¹Så sade HERREN: Gå ned till Juda konungs hus och tala där följande ord;

¹ Yaa no Rabbi ci: Ma koy Yahuda bonkoono windo do ka sanno wo ci noodin:

²säg: Hör HERRENS ord, du Juda konung, som sitter på Davids tron, hör det du med dina tjänare och ditt folk, I som gån in genom dessa portar.

² Ma ne: Ya Yahuda bonkoono kaŋ goono ga goro Dawda karga boŋ, nin da ni bannyey da ni talkey kaŋ yaŋ ga furo windi meyey wo gaa, wa maa Rabbi sanno.

³Så säger HERREN: Öven rätt och rättfärdighet, och rädden den plundrade ur förtryckarens hand; förorätten icke främlingen, den faderlöse och änkan, gören icke övervåld mot dem, och utgjuten icke oskyldigt blod på denna plats.

³ Yaa no Rabbi ci: Wa cimi ciiti te, wa adilitaray mo te. Araŋ ma boro kaŋ i kom faaba ka kaa toonyante kambe ra. Araŋ ma si toonye te yaw wala alatuumi wala wayboro kaŋ kurnye bu se. Araŋ ma si boro kaŋ sinda taali wi mo nango wo ra.

⁴Ty om I gören efter detta ord, så skola konungar som komma att sitta på Davids tron få draga in genom portarna till detta hus, på vagnar och hästar, följda av sina tjänare och sitt folk.

⁴ Zama hala day araŋ na woodin yaŋ te, bonkooney kaŋ yaŋ ga goro Dawda karga boŋ, ngey kaŋ yaŋ ga torkey da bariyey kaaru, i ga soobay ka furo windo wo meyey gaa, bonkoono da nga tamey da nga talkey kulu.

⁵Men om I icke hören dessa ord, då har jag svurit vid mig själv, säger HERREN, att detta hus skall bliva ödelagt.

⁵ Amma d'araŋ wangu ka sanney din gana, ay ze d'ay boŋ, windo wo ga ciya kurmu. Yaadin no Rabbi ci.

⁶Ty så säger HERREN om Juda konungs hus: Väl är du för mig såsom ett Gilead, såsom Libanons topp; men jag skall sannerligen göra dig till en öken, till obebodda städer.

⁶ Zama yaa no Rabbi na Yahuda bonkoono dumo ciine te d'a: Ni ya danga Jileyad no ay se. Ni ya danga Liban boŋo mo no. Kulu nda yaadin saaji fimbi no ay ga ni ciya, Danga galluyaŋ kaŋ sinda goroko cine.

⁷Och jag skall inviga fördärvare till att komma över dig, var och en med sina vapen, och de skola hugga ned dina väldiga cedrar och kasta dem i elden

⁷ Ay ga borey kaŋ yaŋ ga ni halaci suuban, Boro fo kulu nda nga wongu jinayey. I ma ni sedre* darzakoyey beeri k'i catu danji ra.

⁸Och många folk skola gå fram vid denna stad, och man skall fråga varandra: »Varför har HERREN gjort så mot denna stora stad?»

⁸ Ndunnya dumi boobo ga kaa ka bisa gallu woone gaa, I afo kulu ga ne nga gorokasino se: «Ifo se no Rabbi na woone te gallu bambata wo se?»

⁹Och man skall då svara Därför att de övergåvo HERREN sin Guds, förbund och tillbådo andra gudar och tjänade dem.»

⁹ I ga tu mo ka ne: «To, zama i na Rabbi ngey Irikoyo sappa tunandi se no. I sududu de-koy fooyaŋ se ka may i se mo.»

¹⁰Gråten icke över en död man, och ömken honom icke; men gråten bitterligen över honom som har måst vandra bort, ty han skall icke mer komma tillbaka och återse sitt fädernesland.

¹⁰ Wa si hẽ buuko se, wa si bu baray te a se mo. Amma wa hẽeni korno te bora kaŋ koy din se, Zama a se ye ka kaa koyne. A si ye ka di laabo kaŋ ra i n'a hay din koyne.

