1Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN, när Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin här och med alla de riken på jorden, som lydde under hans välde, och med alla folk angrep Jerusalem och alla dess lydstäder; han sade:
1 Waato kaŋ Babila bonkoono Nebukadnezzar da nga wongu marga kulu, da ndunnya mayrayey kulu kaŋ yaŋ go a koytara cire, da ndunnya dumey kulu na Urusalima d'a galley kulu wongu, sanno wo fun Rabbi do ka kaa Irimiya do. A ne:
2Så säger HERREN, Israels Gud: Gå åstad och säg till Sidkia, Juda konung, ja, säg till honom: Så säger HERREN: Se, jag skall giva denna stad i den babyloniske konungens hand, och han skall bränna upp den i eld.
2 Mate kaŋ Rabbi, Israyla Irikoyo ci neeya: Ma koy ka salaŋ Yahuda bonkoono Zedeciya se. Ma ci a se ka ne: Yaa no Rabbi ci: A go, ay ga gallo wo daŋ Babila bonkoono kambe ra, a g'a ton da danji mo.
3Och du själv skall icke kunna undkomma hans hand, utan skall förvisso bliva gripen och given i hans hand, så att du nödgas stå inför konungen i Babel, öga mot öga; och han skall muntligen tala med dig, och du skall komma till Babel.
3 Ni si du ka yana ka fun a kambe ra mo, amma daahir i ga ni di, i ma ni daŋ a kambe ra. Ni ga di Babila bonkoono mo-da-mo, a ga salaŋ ni se mo me-da-me. Ni ga koy Babila mo.
4Men hör HERRENS ord, du Sidkia, Juda konung: Så säger HERREN om dig: Du skall icke dö genom svärd.
4 Kulu nda yaadin, ni ma maa Rabbi sanno, ya nin Yahuda bonkoono Zedeciya. Haŋ kaŋ Rabbi ci ni boŋ neeya: Takuba si ni wi,
5Nej, i frid skall du dö; och likasom man har anställt förbränning till dina fäders, de förra konungarnas, ära, deras som hava varit före dig, så skall man ock anställa förbränning till din ära och hålla dödsklagan efter dig: »Ack ve, Herre!» Ty detta har jag talat, säger HERREN.
5 laakal kanay ra no ni ga bu. Sanda mate kaŋ cine i na dugu ton ni kaayey se, bonkooney kaŋ yaŋ na ni jin din, yaadin cine no i ga dugu ton ni mo se. I ga bu baray te ni se mo ka ne: «Kaari, ya jine bora!» zama ay, Rabbi no ka sanno din ci.
6Och profeten Jeremia talade till Sidkia, Juda konung, allt detta i Jerusalem,
6 Kala annabi Irimiya na sanney wo kulu ci Yahuda bonkoono Zedeciya se Urusalima ra.
7under det att den babyloniske konungens här belägrade Jerusalem och allt som ännu återstod av städer i Juda, nämligen Lakis och Aseka; ty dessa voro de enda av Juda städer, som ännu voro kvar och voro befästa.
7 Alwaato din ra Babila bonkoono wongu marga goono ga wongu nda Urusalima, da Yahuda galley kulu kaŋ yaŋ cindi, kaŋ yaŋ ga ti Lacis da Azeka. Zama ngey hinne no ka cindi Yahuda galley kulu ra galley kaŋ yaŋ gonda cinari beeri yaŋ wongu se.
8Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN, sedan konung Sidkia hade slutit ett förbund med allt folket i Jerusalem därom att de bland sig skulle utropa frihet,
8 Sanno kaŋ fun Rabbi do ka kaa Irimiya do neeya, waato kaŋ Bonkoono Zedeciya na sanka sambu da borey kulu kaŋ yaŋ go Urusalima ra. A na burcinitaray fe i se ka ne:
9så att var och en skulle släppa sin träl och sin trälinna fria, om det var en hebreisk man eller kvinna, på det att icke den ene juden skulle hava den andre till träl.
9 «Boro kulu ma nga bannya wala nga koŋŋa taŋ, da Ibraniyance no, alboro wala wayboro. Boro fo ma si ye ka boro fo daŋ tamtaray koyne, d'a nya-ize Yahudance no.»
10Och detta hörsammades av alla furstarna och allt folket, av dem som hade varit med om förbundet och lovat att var och en skulle släppa sin träl och sin trälinna fria, så att han icke mer skulle hava dem till trälar; de hörsammade det och släppte dem.
10 Mayraykoyey da jama kulu binde na sanno gana, ngey kaŋ yaŋ na sanka sambu, kaŋ i ne boro kulu ma nga bannya da nga koŋŋa taŋ, boro kulu ma si ye ka boro fo daŋ tamtaray koyne. I na sanno gana, k'i taŋ mo.
11Men sedermera ändrade de sig och togo tillbaka de trälar och trälinnor som de hade släppt fria, och gjorde dem åter till trälar och trälinnor.
11 Amma kokor banda i ye ka bare ka tam alborey da wayborey kaŋ yaŋ i taŋ din di koyne, i ma ye ka kaa. I n'i tilasandi k'i ciya bannya da koŋŋo yaŋ koyne.
