dumi fo boŋ, wala mayray fo boŋ ka ne i m'a bagu, i m'a zeeri, i m'a halaci,
8men om då det folket omvänder sig från det onda väsende mot vilket jag vände mitt hot, så ångrar jag det onda som jag hade tänkt att göra dem.
8 amma da alwaati woodin ra dumo kaŋ ay n'a ciine te din ma bare ka fay da nga laalayaŋo, ay mo kal ay ma bare ka fay da masiiba kaŋ ay anniya ay ma goy i boŋ.
9En annan gång lovar jag ett folk och ett rike att jag vill uppbygga och plantera det;
9 Da mo ay saaware ndunnya dumi fo boŋ, wala mayray fo boŋ ka ne i m'a cina, i m'a tilam,
10men om det då gör vad ont är i mina ögon och icke hör min röst, så ångrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville göra dem.
10 amma da alwaati woodin ra a na goy laalo te ay diyaŋ gaa, a mana ay sanno gana, ay mo, kal ay ma bare ka fay da gomno kaŋ ay miila ay ma te i se din.
11Så säg du nu till Juda man och Jerusalems invånare: Så säger HERREN: Se, jag bereder åt eder en olycka, och jag har i sinnet ett anslag mot eder. Vänden därför om, var och en från sin onda väg, och bättren edert leverne och edert väsende.
11 Sohõ binde, ma salaŋ Yahuda borey da Urusalima gorokoy se, ka ne: Yaa no Rabbi ci: Wa guna, ay ga masiiba sijiri k'a bangandi araŋ boŋ. Ay ga dabari te araŋ se. Wa bare fa! Araŋ boro fo kulu ma nga fondo laala naŋ, w'araŋ muraadey d'araŋ goyey tajandi.
12Men de skola svara: »Du mödar dig förgäves. Vi vilja följa vara egna tankar och göra var och er efter sitt onda hjärtas hårdhet.
12 Amma i go ga ne: «Daama si no, zama iri g'iri boŋ dabarey gana, iri afo kulu mo ma goy nga bine laalakoyo hanga sanda boŋ.»
13Därför säger HERREN så: Frågen efter bland hednafolken om någon har hört något sådant. Alltför gruvliga ting har jungfrun Israel bedrivit.
13 Woodin sabbay se, yaa no Rabbi ci: Wa soobay ka hã dumi cindey ra, May no ka maa hayo wo dumi baa ce fo? Israyla wandiya na fanta hari beeri te.
14Övergiver då Libanons snö sin upphöjda klippa, eller sina de friska vatten ut, som strömma ifrån fjärran,
14 Liban neezo* ban tondi batama boŋ no? Wala hari yeeney kaŋ ga zumbu ka fun tudey boŋ koosu no?
15eftersom mitt folk förgäter mig och tänder offereld åt avgudar? Se, av dem skola de bringas på fall, när de gå sin gamla stråt och vandra på villostigar, på obanade vägar.
15 Amma ay borey diny'ay gaa. I na dugu ton tooru yaamoyaŋ se. I daŋ ngey boŋ se ngey ma kati ngey fondey gaa, Ka za doŋ fondo zeeney taŋ, Hal i ma fondayze siiro fooyaŋ gana, Manti dabe boŋ bo.
16Så göra de sitt land till ett föremål för häpnad, för begabberi evinnerligen; alla som gå där fram skola häpna och skaka huvudet.
16 Haya n'i laabo ciya fanta hari da kayna hari hal abada. Boro kaŋ ga bisa kulu no ga dambara ka nga boŋ saku.
17Såsom en östanvind skall jag förskingra dem, när fienden kommer; jag skall visa dem ryggen och icke ansiktet, på deras ofärds dag.
17 Ay g'i say-say ngey ibarey jine danga mate kaŋ cine wayna funay haw ga te. Ay ga banda bare i se, kaŋ manti nda moyduma, I masiiba zaaro ra.
18Men de sade: »Kom, låt oss tänka ut något anslag mot Jeremia. Ty prästerna skola icke komma till korta med undervisning, ej heller de vise med råd, ej heller profeterna med förkunnelse. Ja, kom, låt oss fälla honom med vara tungor, vi behöva alls icke akta på vad han säger.»
18 Waato din gaa no i ne: « Wa kaa, iri ma me haw dabariyaŋ te Irimiya boŋ, zama sikka si asariya si daray alfaga se, saaware si daray laakalkooney se, sanni mo si daray annabey se. Wa kaa, iri m'a kar da deene, iri ma si ye ka laakal ye a sanni baa afolloŋ gaa koyne.»
19HERRE, akta du på mig, och hör rad mina motståndare tala.
19 Ya Rabbi, m'ay guna, Ma maa ay yanjekaarey jinda.
20Skall man få vedergälla gott med ont, eftersom dessa hava grävt en grop för mitt liv? Tänk på huru jag har stått inför ditt ansikte för att mana gott för dem, till att avvända från dem din vrede.
20 I ga gomni bana nda laala no, wala? Zama i na guusu hirrimi fansi ay fundo se. Ma fongu mate kaŋ cine ay kay ni jine nd'a, Zama ay ma gomni sanni salaŋ ni se i sabbay se, Ay ma ni futa hibandi ka kaa i boŋ mo.
21Därför må du överlämna deras barn åt hungersnöden och giva dem själva till pris åt svärdet, så att deras hustrur bliva barnlösa och änkor, deras män dräpta av pesten, och deras ynglingar slagna med svärd striden.
21 Woodin sabbay se, Kala ni m'i izey daŋ haray kambe ra, Ma ngey bumbey mo no takuba hin se, I wandey ma mursu ngey izey ka ciya goboroyaŋ mo. Buuyaŋ m'i alborey to. Takuba m'i arwasey kar tangami ra mo.
22Må klagorop höras från deras hus, i det att du plötsligt låter rövarskaror komma över dem. Ty de hava grävt en grop för att fånga mig, och snaror hava de lagt ut för mina fötter.
22 I ma maa kaatiyaŋ i windey ra waati kaŋ ni ga wurrandi izeyaŋ candi ka kande i se jirsi boŋ. Zama i na guusu hirrimi fansi ay se zama ngey m'ay di, I na kumsayyaŋ dake deene zama ngey m'ay cey di.
23Men du, HERRE, känner alla deras mordiska anslag mot mig; så må du då icke förlåta dem deras missgärning eller utplåna deras synd ur din åsyn. Må de bringas på fall inför dig; ja, utför ditt verk mot dem på din vredes tid.
23 Amma, ya Rabbi, ni ga bay me-hawyaŋ kulu kaŋ i goono ga gurum ay boŋ zama ngey m'ay wi se. Ma si i laalayaŋo yaafa i se, Ma si i zunubey mo tuusu ka kaa ni jine. Amma ma naŋ i ma kati ni jine, Ma te d'ey waati kulu kaŋ ni ga futu.