¹¹Ty så säger HERREN om Sallum, Josias son, Juda konung, som blev konung efter sin fader Josia, och som har dragit bort ifrån denna plats: Han skall icke mer komma hit tillbaka,

¹¹ Zama yaa no Rabbi ci Yahuda bonkoono Sallum Yosiya izo boŋ, kaŋ na koytaray ŋwa nga baabo Yosiya nango ra, Sallum din kaŋ jin ka fun nango wo ra. A ne: A si ye ka kaa hal abada.

¹²utan på den ort dit han har blivit bortförd i fångenskap, där skall han dö; detta land skall han icke mer få återse.

¹² Amma nango kaŋ i kond'a tamtaray din, noodin no a ga bu. A si ye ka di laabu woone koyne.

¹³Ve dig, du som bygger ditt hus med orättfärdighet och dina salar med orätt, du som låter din nästa arbeta för intet och icke giver honom hans lön,

¹³ Kaari bora kaŋ na nga windo cina adilitaray-jaŋay boŋ! Da nga fu-izey mo cimi-ciiti-jaŋay boŋ! Kaŋ na nga gorokasin goyandi, a man'a bana, A man'a no nga alhakko mo!

¹⁴du som säger: »Jag vill bygga mig ett stort hus med rymliga salar», och så gör åt dig vida fönster och belägger huset med cederträ och målar det rött med dyrbar färg!

¹⁴ Bora ga ne: «Ay ga windi bambata cina ay boŋ se, Da jidan bisa kaŋ fu-izey ga hay. Ay m'a finetarey kaa, ay m'a daabu nda sedre bundu, K'a tuusu nda pantir ciray.»

¹⁵Kallar du det att vara konung, att du ävlas med att bygga cederhus? Din fader åt ju och drack, dock övade han rätt och rättfärdighet; och då gick det honom väl.

¹⁵ Nin wo, ni ga mayray te zama se ni goono g'a gaaziga nda sedre bundu no, wala? Ni baaba, manti a ŋwa, a haŋ, A na cimi ciiti nda adilitaray te? A na nga ndunnya gora te baani samay waato din.

¹⁶Han skaffade den betryckte och fattige rätt; och då gick det väl. Är icke detta att känna mig? säger HERREN.

¹⁶ A ciiti borey kaŋ go laami ra da alfukaarey se, I goono ga baani goray te mo waato din. Manti woodin ga cabe kaŋ a g'ay bay? Yaadin no Rabbi ci.

¹⁷Men dina ögon och ditt hjärta stå allenast efter vinning och efter att utgjuta den oskyldiges blod och att öva förtryck och våld.

¹⁷ Amma nin wo, ni moy da ni bina si hay kulu gaa kala ni zamba riiba, Ni ma wo kaŋ sinda taali wi, ni ma toonye te, Ni ma komyaŋ mo te.

¹⁸Därför säger HERREN så om Jojakim, Josias son, Juda konung: Man skall ej hålla dödsklagan efter honom och ropa: »Ack ve, min broder! Ack ve, syster!» Man skall ej hålla dödsklagan efter honom och ropa: »Ack ve, herre! Ack ve, huru härlig han var!»

¹⁸ Yaa no Rabbi ci Yahuda bonkoono Yehoyacim Yosiya izo boŋ: Borey si bu hẽeni te a sabbay se ka ne: «Kaari, ya ay nya-izo!» Wala: «Kaari, ay waymo!» I si bu hẽeni te a sabbay se mo ka ne: «Kaari, ya jine bora!» wala «Kaari, a darza!»

¹⁹Såsom man begraver en åsna, så skall han begravas; han skall släpas ut och kastas bort, långt utanför Jerusalems portar.

¹⁹ I g'a fiji farkay fijiyaŋ, kaŋ ga ti i m'a kurru ka furu Urusalima kwaara banda.

²⁰Stig upp på Libanon och ropa, häv upp din röst i Basan, och ropa från Abarim, ty alla dina älskare äro krossade.

²⁰ Ma koy ka kaaru Liban boŋ, ka soobay ka kuuwa, Ma ni jinda sambu gumo mo Basan ra, Ma kaaru Abarim boŋ mo ka kuuwa, Zama i na ni baakoy kulu tutubu.

