1I begynnelsen av Jojakims, Josias sons, Juda konungs, regering kom detta ord från HERREN; han sade:
1 Yahuda bonkoono Yehoyacim Yosiya izo mayra sintinyaŋo waate, sanni woone kaa ka fun Rabbi do ka ne:
2Så säger HERREN: Ställ dig i förgården till HERRENS hus och tala mot alla Juda städer, från vilka man kommer för att tillbedja i HERRENS hus, tala alla de ord som jag har bjudit dig tala till dem; tag intet därifrån.
2 Yaa no Rabbi ci: Ma koy ka kay Rabbi windo batama ra, ka salaŋ Yahuda galley kulu borey kaŋ yaŋ ga kaa ka sududu Rabbi windo ra se. Ma ci i se sanney kulu kaŋ yaŋ ay ga ni lordi nd'a. Ni ma ci i se, ma si baa sanni ize folloŋ zabu.
3Kanhända skola de då höra och vända om, var och en från sin onda väg; då vill jag ångra det onda som jag har i sinnet att göra med dem för deras onda väsendes skull.
3 Hambara i ga maa, i afo kulu mo ma bare ka fay da nga fondo laalo. Zama ay mo ma bare ka fay da masiiba kaŋ ay miila ay ma te i se din i goyey laalayaŋo sabbay se.
4Du skall säga till dem: Så säger HERREN: Om I icke viljen höra mig och vandra efter den lag som jag har förelagt eder,
4 Ni ga ne i se: Yaa no Rabbi ci: D'araŋ wangu ka hangan ay se k'ay asariya kaŋ ay daŋ araŋ jine din gana,
5och höra vad mina tjänare profeterna tala -- de som jag titt och ofta sänder till eder, fastän I icke viljen höra --
5 d'araŋ wangu ka hangan ay tam annabey sanney se, ngey kaŋ ay donton araŋ gaa, ay ga soobay k'i donton, amma araŋ mana hangan --
6då skall jag göra med detta hus såsom jag gjorde med Silo, och skall låta denna stad för alla jordens folk bliva ett exempel som man nämner, när man förbannar.
6 To, yaadin gaa kal ay mo, ay ma windo wo ciya sanda Silo cine, ay ma gallo wo mo ciya laaliyaŋ sabaabu ndunnya dumey kulu se.
7Och prästerna och profeterna och allt folket hörde Jeremia tala dessa ord i HERRENS hus.
7 Alfagey da annabey da jama kulu binde maa Irimiya goono ga sanney din salaŋ Rabbi windo ra.
8Och när Jeremia hade slutat att tala allt vad HERREN hade bjudit honom tala till allt folket, grepo honom prästerna och profeterna och allt folket och sade: »Du måste döden dö.
8 A ciya binde, waato kaŋ Irimiya na sanney kulu kaŋ Rabbi n'a lordi nd'a nga ma ci jama se ci ka ban, kala alfagey da annabey da jama kulu n'a di. I ne: «Daahir, ni ga bu no!»
9Huru djärves du profetera i HERRENS namn och säga: 'Det skall gå detta hus likasom det gick Silo, och denna stad skall ödeläggas, så att ingen mer bor däri'?» Och allt folket församlade sig mot Jeremia i HERRENS hus.
9 I ne mo koyne: «Ifo se no ni na annabitaray te Rabbi maa ra, hala ni ne: ‹Windo wo ga ciya sanda Silo cine, gallo wo mo ga ciya kurmu, kaŋ sinda goroko?› » Jama kulu binde margu Irimiya boŋ Rabbi windo ra.
10Då nu Juda furstar hörde detta, gingo de från konungshuset upp till HERRENS hus och satte sig vid ingången till HERRENS nya port.
10 Waato kaŋ Yahuda mayraykoyey maa woodin baaru, i tun ka fun bonkoono windo ra ka kaa noodin Rabbi windo ra. I goro Rabbi windo Me Tajo gaa.
11Då sade prästerna och profeterna till furstarna och till allt folket sålunda: »Denne man förtjänar döden, ty han har profeterat mot denna stad, såsom I haven hört med egna öron.»
11 Waato din gaa no alfagey da annabey salaŋ mayraykoyey da jama kulu se ka ne: «Boro woone wo, i ma buuyaŋ ciiti dumbu a boŋ, zama a na annabitaray te ka gaaba nda gallo wo, mate kaŋ araŋ maa d'araŋ hangey.»
12Men Jeremia svarade alla furstarna och allt folket och sade: »Det är HERREN som har sänt mig att profetera mot detta hus och denna stad allt det som I haven hört.
12 Gaa no Irimiya mo salaŋ mayraykoyey da jama kulu se ka ne: «Rabbi n'ay donton no ay ma annabitaray te da sanney wo kulu kaŋ yaŋ araŋ maa, kaseetiyaŋ kaŋ ga gaaba nda windo wo da gallo wo.
13Så bättren nu edert leverne och edert väsende, och hören HERRENS, eder Guds, röst; då vill HERREN ångra det onda som han har talat mot eder.