12Då kom HERRENS ord till Jeremia från HERREN; han sade:
12 Woodin se no Rabbi sanno fun a do ka kaa Irimiya do ka ne:
13Så säger HERREN, Israels Gud: Jag själv slöt ett förbund med edra fäder på den tid då jag förde dem ut ur Egyptens land, ur träldomshuset; jag sade:
13 Yaa no Rabbi, Israyla Irikoyo ci: Ay na sappe te d'araŋ kaayey hano kaŋ hane ay n'i fattandi Misira laabo ra, tamtaray windo ra. Ay ne:
14»När sju år äro förlidna, skall var och en av eder släppa sin broder, hebréen, som har sålt sig åt dig och tjänat dig i sex år; du skall då släppa honom fri ur din tjänst.» Dock ville edra fäder icke höra på mig eller böja sina öron därtill.
14 Jiiri iyye tooyaŋ banda boro kulu ma nga nya-ize tam kaŋ Ibraniyance no taŋ, nga kaŋ i neera ni se, a may ni se mo jiiri iddu. Ni m'a taŋ a ma fun ni kambe ra. Amma araŋ kaayey mana hangan ay se, i mana hanga jeeri ka maa ay se mo.
15Men I haven nyss vänt om och gjort vad rätt är i mina ögon, i det att I haven utropat frihet var och en för sin broder. Och I haven härom slutit ett förbund inför mitt ansikte, i det hus som är uppkallat efter mitt namn.
15 Amma araŋ wo, araŋ tuubi sohõ, hala mo araŋ na haŋ kaŋ ga saba te ay jine, za kaŋ boro kulu na burcinitaray fe nga gorokasin se. Araŋ na sanka sambu mo ay jine windo kaŋ i g'a ce d'a ay maa din ra.
16Men nu haven I åter ändrat eder och ohelgat mitt namn och tagit tillbaka var och en sin träl och sin trälinna, dem som I haden släppt fria till att gå vart de ville; ja, I haven nu åter gjort dem till edra trälar och trälinnor.
16 Amma kokor banda araŋ ye ka bare. Araŋ n'ay maa ziibandi, araŋ afo kulu. Araŋ ye ka kande bannyey da koŋŋey kaŋ yaŋ araŋ taŋ i ma du ngey boŋ. Araŋ n'i tilasandi i ma ciya araŋ se bannya da koŋŋa yaŋ.
17Därför säger HERREN så: I haven icke hört på mig och utropat frihet var och en för sin broder och sin nästa. Så utropar då jag, säger HERREN, för eder frihet att hemfalla åt svärd, pest och hungersnöd; ja, jag skall göra eder till en varnagel för alla riken på jorden.
17 Woodin sabbay se binde, yaa no Rabbi ci: Araŋ mana hangan ay se hal araŋ ma burcinitaray fe, boro fo kulu nga nya-izo se, boro fo kulu mo nga gorokasin se. A go mo, ay na burcinitaray fe araŋ se -- ay n'araŋ taŋ takuba nda balaaw nda haray se, yaa no Rabbi ci. Ay g'araŋ ciya humburandiyaŋ hari ndunnya mayrayey kulu ra.
18Och de män som hava överträtt mitt förbund och icke hållit förpliktelserna vid det förbund de slöto inför mitt ansikte -- vid kalven som av dem blev huggen i två stycken, mellan vilka de gingo --
18 Borey binde n'ay sappa tunandi, i siino ga sanka kaŋ i sambu ay jine din sanno toonandi, waato kaŋ i na handayzo farsi bindi ka bisa a dumbari hinka game ra.
19dessa män, nämligen Judas och Jerusalems furstar, hovmännen och prästerna och allt folket i landet, som gingo mellan styckena av kalven,
19 Ngey, Yahuda mayraykoyey da Urusalima koyey, da faadancey, da alfagey, da laabo borey kulu, i bisa handayzo din farsimey game ra.
20dem skall jag giva i deras fienders hand, i de mäns hand, som stå efter deras liv; och deras döda kroppar skola bliva mat åt himmelens fåglar och markens djur.
20 To, ay g'i daŋ ngey ibarey kambe ra, da borey kaŋ g'i fundey ceeci yaŋ kambe ra. I buukoy ga ciya beene curey da ganji hamey se ŋwaari.
21Och Sidkia, Juda konung, med hans furstar skall jag giva i deras fienders hand, i de mäns hand, som stå efter deras liv, och i händerna på den babyloniske konungens här, som nu har dragit bort ifrån eder.
21 Yahuda bonkoono Zedeciya da nga mayraykoyey ciine mo, ay g'i daŋ ngey ibarey kambe ra, d'i fundey ceecikoy kambe ra, da Babila bonkoono wongu marga kambe ra mo, wo kaŋ jin ka tun araŋ do.
22Se, jag skall giva dem befallning, säger HERREN, att de åter skola draga mot denna stad och belägra den; och de skola då intaga den och bränna upp den i eld. Och Juda städer skall jag göra till en ödemark, där ingen bor.
22 Yaa no Rabbi ci: Guna, ay g'i lordi, ay ma ye ka kand'ey gallo wo do. I ga wongu nd'a, i m'a ŋwa, i m'a ton da danji. Ay ga Yahuda galley ciya kurmuyaŋ, kaŋ sinda goroko.