²¹Jag talade till dig, när det gick dig väl, men du sade: »Jag vill icke höra.» Sådan har din väg varit allt ifrån din ungdom, att du icke har velat höra min röst.

²¹ Ni bonkaana ra ay salaŋ ni se, amma ni ne: «Ay si hangan ni se!» Ni daa nooya za ni zankatara gaa, Ni ma wangu k'ay sanno gana.

²²Alla dina herdar skola nu få en stormvind till sin herde, och dina älskare måste gå i fångenskap. Ja, då skall du komma på skam och få blygas för all din ondskas skull.

²² Haw faaru ga ni kurukoy kulu kuru, Ni baakoy mo ga koy tamtaray ra. Waato din gaa daahir haawi nda kayna ga ni di ni laalayaŋo kulu sabbay se.

²³Du som bor på Libanon, du som har ditt näste i cedrarna, huru skall du icke jämra dig, när vånda kommer över dig, ångest lik en barnaföderskas!

²³ Ya nin kaŋ ga goro Liban ra, Kaŋ ga ni fito te sedrey ra, Man gaa ni durayyaŋo kaŋ ni ga te misa, Waati kaŋ zaŋay ga ni di, Sanda wayboro kaŋ ga hay-zaŋay wane cine!

²⁴Så sant jag lever, säger HERREN, om du, Konja, Jojakims son, Juda konung, än vore en signetring på min högra hand, så skulle jag dock rycka dig därifrån.

²⁴ Yaa no Rabbi ci: Ay ze d'ay fundo, baa day i ma ne Yahuda bonkoono Koniya, Yehoyacim izo ya korbay no ay kambe ŋwaaro gaa, kulu nda yaadin kala ya ni dagu ka kaa noodin.

²⁵Och jag skall giva dig i de mäns hand, som stå efter ditt liv, och i de mäns hans som du fruktar för, nämligen i Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand och i kaldéernas hand.

²⁵ Ay ga ni daŋ borey kaŋ yaŋ goono ga ni fundo ceeci kambe ra, da borey kaŋ yaŋ ni ga humburu kambe ra mo, kaŋ ga ti Babila bonkoono Nebukadnezzar kambe ra, da Kaldancey kambe ra mo.

²⁶Och dig och din moder, den som har fött dig, skall jag slunga bort till ett annat land, där I icke ären födda; och där skolen I dö.

²⁶ Nin da ni nyaŋo kaŋ na ni hay, ay g'araŋ jindaw araŋ ma koy laabu fo ra, naŋ kaŋ i mana ni hay, noodin mo no araŋ ga bu.

²⁷Till det land dit deras själ längtar att återvända, dit skola de icke få vända åter.

²⁷ Amma laabo wo kaŋ i biney ga yalla-yalla nd'a ngey ma ye ka kaa a ra, i si ye ka kaa a ra koyne.

²⁸Är då han, denne Konja, ett föraktligt, krossat beläte eller ett värdelöst kärl? Eller varför hava de blivit bortslungade, han och hans avkomlingar, och kastade bort till ett land som de icke hava känt?

²⁸ Koniya wo kusu bago kaŋ i ga dond'a no? Nga wo kusu no kaŋ boro kulu si ba r'a, wala? Ifo se no i n'a jindaw, nga nda nga banda. I n'i catu laabu kaŋ i si bay ra?

²⁹O land, land, land, hör HERRENS ord!

²⁹ Ya laabo, ya laabo, ya laabo, ma maa Rabbi sanno.

³⁰Så säger HERREN: Tecknen upp denne man såsom barnlös, såsom en man som ingen lycka har haft i sina livsdagar. Ty ingen av hans avkomlingar skall vara så lyckosam att han får sitta på Davids tron och i framtiden råda över Juda.

³⁰ Yaa no Rabbi ci: Ma hantum ka ne boro wo sinda banda, Boro wo si te albarka nga zamana ra, Zama a banda ra sinda baa afo kaŋ ga du ka goro Dawda karga boŋ, Ka mayray te Yahuda boŋ koyne hal abada.