13 Sohõ binde, kal araŋ m'araŋ fondey d'araŋ goyey barmay ka Rabbi araŋ Irikoyo sanno gana. Rabbi mo ga ye ka bare, a ma masiiba kaŋ a ci araŋ boŋ din naŋ.
14Och vad mig angår, så är jag i eder hand; gören med mig vad eder gott och rätt synes.
14 Ay wo kay, ay neeya araŋ kambe ra. Kal araŋ ma te ay se haŋ kaŋ ga boori da haŋ kaŋ ga saba araŋ diyaŋ gaa.
15Men det skolen I veta, att om I döden mig, så dragen I oskyldigt blod över eder och över denna stad och dess invånare; ty det är i sanning HERREN som har sänt mig till eder att tala allt detta inför eder.»
15 Kala day araŋ ma bay kaŋ woone wo cimi no: d'araŋ n'ay wi, araŋ ga boro kaŋ sinda taali kuri alhakku candi ka kande araŋ bumbey, da gallo wo, d'a ra gorokoy kulu boŋ. Zama daahir Rabbi n'ay donton araŋ do no, ay ma sanney wo kulu ci araŋ hangey ra.»
16Då sade furstarna och allt folket till prästerna och profeterna: »Denne man förtjänar icke döden, ty i HERRENS, vår Guds, namn har han talat till oss.
16 Waato din gaa no mayraykoyey da jama kulu salaŋ alfagey da annabey se ka ne: «Boro wo, i mana hima ka buuyaŋ ciiti dumbu a boŋ, zama Rabbi iri Irikoyo maa ra no a salaŋ iri se.»
17Och några av de äldste i landet stodo upp och sade till folkets hela församling sålunda:
17 Gaa no laabo arkusey ra afooyaŋ tun ka kay ka salaŋ jama marga kulu se ka ne:
18»Morastiten Mika profeterade i Hiskias, Juda konungs, tid och sade till hela Juda folk: 'Så säger HERREN Sebaot: Sion skall varda upplöjt till en åker, och Jerusalem skall bliva en stenhop och tempelberget en skogbevuxen höjd.'
18 «Mika, Morsati bora na annabitaray te Yahuda bonkoono Hezeciya zamana ra. A salaŋ Yahuda jama kulu se ka ne: Yaa no Rabbi Kundeykoyo ci: I ga Sihiyona far sanda fari cine, Urusalima ga ciya kurmu guyaŋ, Windo tudo mo ga hima tuuri zugu ra tudey boŋ sududuyaŋ nangu cine.
19Men lät väl Hiskia, Juda konung, med hela Juda, döda honom? Fruktade han icke i stället HERREN och bönföll inför honom, så att HERREN ångrade det onda som han hade beslutit över dem, medan tvärtom vi nu stå färdiga att draga över oss själva så mycket ont?»
19 Yahuda bonkoono Hezeciya da Yahuda kulu na bora din wi no, wala? Manti Rabbi humburkuma na bonkoono di no, hal a na gomni ŋwaaray Rabbi gaa? Manti Rabbi bare mo ka fay da masiiba kaŋ a jin ka ci i boŋ din? Amma iri goono ga laala bambata te iri bumbey fundey se.
20Där var ock en annan man, Uria, Semajas son, från Kirjat-Hajearim, som profeterade i HERRENS namn; och han profeterade mot denna stad och detta land alldeles såsom Jeremia hade gjort.
20 Woodin banda mo koyne, boro fo go no kaŋ na annabitaray te Rabbi maa ra. Bora din Uriya no, Semaya izo, Ciriyat-Yeyarim boro no. A na annabitaray te mo ka gaaba nda gallo wo da laabo wo, kaŋ nga nda Irimiya sanney wo kulu ga saba no, cap!
21När då konung Jojakim med alla sina hjältar och alla furstar hörde vad han sade, ville han döda honom. Men när Uria fick höra härom, blev han förskräckt och flydde och kom till Egypten.
21 Waato kaŋ bonkoono Yehoyacim da nga wongaarey kulu, d'a mayraykoyey kulu maa a sanno, kala bonkoono ceeci nga m'a wi. Amma saaya kaŋ Uriya maa baaro, a humburu ka zuru ka koy Misira.
22Då sände konung Jojakim några män till Egypten, nämligen Elnatan, Akbors son, och några andra med honom, in i Egypten.
22 Bonkoono Yehoyacim mo na boroyaŋ donton i ma koy Misira. Ngey neeya: El-Natan Akbor izo, da boro fooyaŋ kaŋ go a banda koy Misira.
23Och dessa hämtade Uria ut ur Egypten och förde honom till konung Jojakim; och denne lät dräpa honom med svärd, och lät så kasta hans döda kropp på den allmänna begravningsplatsen.
23 I fatta nda Uriya Misira ra ka kand'a Bonkoono Yehoyacim do. Nga mo n'a wi da takuba k'a buukwa furu talkey saarayey boŋ.»
24Men Ahikam, Safans son, höll sin hand över Jeremia, så att man icke lämnade honom i folkets hand till att dödas.
24 Amma Ahikam Safan izo kambe go Irimiya banda, i ma s'a daŋ jama kambe ra hal i m'a wi.